En bra bok
Igår kväll läste jag ut en jättebra bok! Den var skriven av Paulo Coelho (han som skrev "Alkemisten") och titeln var "Veronika bestämmer sig för att dö". Ganska tragisk, men väldigt spännande med tanke på att hela berättelsen utspelas på ett mentalsjukhus.
Tänkte bara dra handlingen lite kort. Veronika är alltså en ung kvinna som har i princip att man kan önska sig, men hennes bittra syn på livet får henne att längta efter döden. Så en kväll tar hon en överdos av sömntabletteroch tror att hon somnar in för gott. Men nej, hon vaknar upp på ett sjukhus där överläkaren sedan förklarar att hennes hjärta är så allvarligt skadat att det inom några dagar kommer att stanna helt. "Då har jag alltså lyckats?" är hennes enda kommertar. På det här sjukhemmet träffar hon en mängd olika karaktärer med olika bakgrunder och sjukdomar som lett dem dit. En kvinna som drabbats av deppression frågar vad galenskap, en annan fick panikångestattacker och en tredje, schizofren man klev in i sina egna "paradisvisoner" och blev för världen helt apatisk. Dessa människor påverkas så av den unga kvinnans öde och i slutändan lämnar alla tre mentalsjukhuset. Veronika upptäcker saker hos sig själv som hon innan föraktat; hon spelar piano mitt i natten, onanerar fritt inför den schizofrene mannen och ger de andra patienterna örfilar när honkänner att hon kan.Hennes korta levnadstid gör att hon kommer till insikt om vad livet egentligen handlar om. (FÖR ER SOM VILL LÄSA BOKEN, SLUTA HÄR!) Galna är de som sticker ut ur mängden. Om en hel befolkning skulle drabbas av galenskap skulle de som inte var galna betraktas som de enda dårarna i stan. Veronika har så kort tid kvar att leva, men hon kan för första gången känna kärlek. Kär blir även den schizofrene som förälskat sig vid hennes pianospelande och sexuella öppenhet. Men hon skulle ju ändå dö? Vad har hon att förlora på? Sedan kommer slutet... Och det var så typiskt! Det visar sig att Veronikas hjärta var fullt friskt, men för att doktorn på sjukhuset ska kunna avsluta sin forskning behövde han få en männsika att under bara några få dagar få leva ut och komma till insikt om vad livet egentligen handlar om. Och det är precis vad Veronika gör! Doktorn har lyckats!
Så, några bokförslag någon? Jag får väl annars nöja mig med några Kalle Planka i kväll...
Måndag
Idag avslutades en av de bästa dramaserier jag någonsin sett. "Upp till kamp!" var en riktig hit och jag längtar redan nu efter morgondagens diskussioner i matsalen. Jag som älskade "Jösses flickor" kunde väl knappast vänta mig något annat än socialismens och kommunismens kamp i samhället, men ändå måste jag medge att den här serien verkligen överträffade sig själv. Själva storyn, fyra helt skilda karaktärer som blir vänner och tillsammans slåss det mot orättvisan om det så gäller en klubb som ska läggas ned eller ett allmänt aktivitetshus som ska stängas av kommunen. Själva debatten och kampen för dem samman på olika sätt och det är just det som skapar spänningen och underhållningen. Skådespelarna var dessutom helt fenomenala, varken snygga eller fula, bara helt normala. Och för övrigt kan nämnas att jag inte kände igen dem från någon annan film, och sånt gillar jag! Musiken får dessutom ett stort PLUS! Jag älskade den här serien och jag ser fram emot att få köpa den när den kommer ut på DVD.
Fast epilogen var ju för himla sorglig. Man kunde ju nästan börja tro att allting skulle lösa sig; Tommy fick göra upp med sitt förflutna, Lena började spela och skulle få åka på turné, Rebecka hade äntligen tagit sig mod till sitt så efterlängtade volontärsarbete... Men Erik då? "Jag blir tänder inte på kärlek. Jag blir kåt på smuts och förakt." Kunde det bli sorgligare än vetskapen om att han är totalt olycklig trots det jättefina bröllopet? Helt oväntat dyker då Tommys gamla knarkpolare (som han klått upp ett par timmar tidigare) upp med en revolver. Ett plötsligt skott genomborrar nattens tystnad och vem faller? Knarkaren springer iväg, men blev någon skjuten? Jag väntade mig att den nygifte Tommy skulle spotta upp blod och falla mot marken... Men det gjorde han inte, det gjorde Erik! Skrik, panik, sorg! Allt var ett skakigt och förvirrande inferno och det som var på väg att sluta lyckligt färgas rött av ymnigt blod. Sedan svart...
Det var så vackert och jag grät som aldrig förr!
Enemies of my own, beware....
Jag har visoner. Det har väl i och för sig alla, men jag har visoner om att bli läkare. Att få ta hand om sjuka människor och hjälpa dem tillbaka till hälsan är någonting jag drömt om sedan barnsben. Rättare sagt, kanske tolvåriga barnben, men poängen är den att jag har funderat länge på läkaryrket och med bara ett år kvar på gymnasiet börjar det bli dags att tänka på framtiden. Idag kom många av mina frågor att besvaras och nu känns inte framtiden längre så avlägsen. Jag kan väl kort sammanfatta situtionen som sådan att det finns TRE rimliga alternativ; bli antagen med snittet 20,0 eller få ett kanonbra resultat på högskoleprovet med minst 1,9 samt en variant som består av tre utgallringar.
Det första alternativet verkar kanke lättast (ja, hur lätt det nu är att få 20,0). Men när jag tar studenten kommer jag inte att ha de toppbetyg som krävs för att bli direkt antagen så jag kommer att pröva för de MVGn jag saknar. Vilket innebär att jag i princip får skriva om det nationella provet och sätter jag MVG på dem så får jag MVG i det samlade betygsdomumentet, vars slutpoäng då hamnar på 20,0. Det andra alternativet är en variant av det tidigare, men allting handlar om hur duktig jag är på matte, svenska och engelska. Men då krävs även behörighet i kurserna Matte D, Kemi B, Fysik B och Biologi B, vilket jag kommer få vid läsårets slut. Det sista och kanske mest invecklade alternativet utgår från att jag gör högskoleprovet, men resultatet behöver inte vara så överdrivet (Helena berättade att förra året räckte det med 1,7). Går du vidare därifrån kommer du till steg två där man gör ett begåvningstest. Det här testet ska mäta om jag är kapabel till att lösa diverse problem. Om jag går vidare ytterligare ett steg når jag den sista utgallringen innan intagningen. Då får jag slutligen gå på två intervjuer, med en läkare respektive psykolog. Sedan kommer de att bedömma mina möjligheter till att bli en bra läkare. Alltså, om jag bedöms ha goda förutsättningar för att klara av läkaryrket blir jag antagen till en utbildning. Och så var det med det!
Det här lät ju inte alls svårt, men givetvis finns det ju ett okänt antal undantag. Hösten 2010 kommer nämligen alla kompletterade betyg att betraktas som ogiltiga. Då kommer man kanske till och med tjäna på att behålla sina gamla betygsdokument från gymnasiet, men någonting som är nytt är de högskolemeriterande poängen. Dessa innbär att om man varit en duktig och flitig gymnasielev som inte läser en massa struntkurser kommer man att få extra poäng för de där TUNGA kurserna man valde att läsa istället för att slappa. Maxpoängen man kan uppnå är 2,5 och jag har redan nu 2,0 poäng (0,5 per ämne). Min meriterande kurser är Spanska 3, Spanska 4, Matte E och Engelska B. Så den nya förordningen som införs till hösten år 2010 kommer alltså båda gynna och missgynna. Visst är det bra att de elever som läser vidare i mer akademiskt inriktade kurser, men genom att skrota kompletteringsbetygen kommer ju INGEN att få en andra chans. Vilket alla förtjänar, eller?
Så skolsystemet är som vanligt: orättvist och helt utan logik!
O Sesam, öppna dig för min LOGGBOK!
"Trots att projektdagarna avslutades för nästan en vecka sedan har jag inte köpt någon loggbok förrän nu. Egentligen ville jag ha en RIKTIG loggbok (en sån där som man har till sjöss), men Hanna tyckte inte att det var särskilt nödvändigt för dig, o läsare, att bli informerad om hur väderförhållandena är samt vilken vindstyrka det är just DEN dagen. Vad jag exakt ska skriva i den boken är just nu ganska oklart, men det kommer antagligen att visa sig vart efter tiden går. Jag ber dig, o läsare, att ursäkta min oseriösa inledning samt min taskiga handstil. Men jag tror att du överlever!"
Jag hoppas VERKLIGEN att jag kommer att rycka upp mig, men det blir svårt eftersom jag själv har svårt att slita mig från den fjantiga ironin jag praktiskt taget avgudar...
Veckans "Highlights"
Måndag
Första spinningpasset för den här hösten. Det var jobbigt!
Tisdag
Jag köpte min loggbok till projektet. Vårt projekt (mitt och Hannas) kommer att handla om organtransplantation och jag skrev en halv sida i den nyinköpta loggboken. Vår första samhällskunskapslektion för året med Jon Kramer. På kvällen tränade jag i spöregnet och mina skor gick sönder :(
Onsdag
Jag vaknar strax efter kl 2 på natten och börjar laga havregryngröt. När jag sedan märker att jag kan sova tre och en halv timme till slutar jag att förvånas över min trötthet och kryper ned under täcket igen. Efter samhällskunskapslektionen avslöjar Hanna att Jon kan svenska. Dagens träningspass bestod av distanslöpning i 90 minuter vilket tärde rätt ordentligt på mina knän och fötter. Men kvällssolen lyste upp den vackra naturen omkring mig!
Torsdag
Jag har hål i nästan två timmar. Jag tar ett misslyckat skolfoto och sen slutar jag fem över två. Mamma cyklar brevid medan jag springer. Hon hade faktist problem med att hänga med ;)
Fredag
Jag har fysik i 2,5 h och sen visar det sig att religionen är inställd. Hanna släpar runt mig mellan Kaj och Jon och sen spelar vi högt "Krokodilen Kaj" i hela datasalen. Taylor visar sig gilla våra små melodier. Jag gymmar på eftermiddagen. Sampo tappar 500 spänn. Michan idiotar sig som vanligt och jag har pluggat matte och fysik fram tills nu.
Vilken SJUKT skoj vecka!
Och så kom hon blödande genom skogen
På "happening"-fronten intet nytt... Jag har nu desperat letat efter någonting att skriva på bloggen, men vad hjälper det att tangentsmattrandet kliar när inspirationskällan är torr som öknen? Så istället har jag försökt hitta en snygg och fräsch höstdesign och nu testar jag lite olika färger och bakgrunder, vilket kommer visa sig här på bloggen. Annars flyter väl livet på som vanligt...
Enda anledningen till varför rubriken heter som den heter är därför en av Hellas-mammorna ramlade i skogen och slog huvudet i en sten. När hon sedan kom tillbaka till TC var halva ansiktet täckt av ymnigt blod. Visserligen befann jag mig inte på plats vid rätt tidpunkt, men jag såg hur omplåstrad hon var efteråt. Det måste ha varit en rejäl smäll, och som hon själv uttryckte det, förstörde fallet tidernas lopp (en liiiiten gnutta ironi?). Hur som helst... Fyra stygn på närakuten senare framåt eftermiddagen och det skulle förvåna mig om hon dök upp imorgon på långdistansen, men i sådana fall, vilken FIGHTING SPIRIT!
