Stiftsemlan

Håll i er, nu har aftonbladet tillsammans med den privatekonomisajten E24 listat de 10 mest lönsamma utbildningarna. Ordet lönsam syftar dock inte på "den utbildning som ger bäst lön", utan man har tagit ställning till utbildningens längd, studieskulder och slutligen genomsnittslön och sammanlagd pension. Här kommer i alla fall listan över de utbildningarna/yrkena man borde vända sig till om man är pengafixerad (vilket många är i den pågående lågkonjunkturen...):

1. Tandläkare

2. Läkare

3. Jurist

4. Civilekonom

5. Civilingenjör

6. Fastighetsmäklare

7. Anläggningsarbetare

8. Specialistsköterska

9. VVS-montör

10. Gymnasielärare

11. Förskolelärare

Vilken tur jag har som ska bli civilinjengör...

Så inleds ett två sidor lång artikel om den supersnygga skådespelaren Emma Watson som gjort sig känd i rollen som Hermonie Granger i Harry Potter. Mark hade slängt förra söndagens modebilaga "Style" från Times på min säng och jag kände först inte igen tjejen som täckte förstasidan. Det borde nästan vara kriminellt att vara så snygg! Jag har ingen direkt modeförebild men om jag någon gång ska skaffa mig en ligger Watson bra till.

Jag läser artikeln helt utan avbrott och slutar inte förundras över den till synes ödmjuka tjej bakom den snygga och framgångsrika fasaden. Hon pratar om hur svårt det är att träffa nya vänner för att de inte vet hur de ska bemöta henne, som den superkändis hon ändå är. Hur "tråkig" hon är som inte njuter av det uteliv Hampstead och Oxfordshire har att erbjuda. Planerna på litteraturstudier i engelska på Cambridge University... Fast hon vågar också berätta om kärleken, men hon gör det klart för sig att hon aldrig skulle dejta de andra Harry Potter-skådespelarna: "The public are desperate for it. It would litterallybe like a [royal marriage]!"

"Watson is tiny and pretty and delightfully brought up. There is nothing remotely suggestive or arch or sexy about her. A doll that has just been taken out of its wrapping, she is a refreshing antithesis to the ripped tights and bleached seaweed hair of the Peaches and Pixis. She wouldn't dream of nicking clothes or getting publicity drunk or, indeed, doing anything vulgar at all. She remains like, omigod, super-embarrassed about once being linked to the Razorlight front man Johnny Borell..." (The Sunday Times, December 2008)

Det är ganska lätt att avundas denna framgångsrika 18-åring men efter att ha last artikeln så har jag nog insett att hon är precis så bra som jag önskade att hon skulle vara. Kanske en ny modeförebild, vad vet jag? Men hon är onekligen VÄLDIGT vacker, eller hur? (Om ni önskar läsa hela artikeln så klicka här!)

Avslutningsvis bjuder jag på Nina Perssons projekt "A Camp" och deras första singel från nya plattan "Colonia". Nya singeln heter "Stronger Than Jesus" och går att finna här!

Så vad händer i världen? Efter att ha surfat runt på DN:s websida samt Aftonbladets har jag fått en översikt om vad som försiggår hemma i Svealand. Tydligen så har Aftonbladet tillsammans med "Bloggportalen" instiftat ett nytt så kallat "Bloggpris". Är det bara jag eller har hela Sveriges befolkning en egen blogg? Okej, jag tycker att det är kul att blogga, men för det mesta skriver jag ju ingenting väsäntligt. Och det gör ju inte heller den där Blondinbella (fast jag kan själv inte låta bli att besöka hennes blogg mer än en gång per dag...)! Men vilket kul initiativ av Aftonbladet att inrätta ett nytt bloggpris! Hoppas att det får samma genomslagskraft som ert musikpris Rockbjörnen! Som är så förträffligt för man kan rösta varje dag...

Vart är världen på väg egentligen? Enligt DN så är ekonomin för bilindustrin på väg i botten och därför ska de få ett ekonomipaket på 28 miljarder! Om nu bilarna och dess avgaser förstör miljön kan man väl ta tillfället i akt och sänka bilindustrin på allvar så blir i alla fall träden lite grönare...

Nu ska man tydligen byta namn på Globen också! Det var en trevlig nyhet att man enligt ett nytt sponsoravtal ska låta ett företag få bestämma det nya namnet. Men företaget funderar på att låta Stockholmarna få namnge byggnaden. Själv vill jag slå ett slag för Ishockeyn och eftersom Globen är hemmaplan för Djurgårdens IF så kanske "Tre korvar arena" är ett bra förslag. En korv före matchen och en i varje paus!

Idag såg Christopher ett flygplan som flög väldigt lågt och då påminde jag honom att han snart ska åka flygplan igen. Och när jag sa att jag också snart skulle få flyga sa han något i stil med: "Det är synd att vi inte åker tillsammans...". Det är verkligen ytterst sällan han säger något sådant och jag vill gärna tro att jag har varit en god kamrat för dem och att de kommer sakna mig när vi skiljs åt... Fast jag kan inte hjälpa att jag blir lite tårögd när han säger något sådant. Det känns som att det faktiskt kommer från hjärtat då.

I landet Lagom är det fult att vara patriotisk och politiskt inkorrekt. Kommunister och högerextremister såsom fascister och nazister är fula släkten som man inte ska ha någon som helst kontakt med. Ungdomarna i de svenska skolorna vet inte ens vad det innebär att vara fascist och vilka ideal man förespråkar. Allra bäst är att låtsats som om de inte finns. Skolorna, tillsammans med föräldrarna, uppfostrar och lär barnen begrepp som jämlikhet och "lika för alla". Allra bäst är att vara vanlig och att inte sticka ut. Det är ju fult!

Ändock existerar ovan nämnda grupper i samhället och "vanliga" som vi är förbjuder vi den propagandan som de försöker sprida till våra stackars unga. Vad blir resultatet? Jo, att en främlingsfientlighet uppstår mellan grupperna tack vare den brist på förståelse och kunskap som vilar över relationen mellan samhället och dessa förbjudna grupper-som ej-får-nämnas-vid-namn.

Media har en stor roll i denna maktkamp. Många skulle kanske hålla med mig när jag säger att svensk media redan bestämt våra åsikter i och med att de presenterar debattartiklar, dokumentärer och allmänna nyheter. Andra skulle kanske inte hålla med och bestämt hävda motsatsen. "Svensk media är bland den bästa i världen" och "Dagens Nyheter är ett perfekt exempel på hur man presenterar fakta på ett objektivt sätt" är bara exempel på respons jag skulle få om jag presenterade mina kritiska synpunkter. Faktum är att objektivitet är ett relativt begrepp som helt och hållet beror på vad samhället och allmänheten uppfattar som objektivt. Om hundra år har definitionen ändrats och vad som anses som objektivt idag är subjektivt då...

På sistone har jag rest en del och har därmed spenderat större delen av min tid med utländskt media och har därmed också fått se kontrasterna. Times är en väldigt känd tidning och sträcker sig över hela världen. När Mark la fram söndagstidningen framför mig bredde sig en konstig min över mitt ansikte. "Vill han att jag ska bli allmänbildad och läsa tidningen? Jag har ju en Bamse-tidning i perfekt skick framför mig!" Jag gav tidningen en chans och min första reaktion var debattartiklarna där det presenterades fritt skilda åsikter av olika etablerade grupper (fula grupper i samhället) och som läsare fick man inte bara möjlighet att ta del av dem ("Vadå, är det så här de resonerar?"), utan man fick också större perspektiv när åsikterna ställdes mot varandra. Något sådant ser man aldrig i svenska media. Där är vår bestämda åsikt - som förväntas vara objektiv - redan nedskriven mellan raderna.

Har ni kanske tänkt på presidentvalet i USA? De säger de inte rakt ut, de svenska medierna, men de flesta svenskar hoppas nog att Obama vinner... Har jag rätt? Sverige är väl mer eller mindre anti-USA när det gäller oroligheterna i Irak och varför skulle då svenska hjärtan önska en gammal Vietnam-veteran styra "Storebror"? Fast är det verkligen svenska hjärtan och inte svenska medier som bestämt det? Take a deep look into yourselves and you will find the answear...

Twilight betyder skymning på engelska. Men det kan också betyda gryning, men eftersom titlarna följer följande ordning - Twilight, New Moon, Eclipse, Breaking Dawn - känns det mer relevant att översätta Twilight till skymning.

Twilight-sagan som jag de senaste dagarna förälskat mig så i handlar om den passionerade kärleken som utbryter mellan Bella och vampyren Edward. Jag är sedan tidigare känt väldigt fascinerad av vampyrer (läste ju exempelvis boken "Låt den rätta komma in" i våras).

Men hur kommer det sig att jag fastnat så för de här böckerna? Förutom den spännande handlingen och miljön som böckerna utspelar sig i är Twilight en passionerad kärlekshistoria. Väldigt typisk amerikansk produktion skulle väl de flesta säga, men jag har förklarat min besatthet genom att nämna "Harry Potter-effekten". Denna egenkomponerade benämning innebär alltså att boken är så jävla spännande att man inte kan sluta läsa. Har man som jag, och många andra för den delen, läst alla Harry Potter-böcker vet man att det alltid slutar med att huvudkaraktärerna av olika anledningar ligger på Madame Pomfreys sjukavdelning... Många skulle kanske säga att Twilight-serien är förutsägbar och trots alla problem som uppstår konstant vet man ju att de kommer att "leva lyckliga i alla sina dagar". Slutet blir i och för sig ganska ironiskt eftersom vampyrer är odödliga! Men som tidigare nämnt, romantiken och passionen som genomsyrar boken lockar till spännande läsning, inte minst för dem (inklusive mig) som inte upplever särskilt mycket romantiki vardagen...

Fast jag måste nog medge att Twilight är den bättre boken i serien.  Visserligen är den också den enda boken jag läst klart, men andra boken - New Moon - är riktigt sorglig. Jag har i princip gråtit mig igenom 100 sidor idag! Jag hoppas att det blir bra snart...

"I curled over, pressing my face against the steering wheel and trying to breathe without lungs.

I wondered how long this could last. Maybe someday, years from now - if the pain would just decrease to the point where I could bear it - I would be able to look back on those few short months that would always be the best of my life. And, if it were possible that the pain would ever soften enough to allow me to do that, I was sure that I would feel grateful for as much time as he'd given me. More than I asked for, more than I'd deserved. Maybe someday I'd be able to see it that way.

But what if this hole never got any better? If the raw edges never healed? If the damage was permanent and irreversible?"

Med hänvisning till dagen Citytidning, där SOK tillsammans med andra världsstjärnor presenterade sin åsikt om att INTE bojkotta OS i Kina, med den enkla anledningen att idrott och politik INTE hör ihop och ska därför INTE påverka varandra.

Jag måste medge att min åsikt är av annan art. Att påstå att idrott inte är politiskt är lika sant som att jag har 11 tår (vilket jag inte har). Vad gäller de Olympiska spelen, vars ursprung letar sig tillbaka till Antiken då Grekland och Sparta upphörde alla krig för att låta tävlingarna pågå i fredstid, är jag beredd att påstå att det är den mest politiska tävlingen av alla. Som bekant brukar de Olympiska spelen ge upphov till en kort stund av världsfred då alla krigande länder tvingats dra tillbaka sina trupper för att lämna rum åt spelen. Detta missbrukades dock under det andra världskriget då man tvingade att ställa in OS eftersom Tyskland, Frankrike och Storbritannien vägrade att sluta kriga. Detta har dock bara hänt en gång.

I dagsläget krigar inte länder med varandra som man gjorde för 70 år sedan. Konflikterna är inte lika självklara men det finns fortfarande människor i världen som lider på grund av orättvisor och missbrukning av de mänskliga rättigheterna. Ett praktexempel är Kina!

Kina älskar att missbruka de mänskliga rättigheterna, förtrycka befolkningen och leda osynliga folkmord. Ja, jag vågar påstå att misshandeln mot Tibet och tillhörande befolkning är folkmord, eller kulturellt folkmord som Dalai Lama väljer att uttrycka det.

De svenska idrottarna väljer att inte uttrycka någon åsikt i form av bojkottning av OS, då de anser att de bara följer SOK:s rekommendationer. Jag tycker däremot att om man ska framföra en åsikt och försöka påverka Kinas behandling av Tibetanerna ska man slå till där det känns: alltså i plånboken! Kina har satsat ofantliga summor på OS 2008 och räknar med en dundersuccé som ska stärka Kinas roll på den internationella arenan. Jag måste dock vara lite cynisk och helt enkelt konstatera att ett litet, fjuttigt land i Europa troligtvis inte kommer att påverka OS märkbart, men om Sverige, för en gång skull, vågar stiga fram och ta det första steget tror jag att vi kan skapa en trend som snabbt sprider sig i Europa.

Avslutningsvis vill jag bara poängtera att idrotten egentligen bara är en annan form av politik, (tänk efter, för bara några år sedan drevs varje idrottsförening av engagerade frivilliga men idag gör folk allt vad de kan för att tjäna pengar på idrott!) och att jag därmed anser att alla människor som kan känna medkänsla borde göra vad de kan för att hjälpa tibetanerna. Jag har skrivit det här inlägget på uppdrag av mitt samvete, vare sig ni läste hela vägen hit eller inte, och jag har tagit ställning i frågan. Bojkotta OS, idrotten är inte så viktig att man enkelt kan bortse från det dolda, politiska budskapet!