En härlig sommardag
Igår åkte jag till det lilla huset i Vega, då min fader kom och hämtade mig hos mamma. Sjutton ton med packning i min fasters bil och sedan bar det av. Min pappa, som jag inte hade sett på ca två veckor, frågade om tillståndet med min högt älskade lilltå samt ville ha en redogörelse för O-ringen. Dessvärre blev han informerad om den underliga händelsen som dödade vår lap-top. Den klumpedunsen som tappade den i golvet var ingen mindre än min jobbiga syster, men jag kan försäkra er läsare om att hennes öron sitter där de ska.
Vi kom hem. Jag packade upp. Pappa åkte iväg med datorn till Siba medan jag surfade runt på internet. Pappa kom hem och informerade mig om att dom hade godkänt hans försäkring på Siba och skulle därför försöka laga den eller "ersätta den med liknande värde". Skönt! Sedan frågade pappa om vi inte skulle åka och bada på Gålö. Den starka solen övertygar och mina badkläder åker på. Sedan, till min stora förtjusning, insåg jag att pappa inte hade kört fram Saaben utan istället rullade en för mig helt okänd bil. Eftersom jag inte är någon bilfantast och inte kunde räkna ut det själv fick han, lite besviket, berätta att det var en porsche(!). Dock inte sprillans ny men ändå hade den kraft i sig. Modell (för mig) okänd, men årgång 1987, alltså 20 år gammal. Mörk (tyvärr opraktiskt i den stekande solen).
Färden ut till Gålö var rolig och mysig, mycket beroende på bilen, men vi passerade också vacker natur och bygd som skådades. Badet var ingen vanlig sandstrand, men ändå var det många människor där. Berghällarna var varma och havsbrisen bidrog till det inre lugn som fick till och med måsars skri att låta vackert. Vågorna slog vilda och hänsynslösa mot klipporna och solen lyste över havet som glittrade så vackert. Vi slog oss ned på våra badlakan i skydd för vinden och där kom vi att tillbringa de närmaste timmarna. Jag badade faktiskt EN gång och jag kan avslöja att vattnet var ganska varmt. Med en glass i handen lämnade vi havet bakom oss och körde hem. Pappa gasade på i kurvorna och log glatt samtidigt som han förklarade: "Det är som att köra gocart. Den låga tyngdpunkten gör att man kan köra fort i kurvorna."
Hemma väntade middag bestående av nyttig bönsallad och jätteräkor. Efterrätt likaså och efter att jag hade visat min film från O-ringen gav jag mig ut och sprang. Jag hade väntat med löppasset förrän EFTER solen hade gått ned. Det var, oväntat nog, en befriande känsla att äntligen få springa!
Jag, steker och läser "Tisdagarna med Morrie" (för övrigt en mycket bra bok!)
Utsikt över Mysingen.
Många andra hade, som bekant, hittat dit.
Solen gassar och måsarna skriker.
Pappa hittar en ny funktion på kameran.
Pappas kärlek till båtar har inte upphört på långa vägar.
Vi kom hem. Jag packade upp. Pappa åkte iväg med datorn till Siba medan jag surfade runt på internet. Pappa kom hem och informerade mig om att dom hade godkänt hans försäkring på Siba och skulle därför försöka laga den eller "ersätta den med liknande värde". Skönt! Sedan frågade pappa om vi inte skulle åka och bada på Gålö. Den starka solen övertygar och mina badkläder åker på. Sedan, till min stora förtjusning, insåg jag att pappa inte hade kört fram Saaben utan istället rullade en för mig helt okänd bil. Eftersom jag inte är någon bilfantast och inte kunde räkna ut det själv fick han, lite besviket, berätta att det var en porsche(!). Dock inte sprillans ny men ändå hade den kraft i sig. Modell (för mig) okänd, men årgång 1987, alltså 20 år gammal. Mörk (tyvärr opraktiskt i den stekande solen).
Färden ut till Gålö var rolig och mysig, mycket beroende på bilen, men vi passerade också vacker natur och bygd som skådades. Badet var ingen vanlig sandstrand, men ändå var det många människor där. Berghällarna var varma och havsbrisen bidrog till det inre lugn som fick till och med måsars skri att låta vackert. Vågorna slog vilda och hänsynslösa mot klipporna och solen lyste över havet som glittrade så vackert. Vi slog oss ned på våra badlakan i skydd för vinden och där kom vi att tillbringa de närmaste timmarna. Jag badade faktiskt EN gång och jag kan avslöja att vattnet var ganska varmt. Med en glass i handen lämnade vi havet bakom oss och körde hem. Pappa gasade på i kurvorna och log glatt samtidigt som han förklarade: "Det är som att köra gocart. Den låga tyngdpunkten gör att man kan köra fort i kurvorna."
Hemma väntade middag bestående av nyttig bönsallad och jätteräkor. Efterrätt likaså och efter att jag hade visat min film från O-ringen gav jag mig ut och sprang. Jag hade väntat med löppasset förrän EFTER solen hade gått ned. Det var, oväntat nog, en befriande känsla att äntligen få springa!
Jag, steker och läser "Tisdagarna med Morrie" (för övrigt en mycket bra bok!)
Utsikt över Mysingen.
Många andra hade, som bekant, hittat dit.
Solen gassar och måsarna skriker.
Pappa hittar en ny funktion på kameran.
Pappas kärlek till båtar har inte upphört på långa vägar.
Kommentarer
Trackback
