Idag har jag handlat "olagligt"!

Jag har haft lite internetstrul sedan igår kväll så jag får i korthet sammanfatta morgonens träningspass. Som vanligt begav jag mig mot Hampstead Heath strax efter klockan nio och jag värmde upp och körde löpskolning som vanligt. Fysisk ansträngning orsakar extra mycket saliv hos mig och inte helt oväntat spottar jag i buskarna när jag stannat för streching eller för att vila mellan intervallerna. Till min förvåning blev en gammal tant synnerligen upprörd av att se mig hänga över buskarna och avlägsna min kroppsvätska från mungipan. Hon började genast kasta ut ord som "illegal" och det roliga var att hon tyckte mest synd om hunden. Hundar "slickar" tydligen upp sånt! Jag försökte såklart förklara mig och sa att spott var ju biologiskt, men hon sa bara att det var farligt för hundarna som "slickade i sig det". Jag var sedan väldigt nära på att konfrontera henne med uppenbara fakta som att hundar kissar på gräsmattan och många familjer har picnic där... Nu gjorde jag inte det och lyckligtvis gav hon upp och lämnade mig ifred så jag kunde fortsätta träningspasset!

Veckans värsta dag fick avslutas med lite för mycket fullkornsmjöl i pannkakan...

Tisdagar är verkligen inte mina favoritdagar här i London. All energi som lagrades under helgen gick åt igår när det var måndag och när man vaknar upp på tisdagmorgonen inser man också hur många dagar det är kvar tills det är helg. Nej, tisdagen är inte min dag, men nu är i alla fall dagens pass avklarat och jag tränade i morse så nu kan jag bara luta mig tillbaka och njuta av lugnet. Det roliga är förstås att innifrån vardagsrummet hör jag Christopher och Becci ropa efter mer pannkaka, trots att jag råkade läsa fel på receptet och hade i alldeles för mycket fullkornsmjöl... 

Trots att jag vaknade upp och drog en sucköver det faktum att det var tisdag så blev jag ju synnerligen förvånad över tystanden som genomsyrade hela lägenheten. Becca som i vanliga fall brukar ropa 10 gånger på raken: "Jag har sovit gooott!" alternativt "Neejee, jag vill iiinteee!" klockan halv 8 på morgonen gjorde inte det och vad skulle jag göra. Jag började spekulera kring olika orsaker, den ena värre än den andra, men det visade sig bara vara en vanlig försovning. Det blev lite stessigt och så, men vi kom bara en kvart senare till dagis än vanligt (de gick ju ändå upp en timme senare än vanligt). Men på frågan vad jag skulle göra när hela familjen låg och sov har jag fortfarande inget bra svar på. Tänk vilken pinsam situation att lite lätt knacka på dörren - en kanske två gånger - inget svar. Jag får öppna dörren... Nej, fyvad pinsamt! Jag hoppas att jag aldrig försover mig!

Nä, nu vill  jag skype:a! Mamma, Hanna... NÅGON?


Varför är det så tyst?

Jag fattar ingenting. Det är dödstyst i hela hushållet och klockan är långt efter halv 8. Dörren till föräldrarnas sovrum är lika stängd som dörren till barnens och jag förstår inte vad som pågår. Barnen som alltid brukar vakna INNAN sju och sedan röjer runt över hela lägenhetens yta - ja, den yta som finns att erbjuda förstås! Och DÄRFÖR är det inte konstigt om jag vaknar lite innan min mobiltelefon ringer för första gången (klockan sju noll noll). Sedan snoozar jag i 27 minuter och efter det försöker jag ta mig upp ur sängen.

Jag gick upp 7:28 och undrade på en gång varför det var så himla tyst. Och det undrar jag nu fortfarande. Har jag missat något? Har det hänt något? VARFÖR är det så förbannat TYST! Det är fortfarande tyst...

Lider för konsten för att inte brinna...

Kent har ju släppt sin efterlängtade box som sammanfattar hela deras karriär från 1991 och fram tills sommaren 2008. Den har fått övervägande bra kritik och självklart vill jag ha den - signerad! Mamma jobbar, pappa är upptagen så nu återstår väl bara Michan. Frågan är om hon är beredd att skolka för en signerad box? Det hade i alla fall jag gjort! =)

Någon annan då? Klockan 12 på torsdag, Åhléns City (man ska nog börja köa en timme innan)...



"Tillbaka till samtiden" blev ju signerad...

Tack för veckan som gått!

Nu har de lagom påträngande tanterna lämnat oss för den här gången och "24" har återigen fått prägla tv-rutan. Men både chokladbollarna och kanelbullarna tog slut idag! Godnatt kära vänner, imorgon väntar en ny vecka! =)

Saturday!

Och f�a november! Om 26 dagar blir jag nitton och kommer i samband med denna dag inleda mitt SISTA �som ton�ng. Men n�a �blir jag 20 p�n fredagoch det kan ju bara betyda en sak... PARTY!

Man skulle kunna tro att lite festande skulle vara passande en s�ass regnig l�gkv� som denna. Att helt enkelt bara f�omma ut, tr�a kompisar och mysa p�n typisk engelsk klubb l�r v�som en underbar syssels�ning, men som de flesta i min bekantskapskrets vet har jag inte riktigt uppt�t utelivets "essens" �u. Och den ska inte heller uppt�as ikv�, f�ombara n�a minuter ska jag ladda upp inf�ilmkv� och barnpassning. Barnen sover redan s�ag beh� bara ladda kv�ens film (Star Wars - Attack of the Clones) och kv�en till � har jag k�Doritoos Chips (de godaste chipsen i hela v�den, tycker i alla fall jag som�vanligtvis inte �r chips).

� s��e h�ag fortfarande gn� fr�barnens sovrum men s�nart de har tystnat ska jag kasta ut Anna och Mark och sedan njuta av god mat samtidigt som regnet smattrar mot f�ret...

Halloween!

Halloween är ju en jättepopulär tradition i Storbrittannien och USA men hemma i Sverige definierar vi denna spök-högtid som "importerat skit från Amerika". Just det påståendet är väl mer eller mindre sant beroende på vem man frågar, MEN om man befinner sig i London (som jag) är det svårt att INTE dras med i festligheterna. Idag hade jag sovmorgon men när jag skulle hämta barnen på dagis var det som att träda in på värsta maskerad-partyt! Jag ska försöka att knåpa ihop en liten spökmiddag för barnen och lite senare lägger jag ut bilder. So long!



Förresten såg jag en jättebra svartvit film igår som jag varmt rekommenderar till alla "Arsenic and Old Lace" (på svenska blir det Arsenik och gamla spetsar). Den passar riktigt bra den 31:a oktober!



De här damerna är inte så söta och oskyldiga som de ser ut med 12 (13 om man räknar med 'utlänningen') döda "alone gentlemen" i källaren (eller Panama om man frågar Cary Grants bror till psykopat som tror sig vara Teddy Roosevelt). Sedan kommer hans andra skräckinjagade bror Jonathan med Dr Einstein som ska plastikoperera honom för femtioelfte gången... Har inte skrattat så mycket på länge! CHARGE!

The Dark Hour

Det är visserligen skönare att gå upp en timme senare så att det åtminstone är ljust när man vaknar men så fort klockan börjar närma sig 16.00 börjar det engelsmännen kallar "The Dark Hour". Alltså, precis då det börjar bli mörkt och DÅ tycker jag att det är som allra mysigast!

Igår var barnen på London Zoo så jag var helt ledi från och med strax efter kl 10 på morgonen. Jag tränade som vanligt och sedan softade jag framför "Star Wars I" och åt lunch i lugn och ro. När klockan var cirkus halv fyra på  eftermiddagen begav jag mig så sakteliga mot Hampstead Heath för att helt enkelt ta en promenad. Jag tog en massa bilder (bland annat på den då nyfallna snön som lyckligtvis, i skrivande stund, har försvunnit) med min mobiltelefon som presenteras nedan:









Den sista bilden avslöjar en tämligen mörk kväll och när den togs hade jag ändå bara varit ute en timme.Jag ficklite problem att hitta ut ur parken, dels därför att jag aldrig gått just DÄR jag gick igår, och dels därför att det blev VÄLDIGT mörkt! Tacka gudarna för orienteringsbenen som smidigt tog mig uppför en lerig backe i mörker och med ett par hala Converse på fötterna. Men hem kom jag till slut!

Idag var det min först riktiga dag på över en vecka. Becca har varit jättebråkig och grinig men annars så känns det bra att vara igång igen. En dag till utan jobb hade väl slutat med att jag hade börjat klättra på väggarna i det här laget... Det är tydligen lov i Sverige (och London också för den delen) men något sådant har inte jag så jag jobbar vidare...

Mina drömmars stad!

Hösten i London är oslagbar. Trots råheten i luften och att man huttrar så fort man sätter foten utanför dörren så finns det en oidentifierbar, men otroligt närvarande, mystik som lägger sig när mörkret så sakteliga faller. Jag börjar bli kär i London! Det är så otroligt mysigt nu och jag längtar efter att få visa min familj Highgate och London när de kommer hit om tre helger.

Jag har som tidigare nämnt väldigt mycket fritid och passar verkligen på att njuta av mitt stressbefriande liv. Men ändock tänker jag på framtiden och vad som väntar mig i vår. Anna och Mark har sagt att landet (alltså inte London) ska upplevas på våren då den är som vackrast. Så nu sitter jag här och bloggar samtidigt som jag fantiserar om en eventuell semester våren 2009 till de norra delarna av Great Britain (dock ej Scotland - dialekten är ju helt obegriplig!), exempelvis Yorkshire och kusten...

Nu ska jag genast fantisera vidare på Google! Ha en fortsatt trevlig kväll!

 

En vanlig vardag - igen!

Som min käre far hade sagt om han hade varit här: Burr burr aktersnurr! Vardagen välkomnades med öppna armar när jag slog upp ögonen 7:37 i morse. Det var första gången jag försov mig på riktigt, men lyckligtvis var familjen trögstartad i morse så jag han med att äta frukost i lugn och ro innan jag gick med barnen till dagis. Speciellt Rebecca har varit gnällig idag och när hon protesterar som värst är det verkligen inte kul (sanna mina ord!). Trots några få komplikationer under dagen var jag bara en minut sen när jag lämnde över två påpälsade barn till deras farmor och gammelfarmor klockan 14. Sedan dess har jag haft fri tid!

Jag tog en tur till Waterlow Park och njöt av höstens skönhet samtidigt som jag läste min nya engelska roman av Somerset Maugham, "The Razor's Edge". Jag stannade där en timme (det blev så förskräckligt kallt) och begav mig sedan hemåt för att titta vidare på "The Forsyte Saga". Fast jag forsätter att frysa. Nu har det verkligen blivit kallt och jag ska tända mina partylite-ljus med doft av citrongräs, så kanske råheten i atmosfären ger vika...



Så här glad var inte Becca när jag väckte henne på eftermiddagen... Chrisopher är lättare, han är ju glad för det mesta!

Och nu försvann kantarellerna!

Idag regnar det. Jag har precis kommit ur duschen efter att ha avklarat dagens träningspass. Jag har uppenbarligen befunnit mig i något sorts lyckorus hela veckan eftersom motivationen till träningen har legat på topp. Hoppas att det fortsätter så även nästa vecka!

Ikväll ska tanterna lämna oss och flytta in på hotell i närheten av där vi bor. Skönt kommer det att bli, men också lite tråkigt. Barnen är ju så förtjusta i dem och jag har ju inte behövt jobba någonting, i princip! Samtidigt liknar hela huset ett bombnedslag och jag hoppas på att få sätta igång med städningen så snart som möjligt. Jag tänkte också laga lasagne som vi ska äta imorgon (lasagne smakar ju alltid bättre dagen efter), men mina trattkantareller jag köpte igår på Borough Market (£5,8/100 g!) har försvunnit. De verkar ha försvunnit med Irenes "Gubbröra" (en jävla röra i köket blev det i alla fall) ochför att citera Irene: "Mark har ju köpt så mycket mat, men jag såg inte kantarellerna förrän nu!". Nej det är ju inte så konstigt eftersom att JAG köpte dem IGÅR till min LASAGNE! Nu får jag ge mig ut i ruskvädret igen för att köpa genmanipulerade och tvättadeoch simpla chamopinjoner!

Imorgon är det förhoppningsvis vardag igen och ungarna ska till dagis. Äntligen får jag jobba och Anna och Mark bringar lugn och ro tilllägenheten. Farmor och Irene är jättekänsliga för ljud och så fort någon av barnen höjer rösten lite grann skriker de (utan att lägga märke till att de skriker betydligt högre än barnen) att de ska vara tysta. Nej, lugn och ro välkomnas med öppna armar på Cholmeley Park 45A.

Var är telefonen?

Jag har två missade samtal från "Dolt nummer" och för några dagar sedan mottog jag ett mail frånmin käre fader som informerade mig om att jag hade fått ett brev från VRG. Han frågade om han fick öppna och jag svarade "Ja!". Nu har han inte hört av sig på flera dagar så intresset för mitt oöpnnade brev hemma på Kjellmansväg 4 började försvinna, men nu har pappa (det brukar vara han när det är "Dolt nummer") ringt mig två gånger och tyvärr har jag inte hört det. Nu hittar jag inte den stationära telefonen - troligtvis har Christopher eller Rebecca lekt med den och sedan förlagt sig den någonstans - och kan därförinte ringa hem till Sverige och fråga pappa om det var han somringde.Om ja, så frågar jag vad han ville. Men nu går ju inte det eftersom telefonjäveln är borta och jag börjar snart klättra på väggarna av nyfikenhet för vad som stod i brevet. Kanske de saknar mig och vill att jag ska komma och hälsa på? Eller så tycker de att jag var en så duktig elev så jag borde komma dit och visa upp mig för ettorna? Eller så vill de bara säga tack för åren som gått... GAAAH! JAG BLIR GALEN!

Det har inte hänt så mycket idag. Jag har tränat igen och det gick bra. Jag har också besökt Borough Market för första gången... Fast jag är ganska säker på att vi var här förra året när vårt lilla tjejgäng åkte hit! Jag köpte bland annat trattkantareller, grön paprika, morötter, lök och ingefära! Det ni!

Lite shopping på Oxford Street fick avsluta dagen!

När jag vaknade i morse var jag helt inställd på att åka in till stan och spatsera längs de överfyllda gatorna och titta i affärer. Sedan glömde jag helt bort den idén och började efter frukost baka bullar.Det tog ju sin tid och helt plötsligt var det eftermiddag. Inte kan man ju åka in till stan på tom mage så jag lagade ihop lite lunchochsom efterätt på det blev det ju mina nybakade kanelbullar. Klockan blev ännu mer och jag lät tiden flyga iväg samtidigt som jag tittade på gamla youtube-avsnitt med humorprogrammet "Time Out" som gick på TV4 för några år sedan. Sedan skulle jag smsa Camilla och fråga omhon hade lust att ses. Hon bara förvirrade mig så jag ringde upp och dåberättadehon att några andra VRG-tjejer skulle samlas i Camillas studentkök och laga middag för att sedan joina hennes rumskamrater och "gå ut". Nej, det var ju inte riktigt det jag hade planerat idag!

Först råkade jag hoppa på fel buss som stannade redan vid Archway Road, men när jag äntligen kom pårätt buss begav jag mig mot Tottenham Court Road och Oxford Street. Klockan var över fem när jag kom dit men jag hann ändå meden del shopping innan affärerna stängde. Nu har jag 4 nya par strumpbyxor, 6 st trosor, 7 strumpor och ett par jättesöta små strump-tofflor med halkskydd (nu har jag ju blåmärken över hela benen sedan min tur i trappan tidigare idag, så halkskydd kan behövas).

Samtidigt som jag köpte på mig en massa underkläder och tjafs började jag titta runt bland alla klänningar och "julinspirerande kläder"... Om jag inte behöver jobba på nyårsafton kan det ju vara kul att investera i en riktig festklänning! Det får bli huvudfokus när jag åker tillbaka till Oxford Street nästa gång! Godnatt och sov gott kära bloggläsare!

Engelska kanelbullar!

Jag skulle hjälpa farmor och Irene att göra i ordning barnen för att gå ut. Jovisst, jag hjälper ju gärna till! Klädde på dem och borstade tänderna på dem. Sedan klagade Irene över att de skulle ha lite "finare" kläder på sig. "Jaha" tänkte jag och gick tillbaka till barnens sovrum och tog fram något annat till dem. "Finare" vet jag inte om det blev men men... Tanten blev ju nöjd i alla fall! Sedan skulle jag hjälpa dem i kapprummet och klä på dem ytterkläderna. Jag halkade på första trappsteget och for nedför som en avlöning och var nära på att fälla Irene, 84 år, samtidigt som jag slog mig själv gul och blå. Jag fick övertyga allihopa att det gick bra och nu hoppas jag inte att jag gav Irene en hjärtattack. Hon är visserligen lite jobbig, men inte önskar jag livet ur henne! Rebecca (som är förkyld) blev gnällig och jag fick skynda på med barnvagnen...


När de gått började jag baka kanelbullar (baserat på engelska ingredienser, vilket betyder bland annat TORRjäst) så nu är det bullfest här hemma och alla som vill får komma! (Nu har jag dessutomlärt mig hur man för över bilder frånmobiltelefonen till datorn...)




En ledig torsdag!

Nu ska jag sluta gnälla på de två inneboende tanterna här på Cholmeley Park. Huvudsaken är ju att ungarna mår bra och är glada och det gör ju inte såmycket om de får leva lyxliv några dagar med farmor och Irene. Äldre släktingar ska ju skämma bort sina barnbarn, eller hur? Samtidigt vet jag ju att de är tacksamma att det finns någon här de kan fråga om vad barnen exempelvis äter till frukost. Jag inbillar mig att barnen också känner en viss trygghet att ha mig här som någon slags förankring till det vardagliga livet. I morse, till exempel, gick jag upp kvart i nio (ledighet rules!) och jag begav mig mot köket. Det var livat och jag hörde hur ungarna gapade och busade. Jag plockade fram müsli och bröd och helt plötsligt stod Christopher bakom mig och sa glatt: "Nu vill jag ha frukost!". Såklart att han var hungrig och söt som han var så dukade vi fram frukost tillsammans! Enligt farmor hade han varit vaken sedan kvart i sju och oavsett dag brukar det serveras frukost på en gång. Det är just det här jag menar när jag säger att de är tacksamma att ha någon sorts förankring till vardagen. Dessutom är det ju kul att hjälpa till!

Visserligen har jag sagt att de kan fråga mig om allt och "sätta mig i arbete" precis när som helst, men jag är ju trots allt ledig. Det betyder ju mycket fritid och jag begav mig ut och sprang mitt tredje intervallpass den här veckan. Det gick verkligen superbra och det är så skönt efteråt. När jag kom hem skulle de precis ut och gå med barnen så jag har varit ensam hemma hela tiden sedan de begav sig. Jag duschade länge och lagade lunch i badrock. Riktigt mysigt! Jag har också tagit på mig den andra klänningen jag har med mig och jag mår bra nu.



Jag skulle vilja ta tillfället i akt att presentera mitt jättegod recept på linssoppa. Det är vad jag äter till lunch varje dag tillsammans med ett kopp te och en frukt. Det är jättenyttigt och går jättefort att laga.

Ingredienser:
Lite mindre än en dl röda linser
En liten morot (grovt riven)
En kvarts grönsaksbuljongtärning
Lite olivolja
Cayennepeppar (efter smak såklart! Gäller alla kryddor!)
Curry
Ingefära


Blanda bara ihop allt och snåla inte med ingefäran. Låt det koka upp, vrid ner temperaturen och låt det sedasn småkoka ett tag tills linserna "kokat sönder". Då blir soppan matig och konsistensen tjockare! Smaklig måltid!

Och så var man lämnad kvar med två tanter...

Det här kan ju sluta hursomhelst! Jag är i princip ledig fram till söndag eftermiddag då farmor och farmors mamma äntligen(?) flyttar ut härifrån. Usch ochfy skam på mig! Jag målar upp bilden av två hemska kärringar som ska förstöra två barns liv - och mitt eget - vilket inte alls är sant. För några timmar sedan gick vi ut och jag visade dem vägen till "The Flask". Jag fick visserligen styra upp en hel del och se till att barnen kom iväg i gott skick och jag fick också köra barnvagnen. Väl på plats vid bordet drog festligheterna igång. Och livligheterna förstås! Jag kan inte klandra barnen, tvärtom, så klart att de är jätteglada över att träffa farmor och Irene. En farmors uppgift är också självklart att skämma bort barnen med Coca Cola och ketchup i massor. Och min uppgift blir såklart att gå med barnen till toaletten!

Farmodern och jag klickade redan första gången vi talades vid. Det var på telefon ca en vecka efter min ankomst och vi pratade på. Hon gav mig en massa beröm (ännu mer fick jag ikväll) för att jag skulle vara så bra si och så. Jag blev givetvis generad (ikväll också för den delen!). Irene däremot var lite skeptisk. Också jättegullig och så men när jag frågade vad Mark hade gjort i USA ett år - av ren nyfikenhet förstås - sa hon bara: "Det får han berätta själv!". Jaha, och vad ska det betyda?

Sedan sa de att barnen kunde åka i barnvagnen tillsammans på hemvägen! Rebecca kunde sitta i Christophers knä och jag skulle köra barnvagnen. Jag trodde först att de skojade, men så var inte fallet! Så jag fick köra 15 kg extra och jag trodde att vagnen skulle braka samman. Det gick bra i början men när jag skulle köra upp på en kant (typ 1,5 cm hög) så fastnade hjulen och barnen föll ut. Ingen skadade sig med Christopher blev jätterädd och hoppade utan tvekan ur vagnen och slutade gnälla om att han hade ont i fötterna. Jag spände fast Becca igen och kände en lättnad när ingen av tanterna sa emot mitt beslut. Jag sa bestämt: "Det gick ju inte så bra så nu får Pompen gå resten av vägen hem". Inga vidare protester!

Jag hjälpte dem med nattningen (rättare sagt att klä på sig pyjamasen, borsta tänderna och gå på toaletten), men godnattsagan fick farmor och Irene sköta! Ungarna är fortfarande uppe...


Ett perfekt träningspass och godis från Sverige!

Jag har tittat alldeles för mycket på "24". Jack Bauer och de andra agenterna på CTU håller på att ta över våra liv på Cholmeley Park 45A. I natt drömde jag om OS och att Jack Bauer var på plats för att hindra något terroristsabotage. Tyvärr lyckas terroristerna smita undan eftersom Jack blir bländad av flera ficklampor. Han blir jättesnurrig och terroristerna låser in honom på toaletten...

Vädret i London är som vanligt soligt och konstant blå himmel. Nu börjar därmot kylan komma och både Christopher och Rebecca har fått vantar och mössa på huvudet. Efter jag hade lämnat barnen på dagis tömde jag vattenflaskan och efter en kvartspromenad bytte jag omoch var superladdad när jag gav mig iväg strax efter nio för veckans andra intervallpass. Det gick superbra och trots mjöksyran som värkte i benen lyckades jag jogga uppför denl ånga backen påvägen hem. Lite strechning och situps och sedan tog jag en lång dusch. När jag var klar med allt vad gällde hårvård och insmörjning av olika kroppsdelar var det en timme kvar tills det var dags att hämta dem på dagis. Då la jag mig ned på sängen med datorn på magen och hörlurarna på huvudet och lät tröttheten komma till mig.

Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att det gick så bra. Kanske var det en blandning av det härligt kyliga vädret, mina betydligt nyttigare matvanor, vattnet jag drack på morgonen och det nya kosttillskottet jag tar varje morgon. Jag köpte vitamineral-piller innan jag åkte till USA men jag glömde bort att ta dem. Jag hittade dem i min necesär och har nu börjat igen. De heter är ACO Vitamineral SPORT ("vid hög omsättning av näringsämnen t ex vid tungt fysiskt arbete, aktivt idrottande eller stressigt liv"). Aktivt idrottande och tungt fysiskt arbete passar väl in lite grann på min vardagsbeskrivning (ja, det är jobbigt att köra barnvagn i Highgate) men ett stressigt liv har jag verkligen inte!

Nu är jag i princip ledig fram tills söndag kväll (fast jag ska gå med barnen till dagis imorgon) eftersom farmor och farmors mamma Irene har kommit hit för att ta hand om dem. De tycker det är jättekul och barnen blev alldeles förtjusta när vi kom hem. Jag har däremot fått tydliga direktiv från Mark om att påminna farmor och Irene att Rebecca ska kissa innan vi går till dagis också... Haha! Vi får se hur det går! Nu ska jag ju leva med två tanter från Skåne i flera dagar (och som plåster på såren har jag fått godis från Pressbyrån!).

Två månader kvar!

Idag är det två månader kvar tills jag står på flygplatsen Heathrow och betalar den skyhöga avgiften för övervikt. Biljetten är bokad och vi lyckades strula till det så vi fick betala 740 kr istället för 1055 kr (att vi lyckades strula till det fick ju för en gångs skull en positiv utgång...).

Jag kollade mailen och såg att mamma bifogade min eticket och alla "flight details" och till min förskräckelse såg jag att det stod MRS Emelie Lindgren. Which is not very true! Jag hoppas att det faktum att jag inte är gift inte ställer till med några problem så jag inte kan resa (jag vet att jag låter väldigt paranoid, men när det gäller flygplatser är det alltid worst case scenario!).

Och om ytterligare bara sex dagar är det en månad kvar tills jag blir nitton! Då det tårta och god middag på Cholmeley Park 45A!

Igång med träningen igen?

Måndag igen. Man hinner knappt luta sig tillbaka i soffan framför ett avsnitt "24" på fredagskvällen och njuta av den kommande ledigheten förrän det är måndag och jobb igen. Man tänker bara: "Vad skönt, äntligen helg... Det betyder att det snart är måndag!". Men måndagar är inte jobbigast. Efter en hel helg av vila är man full av ny energioch ser nästan fram emot att få följa Christopher och Rebecca till dagis. Värst är däremot tisdagarna! Då är det fortfarande en massa dagar kvar av veckan och måndags-lyckorusethar försvunnit. På onsdag tänker man: "Vad fort det går,snart är det torsdag!". På torsdag tänker man: "Imorgon är det sovmorgon". På fredag tänker man: "Nu är det helg, men snart så...".

Nu lutar jag mig lite tillbaka i sängen med datorn i knäet. En genialisk b-sida ("Det var tre månader sedan idag") av en genialisk musiker (Säkert!) klingar från mina hörlurar och jag njuter av lugnet efter ett lagom ansträngande pass. Måndag igen. Det har gått lite mer än en vecka sedan jag skadade armen och den katastofala smärtan är borta. Dock har jag inte återfått hela rörligheten i armbågen och det gör fortfarande lite ont när jag exempelvis lyfter någon av barnen. Men jag orkade inte vänta längre. Efter jag hade lämnat barnen på dagis spelade jag Säkert!:s självbetitlade album hela vägen från Church Road till Cholmeley Park på min iPod och när jag kom hem bytte jag snabbt om för att ge mig ut på det första intervallpasset den här veckan. Visst kände jag mig lite "ringrostig" men styrkan och flåset fanns där. Jag blev trött och svettig och såhär i efterhand är jag riktigt nöjd med vad jag åstadkommit för min hälsa. Det gick förvånansvärt bra att springa på förmiddagen... (har typ aldrig gjort det förr!)




Eftersom det inte händer så mycket kul i mitt liv för tillfället kommer här en kul lista!


1. När gick du upp idag?
Mobilalarmet ringde klockan sju men jag slutade snooza 18 över och ca 24 över gick jag upp. 

2. Diamanter eller pärlor?
Jag har inga diamanter men de gnistrar ju fint. Annars gillar jag ju mina sötvattenspärlor till örhängen (som jag i skrivande stund har på mig) väldigt mycket!

3. Senaste filmen du såg på bio
"The Dark Knight"

4. Favorit-TV- program?
"24" fulländar kvällarna här!

5. Vad åt du till frukost?
Dorset müsli (med jättestora russin) med mjölk och jättenyttigt jättebrunt bröd med smör och ost. Jag drack vattenmed värktablett till.

6. Vad är ditt andranamn?
Har två: Anna & Evelina

7. Din favoritmat?
Allt förutom blodpudding, frukostkorv och fiskpinnar.

8. Vilken mat gillar du inte?
Blodpudding, frukostkorv och fiskpinnar.

9. Favoritchips?
Äter vanligtvis inte chips, men i London och USA finns en sorts tortillachips som aldrig slår fel när man tittar på 24.

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Laaksos "My Gods", men jag längtar efter att få köpa deras "I Miss You, I'm Pregnant" och Hello Saferides senaste.

11. Vilken bil kör du?
Har inte ens körkort!

12. Favoritmacka?
Den jag äter till frukost är god!

13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, står du bara inte ut med?
Folk som skryter och prioriterar sig själva hela tiden och som snöar in sig på jobbiga saker... Kort och gott, folk som påminner för mycket om mig själv! ;)

14. Vilka är dina favoritkläder?
Sköna jeans, snygg top, mysig kofta. Jag tycker också om klänningar och kjolar som man kan ha till vardags. Och självklart strumpbyxor!

15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Australien och Nya Zeeland. Nästa mål, utan tvekan!

16. Favoritklädmärke?
H&M, men när det gäller jeans ska det vara ett etablerat märke (ex. Diesel, Levis, Lee mm). MQ är också en favorit på hemmaplan!

17. Var vill du dra dig tillbaka?
Ett litet torp utan el och rinnande vatten... På sommarhalvåret skulle det ju fungera! ;)

18. Favorittid på dagen?
9-12 då jag kan träna, sova eller bara njuta av tystnaden när barnen är på dagis.

19. Var är du född?
I huvudstaden (Nacka sjukhus närmre bestämt).

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Ishockey och friidrott.

21. Coca Cola eller Pepsi?
Sprite?

22. Fotboll eller ishockey?
Ishockey.

23. Är du en morronmänniska eller nattuggla?
Ingetdera...

24. Pedikyr eller manikyr?
Nagelskulptering för jag är en så hemsk nagelbitare!

25. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Nej!

26. Vad ville du bli när du var liten?
Läkare eller lärare.

27. Bästa barndomsminnet?
När jag äter välling i Värmland på verandan till min fasters lilla stuga. Sedan får jag pumpa vatten från brunnenoch Rogge blöter ned sig själv samtidigt som han försöker fånga vattnet!

28. Varit i Afrika ?
Ja, once upon a time...

29. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Nej.

30. Varit med om en bilolycka?
Ja, när jag var liten men det gick bra!

31. Favoritdag i veckan?
Fredag, då börjar helgen.

32. Favoritrestaurant?
I London är det flaskan... Eller "The Flask" som det så fint heter. I Stockholm är det nog Rice på Nybrogatan.

33. Favoritblommor?
Förjätmigej.

34. Favorit-snabbmatsrestaurant
Nej!

35. Äger du en cykel?
Nej! Den blev stulen...

36. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Inget. Det skulle vara farligt.

37. Läggdags?
Runt 23.

38. Senaste personen du delade en middag med?
Anna och Mark och Christopher och Rebecca.

39. Vad lyssnar du till just nu?
Kents "Colombus" och barngråt på andra sidan dörren.

40. Favorit färg
Grå, röd, brunt, grönt...

41. Hur många tatueringar har du?
Inga!

 

Emelie goes international!

Finally I am going to write a full, internationally friendly contribution to this blog. Since I've been traveling a lot the last couple of months to english-speaking countries it might be suitable to examine whether I've learned some english along the way or not. From now on I'm going to write a in english a serial of contributions (one every week) and the main focus shall be London. Therefore the feuilleton is also titled "The Londoner". The first contribution will be presented on this blog next week. Stay updated!






Me being the ROYAL Londoner!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0