En kyss att bygga en dröm på!
Ge mig en kyss innan du går. En kyss att bygga en dröm på.
Egentligen är du inte kär i mig och egentligen är det okej med mig. För jag blir aldrig kär i någon. Det är ju slöseri med tid. Så då slösar vi bort våra liv...
(H. Hellström, "Minnen av aprilhimmelen", 2005)
Ikväll fick jag en sådan där magisk och alldeles underbar känsla som växte i hjärtat och sedan spred sig till magtrakten och sedan ut i armar och ben. Nu går jag omkring, med sommarregnet som droppar från mina hårtoppar ned på skjortan, och lyser. Ni förstår inte. Men det jag upplevt ikväll var så vackert!
Om himmelen finns är jag förlorad!
(H. Hellström "Känn igen sorg för mig Göteborg", 2000)
När jag kliver ut genom Lovisagårdens entré känner jag på en gång lukten och kylan från sommaren 2009:s första riktiga sommarregn. Cykeln, sjöblöt förstås, väntar. Mörkret börjar att falla. Och jag har en halvtimmes cykelfärd i regn framför mig. Åh, det var verkligen en av de vackraste kvällarna på länge.
Plötsligt börjar jag tänka. På livet. På mig själv. På mitt liv. Så här långt. Och jag är nöjd. Över alla beslut jag någonsin tagit, de korkade likväl de genialiska. Mitt bästa beslut någonsin var ju att inte bli läkare och plugga fysik istället. Fan vad skönt det känns! Mitt andra bästa beslut någonsin var att öppna hjärtat för någon jag trodde dess portar var för evigt stängda. Även om det slutar tragiskt är jag nöjd över erfarenheterna som följer. Jag älskar att fela, det vill säga, att vara människa!
Jag skulle bli något i stan över en natt
Stockholm började närma sig slutet
Jag andades in det ruttna spelet och sen ut med det
Jag såg några gå förbi, jag såg hjulet som jag var ett kugghjul i
Jag såg vänner från 90 försvinna ner i dyn, jag såg skyskrapor försvinna upp i skyn
Jag såg ut genom fönstret och såg Mariakliniken
Jag såg ner, sen bort, och såg kostymer jaga grönljusen, jag såg nog själva ägget och tänkte:
Jävlar, jag kommer göra mig så jävla illa här
Tillbaka till stan som en nattfjäril mot ljuset
Tillbaka till knarket, och jag stod där med ögonen slutna
Så som man gör inför långa vägar
(H. Hellström "Långa vägar", 2008)
Så var det att bli kysst av sommarregnet i maj!
Säg, vad har jag gjort?
De som faktiskt såg mig när jag gick hem från busshållplatsen kl 0:30 i natt skulle antagligen tro att de såg antingen en rymling från en sluten anstalt för psykologiskt farliga patienter eller, för stunden, bara världens lyckligaste tjej. Oavsett vilket så passar de ganska nära med beskrivningen av mig vid det klockslaget. Jag kan inte med ord beskriva känslan efter hela dagens aktiviteter och händelser. Det är alltför stort och min språkliga begåvning är begränsad. Om jag en skulle försöka beskriva hur jag betedde mig när jag gick hem skulle ni tro att jag var galen. Men ärligt talat, i efterhand känns det så förbannat skönt att få släppa loss och leva ut, fullständigt och obehindrat. För det är precis vad jag har gjort i kväll! Smakat på livet!
Efter att jag och Hanna skiljts åt då hon steg på tunnelbanan mot Fruängen började jag långstamt spatsera mot pendeltåget. Efter kvällens show och möte med idoler var jag allt annat än dyster. Min glädje och optimism lös upp hela centralen och när jag precis kommit från rulltrappan hör jag ett "Ursäkta". Jag vänder mig om och där står två unga killar med en varsin öl handen och enligt min bedömning lagom berusade. Den ljushårige av dem som fångat min uppmärksamhet sa: "Fan vad du är söt!" - "Tack" sa jag och gick vidare. I handen en kopp te från Pressbyrån och i öronen "Markusevangeliet". Jag läser Låt den rätte komma in och väntar på tåget som jag precis missade.
Skogås. Buss 830 mot Handenterminalen. Samma jag, samma klädsel, samma utstyrsel. Två unga och druckna män pratar med mig om Bauhaus. Jag kliver av vid Vega och börjar nynna på Jag är en vampyr. Jag ändrar låt och ur mina hörlurar strömmar nu musik som Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det! "Det" uttalas såsom bara en norrköpingsbo kan uttala det på ('dää'). Jag faller i någon form av trans samtidigt som jag börjar gråta samtidigt som jag skrattar. Vega är ödelagt och jag känner något som aldrig känts så riktigt, men nu skedde det och jag kommer att sova gott inatt.
