På resande fot
Har egentligen inte tid till att blogga men tänkte ändå skriva något...
Jag vaknade i morse med en rivande och irriterande smärta i halsen som uppstod vid varje sväljning och efter en del övertalning från mammas sida togs beslutet att ingen träning skulle äga rum idag. Trots prestationsågesten försökte jag somna om, men förgäves och jag var då i alla fall uppe och skuttade strax efter halv nio. Eftersom vi ska resa idag finns mycket uppskrivet på att-göra-listan och sakta men säkert har vi betat av punkt efter punkt. Men som vanligt är också familjen på krogtäppan synonymt med "orättvisa" och i detta fall "orättvis uppdelning av arbetsbörda". Gissa vem som tog på sig mest (man skulle ju inte drabbas av fenomenet på samma sätt och då skulle man inte heller ha någonting att skriva om på sin blogg)? Svaret är väl ganska självklart och efter att ha packat och burit ut all packning och städat 2 av 3 våningar kände jag att jorden jag stod på började gunga lite grann. Men som tur var fanns fortfarande lite choklad kvar från igår!
Jag kände krafterna komma åter och nu sitter jag här vid datorn och skriver så frenetiskt och snabbt jag kan. Sampos steg över grusgången hörs genom den öppna dörren till verandan så nu är det väl snart dags att åka iväg på bilturnén (som inkluderar ett besök hos min far, handla mat och återvinna pappersreturen). Måtte detta gå fort för att om exakt 42 minuter och 32 sekunder slutar mamma på jobbet och då ska vi bara äta någon form av middag och sedan bär det av.
So long, suckers!
Jag vaknade i morse med en rivande och irriterande smärta i halsen som uppstod vid varje sväljning och efter en del övertalning från mammas sida togs beslutet att ingen träning skulle äga rum idag. Trots prestationsågesten försökte jag somna om, men förgäves och jag var då i alla fall uppe och skuttade strax efter halv nio. Eftersom vi ska resa idag finns mycket uppskrivet på att-göra-listan och sakta men säkert har vi betat av punkt efter punkt. Men som vanligt är också familjen på krogtäppan synonymt med "orättvisa" och i detta fall "orättvis uppdelning av arbetsbörda". Gissa vem som tog på sig mest (man skulle ju inte drabbas av fenomenet på samma sätt och då skulle man inte heller ha någonting att skriva om på sin blogg)? Svaret är väl ganska självklart och efter att ha packat och burit ut all packning och städat 2 av 3 våningar kände jag att jorden jag stod på började gunga lite grann. Men som tur var fanns fortfarande lite choklad kvar från igår!
Jag kände krafterna komma åter och nu sitter jag här vid datorn och skriver så frenetiskt och snabbt jag kan. Sampos steg över grusgången hörs genom den öppna dörren till verandan så nu är det väl snart dags att åka iväg på bilturnén (som inkluderar ett besök hos min far, handla mat och återvinna pappersreturen). Måtte detta gå fort för att om exakt 42 minuter och 32 sekunder slutar mamma på jobbet och då ska vi bara äta någon form av middag och sedan bär det av.
So long, suckers!
Kommentarer
Trackback
