En vit tiger
Skynda, skynda, innan det är försent. Gillar du Turkland? Skynda, skynda, knyt kängorna. Hejar du på Turkland? Var är mössan. Där. Och halsduken? Varför bor du inte i Turkland? Är de andra redan klara? Skynda på. Vet du vad? Det är nog bäst om du flyttar tillbaka till Turkland. Ut genom dörren. Barnen över skolgården hoppar hage, och leker kull. Bakom mig slår dörren igen. Den öppnas och ut kliver en jämnårig pojke med en ytterst belåten min. Innan dörren stängs igen ser jag Haris ögon, rödsprängda och tårarna har lämnat salta ränder över kinden. Kommer du? Gungorna är lediga nu. Solen skiner och efter 20 minuters gungande ringer klockan in för lektion. Hari är inte där. Är det ingen annan som ser det? Är det ingen som undrar vart hon tog vägen? Alla i klassen sitter ned vid sina bänkar, djupt försjunkna i matteboken, tror i alla fall fröken. Men inte Hari.
I varje infödd svensk bor en vit tiger som fruktar allt främmande och vill helst inte bli inblandad i något med okänd utgång. Tigern slipper undan med sina vackra ögon och sina lovord om hängivenhet, så länge den själv blir skyddad. I striden lämnas den vita pälsen fri från blod och uppe på kullen betraktar den det outhärdliga kriget där alla är förlorare. Någon gång tar det slut och när allt är borta, vad finns då kvar? Den vita tigern fortsätter i förtvivlan med hopp om att komma undan den förödande ensamheten, men vart än den vänder sig möter den besvikelse, ånger och skam. Kanske var det värt att färga pälsen röd av fiendens blod för att sedan kanske gå ur striden med stolthet och vissheten om att bekämpa det onda var det enda rätta?
Jag är usprungligen en vit tiger, och jag behåller den vita färgen. Tills vidare.
Kent-test!!
http://www.quizilla.com/users/birger/quizzes/Which%20Kent-album%20are%20you
You are "Verkligen".
You have lotsof kept-in emotions, a lot of those sexually oriented. You probably need someone to hold you and comfort you a lot more than you might wanna admit.
http://kpwebben.se/artiklar/2007/hur-mycket-kan-du-om-kent/
10/10
Tio rätt! Imponerande, du är en riktig Kent-expert!
http://www.royalquiz.se/quiz/dennis/vi_som_gillar_kent/?cf=1201474613&migrated=1&cf=1201474616
8/8 rätt! 10722 poäng. 24:e plats i topplistan!
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=32473&a=416983
Du hade 8 av 10 rätt!
Vasst! Nästan full pott!
http://www.vetgirig.nu/quick.php?no=406&quiz=Kent/
Bra jobbat du hade 87 % rätt
Haha!!
Untitled
Jag vet att det bästa kanske vore att bara dra
Nästan gå under av sorg men att sen skulle det vara över
Men det går inte
Folk bara säger att det kommer ta tid
Men att om ett tag är allt bra igen
För så säger man ju alltid
Men jag vet inte
Jag kan ju inte sluta älska dig bara sådär
Och glömma allt jag känner
Ibland känns det bra och jag tror
Att jag håller på att lyckas komma över dig
Men så vågar jag liksom inte och biter fast
Trots att jag verkligen vill komma vidare
Och när jag märker det
Att det är likadant nu som förut
Att saknaden inte släpper
Så känns det som att det enda jag klarar av är att
Liksom nöta bort känslorna
Låta tiden gå och hoppas och sörja och hoppas och sörja
Tills de försvunnit av ren utmattning
Det vore så sorgligt om det skulle sluta så
Men just nu känns det som att det är allt
Jag över huvud taget kan göra
Johan Tjurfjell
Kändis-varning!
Rockbjörnen och Kalkon-Alex
Om ni inte sett listan med vinnarna så kommer den här:
Årets svenska kvinnliga artist:
Sonja Aldén
Årets svenska nykomling:
Måns Zelmerlöw
Årets svenska låt:
Lars Winnerbäck - "Om du lämnade mig nu"
Årets utländska artist:
Timbaland
Årets utländska album:
Timbaland - "Shock Value"
Årets utländska låt:
Timbaland feat OneRepublic - "Apologize"
Årets svenska manliga artist:
Lars Winnerbäck
Rockbjörnens MYSPACE-pris:
Kid Down
Årets svenska grupp:
Sahara Hotnights
Årets svenska album:
Kent - "Tillbaka till samtiden"
Årets utländska grupp:
Tokio Hotel
Årets svenska live-akt:
The Ark
Härmed följer ett par kommentarer. Först och främst tycker jag att Kent borde fått "Årets grupp" för det har de verkligen förtjänat (men de har ju roffat åt sig både en grammis och P3-guld i denna kategori så det var väl bara rättvist att Sahara fick åtminstone en rockbjörn). Jag tycker också att Säkert! borde fått "Årets kvinnliga artist". Fråga mig inte vad det är för fel på Sonja, jag bara tycker så! Jag tycker också att Timbaland kunde faktiskt skickat en video eftersom han fick 3 björnar av 3 möjliga. Förklaringen var att han tjänar 1,5 miljoner dollar per sekund han är i studion, så han ansåg det väl betydligt viktigare att spara ihop pengar till en egen rymdraket, eller nått (men sekunder kunde han däremot offra på den töntiga uträkningen!). Och till sist, Cornelia, varför tycker man om Tokio Hotel?
Och nu till självaste "Hovet". Premiärvisit. Var dock väldigt nära på att åka dit igår (såg fel på datumet, jäkligt klantigt, jag vet). "Rockbjörnen 2008" skulle bli min systers födelsedagspresent från mig, vilket den också blev, men när jag insåg att galan inte skulle sändas på TV fick jag panik och efter lite strul hade jag två biljetter i min hand.
Kanske hade vi inte de bästa platserna, men när det finns sittplatser ska man ju utnyttja dem, eller hur? Vi var tidiga. Hann både att pudra näsan och tjacka en Gott & blandat. På min vänstra sida satt ett par torrbollar som aldrig orkade att applådera och såg kontant sura ut. Till höger satt min syster. Det var nästan fullt. Publiken närmast scenen består mest av det feminina könet, kanske inte så konstigt (det ryktas om att folk har köat sedan i natt). Jag hade läsk, godis och kameran i beredskap. Det var som upplagt för en riktigt lyckad kväll.
In trädde Alex Shulman. Jag tänkte: "Åh nej!" vilket många andra säkert också gjorde. Han skulle tydligen blogga igenom hela kvällen...
Kvällen förflöt på bra. Många bra artister som uppträdde. Däribland Petter, Takida, Simple Plan, September, Miss Li, Adam Tensta, Vincent, Sahara Hotnights, Sonja Aldén tillsammans med The Poodles mm. Priser delas ut till höger och vänster. Ingen direkt kung krönades, fast Timbaland får tre björnar och Lars Winnerbäck två. Vi hade det väldigt kul och trevligt!
Äntligen fick Kent ett pris. Årets album. YEES! De kunde dock inte närvara (pga spelning i Norge), men hade klätt sig i frack och bandat ett tacktal som spelades upp. Efteråt följer idiotiska kommentarer från vår älskade bloggare:
"Skitdåligt att Kent inte kom. Gillar inte Kent. Han är en idiot."
"Prettofjantar. Kent. I Norge. HA! Norge, vad har de där att göra?"
Stackars liten som inte förstår vad han säger. Ibland var han ganska rolig, och bra, alltså då han skrev inlägg som får igång publiken. Ibland var han bara töntigt och typiskt 'stureplans'-mallig. Vem står egentligen ut med en sådan idiot? Eller så smutskastade han Kent i en sådan fart att bandet som spelade (i det här fallet Sahara Hotnights) hamnar i skymundan och fick inte igång det drag som tidigare band fått. Snälla Aftonbladet, ingen bloggare nästa gång?
Jag vill slutligen bara passa på att slå ett slag för MYSPACE-priset. Vilken asbra idé! Då får de tusentals anonyma banden ute i världen inte bara chansen till att vinna en rockbjörn, utan också, om de vinner, äran att få SPELA på galan. Bandet som vann var faktiskt väldigt duktiga. Jag önskar dem all framgång!
Vi får inte heller glömma prisutdelarna i kväll. Det var blandat mellan komiker, musiker och speedwayförare. Bäst var dock Linda Lampenius. På sin vackra finlandssvenska konstaterade hon att det här var nog första gången 'en klassisk violinist befann sig på en rock-gala'. Ja, det kan nog stämma!
Alex Shulman avslutade kvällen tillsammans med Sonja Aldén och The Poodles.
"Till sist, en hälsning till min älskade Katrin. Vill du föda mitt barn?"
"Annars står det ju nämligen folk i kö..."
"Shirley Clamp skulle ju inte säga nej..."
*suck*
Rockbjörnen 2008
Det här är mina heta tips inför prisutdelnikngen. De med fet stil är mina önskningar och de med en * är vilka jag tror kommer att vinna.
Årets Svenska Manliga Artist:
Danny Saucedo
Ola Svensson
Magnus Uggla
Lars Winnerbäck* (vilken underbar mys-röst har inte den slaskiga karl!)
Måns Zelmerlöw
Årets Svenska Kvinnliga Artist
Sonja Aldén*
Amy Diamond
Miss Li
Säkert!* (jag hoppas på Säkert! och jag tror även att hon har en chans när svenska folket röstar, jag misstänker dock att Sonja Aldén kan sno åt sig priset från henne)
Robyn
Årets Svenska Grupp:
Kent* (jag tror som sagt att de har en god chans, de vann ju P3-Guld för årets grupp...)
Mando Diao
Sahara Hotnights
The Ark
The Hives
Årets Svenska Nykomling:
Salem Al Fakir
Oh Laura
Miss Li
Danny Saucedo
Måns Zelmerlöw* (har väldigt svårt att tro att Salem Al Fakir ska ha charmat 3,5 miljoner männsikor lika bra som Grammis-juryn)
Årets Svenska Låt:
Ola Svensson - "Natalie"
Magnus Uggla - "Pärlor åt svin"* (den är faktiskt ganska bra ändå...)
Lars Winnerbäck - "Om du lämnade mig nu"
Måns Zelmerlöw - "Cara Mia"* (vilken plåga under årets som gått!)
Årets Svenska Album:
The Ark: "Prayer for the weekend"
Kent: "Tillbaka till samtiden"* (de toppade skivförsäljningen 2007 samt vann grammis för årets skiva, de är heta kandidater)
Ola Svensson: "Good Enough"
Magnus Uggla: "Pärlor åt svinen"
Lars Winnerbäck: Daugava
Årets Utländska Artist:
Bruce Springsteen
Justin Timberlake
Mika (jag älskar glad-pop)
Rihanna*
Timbaland.
Årets Utländska Grupp:
Babyshambles
Foo Fighters*
Linkin Park* (har egentligen ingen åsikt men min kompis ÄLSKADE deras konsert och tänker döpa sitt barn efter sångaren)
Tokio Hotel
Westlife.
Årets Utländska Låt:
Mika - Grace Kelly
Rihanna - Umbrella* (den bästa sommarplågan på länge)
Timbaland feat. OneRepublic - Apologize
Timbaland - The way I are
Tokio Hotel - Monsoon
Årets Utländska Album:
Babyshambles - Shotter's nation
Bruce Springsteen - Magic*
Mika - Life in cartoon motion* (jag har den inte men var väldigt nära på att köpa den)
Timbaland - Shock value
Tokio Hotel - Scream
Årets Svenska Live-akt:
Kent (jag var där...)
Lars Winnerbäck
Mando Diao
The Ark
The Hives*
Nu är det bara att vänta och se...
Det här är vad de säger
håll dig borta från honom han kommer att såra dig
det här är vad alla varnat mig
hej du är så bräcklig det kommer att krossa dig
Det här är vad alla sagt om mig:
håll dig borta från elden
gå inte ute
bär alltid mössa
klä in dig i wellpapp
för du kommer att skadas ge dig aldrig hän
du har så veka leder
du kommer att skrapa dina knän...
Och det här är vad magen säger om dig:
du gillar mig för mycket det måste vara något fel på dig
Och det här är vad hjärnan har sagt om mig:
jag måste vara galen jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig
jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig...
Varför jag är överlägsen: Del 2
Egenskaper som tagit mig så här långt: (Jag rabblar upp ett antal adjektiv som ska illustrera mitt riktiga jag!)
1. Egocentrisk (på gränsen till narcissisk)
2. Full av högmod
3. Sarkastisk
4. Arrogant
5. Uppriktig
6. Framåtsträvande
7. Seriös
8. Ambitiös
9. Pretentiös
10. Allvarlig
11. ?
Med hjälp av AMF pension kan man ta sig en liten titt in i framtiden, men jag som besökt en spådam ska nu försöka sammanfatta mitt framgångsrika liv och, se, er avund växer med antaltet ord som jag skriver. Jag klandrar er inte! Det är ändå bara minnen för livet...
Mitt liv efter studenter ter sig i form av att jag och mina närmaste vänner ger oss ut i världen för att för första gången smaka på det livet har att erbjuda. Sommaren sprudlar av musik, kreativitet, framgångar och kärlek. Senare lyckas jag komma in på Sveriges mest attraktiva utbildning och jag förvandlas snabbt till lärarnas lilla stjärnskott. Strax efter examen börjar stålarna rulla in och snart har jag byggt en swimmingpool ute i Tungelsta där jag bor ensam i mitt renoveringsobjekt till hem. Tur att pappa är så händig och lagar hålen i taket medan jag tapetserar. Snart träffar jag mannen i mitt liv, min absoluta själsfrände, och när vi går på stan känner jag alla dessa avundsjuka blickar som värmer min rygg.
Det är vi mot världen! Äntligen får jag, och han, som volontärer åka och hjälpa människor världen över. Snart krossas våra tonårsdrömmar och den fria viljan verkar otillräcklig för att kunna rädda världen. Väl hemma gifter vi oss på stranden på Nåttarö. Självklart regnar det mitt i den svenska sommaren, men det är den vackra sången och det vackra gitarrspelet till "Utan dina andetag" som får min marcara att suddas ut.
Jag slår igenom och blir världskänd som musikal-manusförfattare och regissör och jag får fortsättningsvis gå på alla premiärer och galamiddagar.
Vi får inte heller glömma den lilla detaljen att jag blir helgonförklarad av femton olika religioner världen över och folk reser land och rike för att höra mig prata om sådana triviala saker som bantning.
Min kunskap sträcker sig så oändligt långt att jag blir det första människan att avslöja och förverkliga Alkemins största hemlighet vilket slutar i att jga blir snuskigt rik och odödlig. Men det var jag ju redan innan!
Jag tycker synd om människorna som jämt måste leva med sin avund. Det är synd att jag är en av dem. Jag förtjänar något bättre, gör jag inte det?
Redo för lite nytt, uppfriskande...?
Framtiden är alltid aktuell
Min svensklärare tjatar om litteraturhistorien och under middagen kom jag på att det skrivs JÄVLIGT många böcker. Alltså, fler böcker till litteraturhistorien och mer plugg till de stackars studenterna. Då började jag också tänka på tids-fenomenet; tänk att hela tiden blir det mer och mer historia och framtiden blir mindre och mindre. Men eftersom framtiden är OÄÄNDLIIIG resulterar det hela i att vår historia växer i och med att vi bli äldre. Så i slutändan har vi bara vår egen historia och visst vill vi bestämma om vad den ska innehålla?
Ärligt talat! Jag vill inte bli ihågkommen som någon feg plugghäst som drunknade i ett hav med böcker och kurslitteratur och som aldrig vågade chansa och spela på osäkra kort! Jag vill inte heller bli ständigt påmind om att jag slet som ett djur för att spara till min pension, som jag ändock på ålderns höst inte kommer att uppskatta särskilt mycket. Jag vill inte leva i vetskapen om att jag aldrig har levt, när jag verkligen borde, alltså då jag var ung!
Carpe Diem! Seize the day! Fånga dagen!
Därför erkänner jag, härmed ett officiellt uttalande som ska FÖR ALL TID sätta spår: Jag ska (troligtvis) tatuera mig!
Stackars idioter som inte förstår vad det säger
Jag fullkomligt ÄLSKAR det alla andra HATAR!
Krönika: Kent - nej, tack!
"Kent är större än någonsin: utsålda Globen-spelningar och utrensningar på allehanda galor följs av en utsåld spelning på Stockholms Stadion 6 juni. Kent är tvivellöst större än någonsin. Därför hatar jag dem även mer än någonsin - enkel logik.
Jag vet att jag kommer få hela Sveriges indie-kår efter mig för det här, men nu måste det sägas: fan, vad jag hatar Kent.
Fan, fan, fan.
Min psykologilärare brukade alltid högtidligt förkunna att hat bygger på oförstånd och i det här fallet stämmer det utmärkt - jag fattar nämligen ingenting. Jag sliter mitt hår av oförstånd. Till och med Per Bjurman är emot mig.
Men, skriar nu alla sandalbärande pannluggar, du har ju uppenbarligen inte fattat något. Kent är ju stora, Kent går hem i alla läger. Det bevisar deras storhet.
Visst, Kent är stora. De gör rent hus på Grammisgalan, Rockbjörnen, Tracks årslista, P3 Guld - de gör fanimig mig rent hus på NRJ Music Radio Awards.
Kommer någon förresten ihåg kalabaliken och tumultet som uppstod då Kent vägrade komma till ZTV och acceptera deras utmärkelse? Nu för tiden fogar de sig istället lydigt enligt etablissemangets önskan.
Eller när de vägrade låta sig filmas på Hultsfred, eftersom en Kent-konsert är något som, enligt deras utsago, måste upplevas på plats. Och om du sitter hemma i tv-soffan går Kent dessutom miste om dina surt förvärvade trehundrafemtio spänn, men det har förmodligen inget med saken att göra.
Håll ögonen öppna efter: "Best of Kent", "Very Best of Kent" och en DVD: "Jocke Berg spelar schack i tunébussen".
I 5.1-format.
Jag påstår att Kent blivit folkliga.
Tvivlare kan kolla folklighets-listan. Bocka av allt eftersom:
Demo-gig. Pub-gig. Hultsfreds-gig. Hockeyhalls-gig. Globen-gig. Stadion-gig. Schlagerfestival-gig. Allsång på Skansen-gig. Nobelfest-gig.
Check. Check. Check. Check. Check. Check.
Resten? Vänta bara.
I linje med denna folklighet ser jag framför mig Jocke Berg framföra nationalsången på nationaldagen inför ett utsålt Stadion, med en jättelik, belyst sverigeflagga i bakgrunden och dansande morkullor och tremeters dalahästar på scenen. På piano: Robert Wells.
För att inte tala om scenshowen. Gosse, det kommer bli någon i hästväg! Glöm konfettiregn och sådant tjafs som förekom i Globen. Spelar man på Stadion har man en scenshow därefter: mot en bakgrund av exploderande bomber som får Alfred Nobel att vrida sig i sin grav skjuter Sami Sirviö raketer med sin gitarr och Jocke Berg äntrar scenen svävandes i linor.
Gene Simmons, gå och lägg dig. Bono, känn dig besegrad.
Och publiken består antingen av indie-turister eller osnutna tonåringar som super bonnöl eller Vino Tinto och sen förpestar sin omgivning (det vill säga mig) med allehanda Kent-citat och det hela lär utmynna i någon slags battle i vem som kan droppa det mest obskyra citatet.
Och jag bor på tio minuters promenadavstånd från Stadion, så jag lär få upplevelsen så långt nerkörd i halsen att det kittlar när jag sitter ner.
För, skriar nu alla mörkhåriga Fjällräven-lärljungar i kör, de skriver ju så fantastiska texter! Så underbara texter; texter man verkligen kan identifiera sig med!
Visst. Låt oss plocka fram en slumpmässig text. Vi tar, exempelvis, "Kungen är död". Så här låter den: "Goretex mot regnet/fleece mot kall snö/i paniken och trängseln blir du kall och blöt/ och så tar jag min chans/du vet hur det är/jag släpper din hand/och lämnar dig där...".
En reklamjingel för ytterjackor kombinerat med känslan av att gå vilse i julstressen på Debenhams.
Verkligen? spirituellt.
Jag hade kunnat låta Kent komma undan. Om de gått endera hållet: om de blivit galna av hybrisen på äkta McCulloch-manér. Eller istället varit helt anspråkslösa. Då hade det varit charmigt. Men när de är såhär jävla träiga, humorlösa, förutsägbara och endimensionella - för att inte nämna förjävligt överpretentiösa - så pallar jag det inte.
Jag hatar folk utan självdistans, därför hatar jag Kent. Jag hatar deras "titta-en-kamera-då-måste-vi-genast-köra-en-nonchig-solbrillor-och-pyramidnitbältes-pose"-attityd.
Tjockisar? Banne mig om inte Mando Diao fick rätt till slut.
Men smaken är som sagt som baken.
Jävligt finnig."
Krönikör: censur 2003-07-03
Haha! Ångest på hög nivå!
Min påsk
Vad jag gjort i påsk:
Jag har suttit inlåst i ett litet litet kassaskåp och druckit
Den Ondes Floppvatten medan jag grämt mig och funderat över följande...
1.Att ni inte tror att mitt leende är äkta.
2.Att jag inte kunde bestämma mig för vem jag skulle hålla på i hockeyfinalen.
3.Att Starmastermilla är dum mot mig och tycker jag förtjänar att bada i bajs.Det är inte mitt fel att det är dödsfult med brassehatt brasseblås och för korta(tillgjort för korta!)brallor.
4.Att det är så satans trångt i kassaskåpet.
5.Hur jag ska kunna smyga in E-typefruppan och eurodiscokaggen i så många låtar som möjligt och ändå kunna påstå att jag är riks-indie. Jag menar nu när man snart är 53 år gammal så kan man ju verkligen börja jämföra sig med E-Type!
6.Att jag inte kan komma på något mer att skriva just nu.
Nu kommer Harri & Martin och hämtar mig.
Vi ska åka på beachparty....
Åhhhhh Nejjjj
de har tagit på sig sjömanskostymerna och de ALLDELES FÖR KORTA,JAG MENAR TILLGJORT FÖR
KORTA BRALLORNA.
Herregud...Det är bara att svälja stoltheten och dra på sig den svettiga gamla
sjömansdräkten!
Glad påsk
Hahahahaha....
Varför jag är överlägsen: Del 1
Min första insikt!
Vad väntar härnäst?
(PS. Jag SKA göra om den här bloggen. Helt enkelt fräscha upp den lite med ny design och framför allt byta ut fotot! Den där ryss-mössan funkar helt enkelt inte längre!)
"Det måste va' ditt fel!" - Det var aldrig ditt fel!
eller inte vart så korkad och gått ute själv
du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
det måste va ditt fel
det måste va ditt fel
Jag lyfter mina händer i en applåd till Annika Norlin som vågar kritisera de fördomar som råder i vårt svenska och fega samhälle. Kanske ett politiskt utspel, men hon har tamejfan rätt i vad hon säger! Jag förstår att hon fick grammisen för årets textförfattare...
Så här brukar det gå till när en kvinna blir överfallen:
1. Hon blir överfallen, rånad och våldtagen. Det är mörkt ute och hon är ensam; då passar de jävlarna på!
2. Hon lämnas ensam kvar i något buskage i chock och förtvivlan. Med trasiga kläder försöker hon nå närmaste telefon.
3. Sedan väntar en rad läkarundersökningar, polisförhör och glåpord från utomstående: "Varför hade hon en så kort kjol? Varför gick hon hem ensam? Varför försökte hon inte springa i från dem? Hon får faktiskt skylla sig själv!" (Ja, allt detta sker bakom ryggen så att den stackars kvinnan inte något får veta, än)
4. Tiden går, kanske får de skitstövlarna böter och sen är allt frid och fröjd. Eller?
Vi som sitter hemma på kvällarna och alltid bär stora baggy-jeans tenderar att alltid VETA BÄST. Någon som känner igen sig? Jo, det gör du nog! För du tycker väl att det var JÄÄÄVLIGT KORKAT att gå ut själv? Men saken är den att "vad man kunde ha gjort och vad man borde ha undvikit" inte spelar någon roll nu. Det som skett har skett och med facit i hand är det väldigt enkelt för oss att leka "jag-vet-bäst-och-du-är-dum-i-huvudet". Tyvärr kan jag inte direkt påstå att jag är särskilt mycket bättre än alla andra princip-fasta människor ute i världen.
Någon som vill veta fortsättningen? Här kommer den:
5. Hon känner sig ensam och övergiven. Hon har tappat livsgnistan och dämpar ångesten med rakblad från Gillette. På årsdagen blir hon påmind om allt och med för många tabletter, för mycket vodka och rakblad färgar hon vattnet rött i det badkar hon för ett år sedan desperat försökte tvätta av sig den smuts som fastnat i porerna som för alltid ska påminna henne om den kvällen hon förlorade ALLT.
Jag vet vad han heter
jag står med ett gevär
jag ska spendera mitt liv
och ta tillbaka allt som är ditt
Ett pris för tvättäkta musiker
Enligt Carl Bildt är Sverige världens tredje största land av musikexport, efter USA och Storbritannien. Vilket jag tycker är imponerande! Jag är en slav av galor, glitter och glamor och följer därför hänfört Grammisgalan, Rockbjörnen till Faddergalan, Rosa bandet och Agnetas Nyårskarameller, men den galan sänds väl inte längre. Jag älskar Grammisgalan för dess utbud av musikstilar samt betoningen av, för mig ibland helt okända men, tvättäkta musiker som har producerat musik under året som berört. "Musik är glädje!" för att citera Carl Bildt, men musiken som framförs och belönas under galan insänker varje människa inte bara glädje utan även sorg, hat och eftertänksamhet. Grammis är därför, enligt min mening, det mest etablerade musikpriset i Sverige där man belönar kvalité framför kvantitet.
Efteråt gnällde pappa över att det bara var artister "man aldrig hört talats om" som vann priserna (han ville väl allra helst att Kent skulle ta hem ALLA priserna). Men jag försökte förklara för honom att om man bara lyssnar på sin insnöade musiksmak (Patrik Isaksson och Svenska favoriter) så händer det att man undgår en del bra musik.
Min pappa var rätt så gnällig under hela galan! Först så gnällde han över att Amanda Jensen bara skrek i micken, och efter att jag konfronterat honom med det faktum att hon I ALLA FALL sjunger betydligt bättre än honom, muttrade han surt efteråt "Det enda som var något var Lasse Stefanz!"
Trots att min fader är en gnällig person sa han faktiskt under kvällens gång något som jag måste ge honom rätt för: Salem Al Fakir är ett minne blott inom några år! Med största tillgivna respekt, alla Salem-fans i cyberrymden, men det är så otroligt svårt att hålla sig kvar i den inflytelserika musikvärlden idag om man inte producerar platta efter platta efter platta och turné efter turné efter turné... Har man tur hamnar man där Kent är idag, i toppen av svensk musik som det största rockbandet Sverige någonsin skådat! (Man ska dock veta att de släppte tre skivor på tre år och turnérade konstant utan en vettig semester på fem år och sedan ytterligare en skiva samt en dubbel-cd med b-sidor...innan de tog en rast) Vad Kent nu har bevisat är att man år efter år och skiva efter skiva kan producera musik som tilltalar den stora folkmassan och berör. De håller än (vilket i kväll bevisades med två fin-fina grammisar) och de är fortsatt inflytelserika.
Kvällens "Yes!" - Kent får "Årets grupp" och "Årets album"
Kvällens "Typiskt" - De lättklädda dansöserna till Lasse Stefanz
Kvällens citat 1 - "Jag tycker att Årets textförfattare är det finaste priset här ikväll" (Säkert!)
Kvällens "Varför?" - Adam och Gry gör någon hemsk parodi på någon musikvideo, ytterst pinsamt!
Kvällens citat 2 - "Tack alla människor som älskar oss och tack alla människor som hatar oss" (Kent)
Kvällens mys - Lars Winnerbäcks framträdande, vilken underbar stämma!
Kvällens "Åh nej" - Varför zoomade de in Carola hela tiden?
Kvällens "Skönaste snubben" - Adam Tensta, jag gillar inte hip-hop men vilken sötnos han är!
Kvällens "Vilken tur" - Lars Winnerbäck fick sista priset, det var han värd!
Kvällens "Fattiglappar" - The Ark och Sahara Hotnights, många nomineringar men inga priser dock.
Kvällens "Blunder" - Delades verkligen priset ut för bästa dansband/schlager? I så fall, vem vann?
En önskan att bli sedd?
Doktor Glas, 1905.
"Nu. Nu stod han mitt framför kondomerna, en snabb blick åt höger, en snabb blick åt vänster, och så rafsade han åt sig ett paket och petade ner det under chips-påsen.
Javisst. Lätt som en plätt. Men..
Han hejdade sig och ställde ifrån sig varukorgen. Tänk om jag kommer fram där, tänkte han, och radar upp på rullade bandet:
Ett paket chips
Ett paket filmjölk
Ett paket ostbågar
Ett paket kondomer
Tänk om expiditen ler menade och blinkar mot mig och säger: - Jaså, det ska dippas ikväll."
Per Nilsson, 1993.
Vadå 'pretentiös'?
Först och främst tycker jag att vanliga bloggar där folk bara rabblar upp en massa saker som händer i sina dötrista liv blir otroligt tråkiga i längden. Den här bloggen är tyvärr inte ett undantag (de flesta inläggen är bara SKIT) men nu gör jag ett helhjärtat försök i hopp om att den här bloggen kommer att bli 10 gånger mer intressant att läsa, eller kanske 10 gånger TRÅKIGARE att läsa. Vad vet jag?
Hädanefter kommer jag att bara skriva om allvarliga saker. Med 'allvarliga' menar jag inte tråkiga eller politiska inlägg där jag analyserar allt skit som händer i världen. Jag vill bara kunna vara allvarlig i den bemärkelsen att jag är ÄRLIG! En del kanske tycker att det är tråkigt att jag inte skriver om något hett skvaller, men om ni verkligen vill veta så består mitt liv för tillfället bara av tre saker: plugg, träning och nu körkort. Om jag ska hålla på och babbla om något sådant hela tiden blir det vääliiiiigt seeegt och TRÅÅKIIIIGT!
Därför, adjöss med min oseriösa jag och fram med mitt ärliga och allvarliga jag!
Tar jag mig själv på för stort allvar? Kalla mig då 'pretentiös'!
Kalla mig pretentiös om ni vill
Dess sanna betydelse kan liknas vid ord som hybris, högmod, anspråksfull och arrogant men den kanske enklaste förklaringen är "att ta sig själv på för stort allvar". Och hur underbart skulle inte det vara? För att när allting kommer omkring är vi bara människor och vi dör ensamma...
Folk som bloggar tenderar att klaga på sina extremt tråkiga svensson-liv och utelämnar sina vanor i vardagen för människor som egentligen inte ens BRYR sig. Vem sjutton vill läsa när någon försov sig en morgon, eller var uttråkad på jobbet? Nu låter det som om jag själv aldrig har skrivit om när jag vaknade en morgon, vilket skulle verka väldigt motsägelsefult, men vid närmre eftertanke kan sådant vara intressant om det har en poäng. Annars faller intresset och allvaret blir ett skämt. Det finns riktigt många skräpbloggar där ute i cyberrymden och det här är en av dem. Snart kommer jag väl att säga någonting i stil med "Nu är klockan halv två och jag sitter på golvet i mitt unkna rum och har jätteont i rumpan därför att golvet är så hårt..." Någon som orkat läsa ända hit?
Vem orkar egentligen bry sig om sådant som ändå inte revolutionerar ens vardag? Folk talar om personer som förändrat ens liv andra om musik som RÄDDAT ens liv. Jag tillhör nog det senare alternativet... Kanske finns det en anledning till varför jag sitter här, mitt i natten,och knappar på en Fujitsu siemens. Men det tror jag inte. Jag vill bara ställa mig upp och applådera för det stora allvaret som en gång för alla visar sig vara det slutgiltiga beviset på att människan förstör, bränner och krossar alla drömmar för att sedan tyna ut i ingenting. Är det inte läggdags för skämten?
Nu är klockan 01:30 och min rumpa har domnat av det här extremt hårda golvet. Med lite tur kommer jag upp och då ska jag väl sova. Mitt rum luktar sjukdomoch behöver vädras. Men det får jag fixa imorgon. Godnatt.
En dans på palmblad och rosor?
Väntan, alltid denna väntan
Från vitt till grått till svart
Detta år var svart
Och liljorna faller från ett fönster i Västerås i natt
Jag hör ditt skratt
Över plymerna, palmbladen och korsen
Som skallrar där i vinden, som lät som hesa röster
Från dom som gör reklamen, jagar zombies upp ur graven
Ge mig nåt som känns
Längtan, alltid denna längtan, härifrån långt bort
Långt, långt bort
Och rosorna fäller alla kronblad igen
som grät dom blod, för att livet är så kort
Och människor i de låsta tysta husen
Gläntar på gardinen och stirrar ut på gatan
Med ögon som är rädda, för allting som kan hända
Fast det redan hänt
