Skönaste kommentaren idag på YouTube!

"ActionGiver, varför beter du dig som ett hockeylag? Du kan väl för fan va säker på något innan du med övertygelse konstaterar det. jag hoppas du blir landsförvisad till skåne."

HAHAHA!

Vad F*N är 1000 apor?

http://1000apor.se/content/markus-krunegard-svinnaera-att-vinna-pa-triss?page=1

Bara timmar kvar...

...tills starten av 10mila 2008! Om några timmar vet vi vem som vunnit damklassen och imorgon tidig förmiddag kommer vi också att veta namnet på den förening som springer först i mål på sista herrsträckan, efter en lång natt och en resa på 10 mil. Damklassen startar kl 15 men jag berälnas starta några timmar senare då jag springer den 4:e sträckan! Hoppas det går vägen! (Kommer tillbaka med fin-fina bilder från det kunliga Eskilstuna!)

Ljuset i tunneln

Vilken underbar metafor för att beskriva att hoppet inte är ute. Det roliga är att så fort någon använder just "jag ser ljuset i tunneln" förstår man på en gång att personen i fråga inte syftar på att lämna jordelivet för att söka sig till grönare marker, utan tvärtom, man inser att någonting håller på att hända som i slutändan kanske får en att fortfarande vilja vara människa. En sådan uppenbarelse fick jag idag! När jag var hos studievägledaren...

Kärt återseende var det verkligen idag! Samma person som förra gången. Helena heter hon. Helena är mycket trevlig och inger hopp så fort man kliver över tröskeln till hennes arbetsrum. Hon säger att jag kan bli läkare och att mina chanser är relativt stora även om jag inte går ut med 20,0. Skönt att veta att hoppet inte är helt släckt efter mitt VG i religion. Enligt Helena kunde man faktiskt pröva för religionskunskap A också!

Imorgon är det 10mila och nu ska jag och pappa åka till apoteket och hämta min kortisol-spruta som ska dämpa min pollenallergi. Men den hinner nog inte börja verkan tills imorgon.

So long!

Må Gud förbanna det vackra vädret!

I vanliga fall uppskattar jag sol, värme och fågelkvitter. Men att våren kommit innebär också att en period av snörvlande, snyftande och krax-eli-krax väntar för oss stackars pollenallergiker. Michan stod inte ut med mina tårar i tisdags och när jag kom hem igår stod 2 paket med Loratadin Ratiopharm prydligt uppställda på bordet. Tack syster, jag har redan börjat den receptfria kuren och inväntar resultat!

I helgen är det 10mila! För er som inte vet är det en JÄTTEstor elit-tävling och detta år avgörs den i Eskilstuna. Min älskade grönvita klubb SoIK Hellas tog hem segern förra året i damklassen (jag tillhörde dock inte det vinnande laget) och frågan är om vi kan ta hem segern i år igen. Det sistnämnda återstår att se. Jag är tyvärr nedgraderad till det tredje laget men springer lyckligtvis inte den "lättaste" sträckan (vem sa att det var lätt?) utan springer den fjärde sträckan som är både gafflad och 6200 m lång. Mina förutsättningar överlag är inte de bästa då jag efter min långa skadeperiod inte lyckats komma tillbaka till den tävlingsform jag så flitigt tränade till innan skadan. Dessutom är jag ju pollenallergisk och verkligen hoppas, hoppas att det kommer att regna, antingen innan, eller under lördagen då tävlingen avgörs. Annars kommer loppet att gå käpprätt åt helvete!

Jag har länge förundrats över gymnasielärarnas speciella och unika förmåga att göra livet så pass stressigt och jobbigt innan den slutgiltiga ledigheten. De närmaste tre veckorna (innan projektveckorna börjar) kommer min vardag att fyllas med diverse redovisningar och uppsatsinlämningar. Tyvärr har jag helt tappat suget och känner på mig att mina betyg inte alls kommer att leva upp till förra årets succé (MVG i alla kurser). Jag försöker att förbereda mina föräldrar på det, men de verkar inte lyssna på det örat.

Och sen så var det alla skivor! Det är mindre än en vecka kvar till nästa skiva då tema är "Kungen" med tanke på att kungen fyller år samma dag (Valborgsmässoafton). Tidigare samma dag ska vi också ha den officiella mösspåtagningen och jag har tränat att sätta på mig mössan utan spegel hela veckan.

Imorgon väntar studievägledaren och hon väntas återskapa mitt hopp om att nå mina drömmars yrke!

So long!

Varför finns det inga kvoter för idioter?

I måndags läste jag i Metro en insändare från en person vid namn Johan. Titeln löd: "12 års utbildning och inget inomhusjobb". På näthinnan fästes då en bild av en tunn och lång professor med stora Harry Potter-glasögon som hänger på nästippen som säljer bingolotter utanför Konsum. Jag började läsa insändare och för varje ord upptäckte jag en grinig och gnällig ung man.

Inleder man så som han gjorde tror man ju genast att det är något fel på världen. En professor ska ju faktiskt inte sälja bingolotter! Men varefter orden och meningarna tog plats i min perception förstod jag att han syftade på 9 år i grundskolan och 3 år i gymnasiet. Vilken tönt! Alla utexaminerade studenter har 12 års utbildning! Så varför gnäller han om utomhusjobben? Jo, att dela ut tidningar "som du just nu läser" är, enligt vår käre Johan, ett förskräckligt slöseri på hans kapacitet och ambitioner. Johan vill ha ett inomhusjobb och sitta instängd på ett kontor eller liknande istället för att vara ute i den friska stadsluften dagarna i ända. Om det snöar så ta på dig mössa!

Helt otippat börjar han berätta någon snyfthistoria om att han aldrig haft särskilt många vänner men har alltid hängt med i skolan, och om rektorerna som aldrig vetat han namn men däremot vetat namnen på "dem med dåliga betyg, hög frånvaro och många vänner". Vår käre Johan är helt enkelt avundsjuk och ville mycket hellre att rektorerna skulle veta han namn med tanke på hur begåvad han är ("har alltid haft bättre betyg än genomsnittet").

Johan avslutar med en lagom munter trudi-lutt: "Du som går i skolan nu och tror att du har en framtid bara för att du är duktig, tänk om." Jag undrar givetvis vilken framtid han syftar på. Menar han en framtid som exempelvis polis räcker inte bara 12 år långt, men om han menar ett kassajobb på Ica så är det väl inte riktigt den framtid vår älskade Johan söker sig till, han som är såååå begåvad. Nej Johan, jag tycker ärligt talat inte synd om dig för, till skillnad från mig, har du ett jobb och jag tänker i alla fall försöka vidareutbilda mig och skaffa ett jobb INNAN jag börjar gnälla över saknaden av inomhusarbete efter 12 års studier.

Ny design

Försökte skapa lite vårkänsla men det livar inte upp stämningen på den här bloggen ändå. Jag har nog aldrig varit så deppig som jag är nu när jag läser en bok om tonårsdepressioner... Man sitter ju bara och bockar av!

Här kommer i alla fall ett tappert försök och nedan har jag besvarat en rad frågor om mig själv och kuriosa:

Namn? Emelie

Ålder? 18 (vill helst vara 20 så jag kommer in på Debaser...)

Bor? I Haninge, händelsernas centrum (*not*)

Sysselsättning? VRG, natur x2

Idrott? Orientering, vanligtvis 7-8 ggr i veckan.

Skador? Ja, ett antal stukningar genom åren men nu Chondromalacia Patellae

Sjuk? Bara neurologiskt (ingenting allvarligt dock)

Utseende? Förr-förra veckan fick jag två komplimanger inom en timme. Det säger väl allt?

Dagsform? Trött på allt!

Godis idag? Faktiskt inte, men ska baka scones senare ikväll!

Ångest? Konstant!

Kär? Konstant

Favoritfilm? Alldeles för många, men senast såg jag "A Beautiful Mind" och den tyckte jag var riktigt bra.

Favoritmusik? Egentligen allt som går inom ramen för svensk rock, pop och indie.

Favoritbelöning? Nobelpriset!

Drömjobb? Läkare

Om det inte går? Psykolog eller tandläkare

Om det inte går? Civilinjengör

Om det inte går? Biträde hos Vi

Om inte det går heller? Då ger jag upp!

Namn på blivande barn? Juni, Hedvig, Irmelin och Adam, Hilding, Henning

Favoritmöbel? Min runda säng som kommer att ta upp hela arean i mitt nya rum

Favoritämne i skolan? Fysik (jag är dock helt lost vad gäller atomen)

Pojkvän? Nej *suck*

Flickvän? Bara Hanna....

Kysst någon nyligen? Jag lever sedan ett år tillbaka i celibat så jag vet helt enkelt inte hur man gör längre!

Senast lästa bok? "Låt den rätte komma in"

Senaste låt jag lyssnade på? Anna Järvinens "Kom hem"

Senaste spelningen jag såg? Elin Sigvardsson på Nalen

Vad jag ska klä ut mig till nästa studentskiva? Kungens jägarpolare

Senast jag grät? Igår...

Senaste raseriutbrott? I söndags

Senast jag talade osanning? Det har inte ens gått fem minuter sedan sist....

Varför svarar jag ens på de här korkade frågorna? Därför att jag har ändå inget liv....

Rocken spelar visst ingen roll längre

...sjunger Markus Krunegård så vackert i mina öron. Jag känner inte att jag har hyllat hans "Markusevangeliet" tillräckligt. Så nu gör jag det:

"Med melankoliska och ångestladdade texter intar han stereons omgivning med tre enkla ackord och 100procentig äkta känsla. Jag har nog aldrig lyssnat så länge på samma skiva om och om igen, utan att komma ihåg texterna och sjunga med utantill (ja, de är riktigt långa och snabba)." Nu har jag gjort det!

Du säger att du skäms. Att du är rädd att du skäms jämt
Säger att du är knäpp. Att du är knäpp o konstig på nåt sätt
Men alla är märkliga. Alla är galna. Står o döljer det på tunnelbanan
Du ska till jobbet o jag ska hem. Du sa den här natten var sista gången
Men sen kommer du tillbaks igen petar på mig men vill ingenting
Du har skämtat färdigt med mig. Ingen mer av min hjälp knulla dig själv

Rocken spelar ingen roll längre
Vad ska jag ta mig till baby?
Rocken spelar ingen roll längre
Vad ska du ha mig till baby?


Back to reality! För de som fortfarande inte vet blev jag antagen till Camp America och reser den 14:e juni. Ärligt talat har jga själv inte riktigt förstått hur stort det är, jag ska ju faktiskt spendera hela sommaren där. Det ska bli så himla häftigt!

Kommer jag att hamna på 'svarta listan' nu?

Eftersom jag fortfarande inte har smält det faktum att Debaser Medis har 20-årsgräns på sina konserter och att jag så hemsk gärna vill se Markus Krunegård spela i vår, mailade jag dem för ca 3 minuter sedan:

Hej!

Jag är en stillsam och musikintresserad själ på arton (snart nitton) år och hade sett fram emot en konsert hos er i vår. Till min besvikelse upptäckte jag att ni ibland har 20-årsgräns på vissa spelningar och undrar nu självfallet hur ni motiverar detta? 18-årsgränser känns ju normalt och som en självklarhet vid fri alkoholförsäljning i lokalerna, men varför 20? Personligen vill jag inte komma ut för att supa mig redlös utan njuta av bra musik. Varför har ni åldersgräns på det?

Med vänliga hälsningar
Emelie Lindgren

Jag vill ha synthlugg men pappa tycker det är fult

Efter att ha någon utomstående konstaterat att man har haft i princip samma frisyr i över 10 år och frågar "ska du aldrig skaffa dig en 'riktig' frisyr?" kan man ju inte undgå känslan av att känna sig en aning gammal och tråkig. Det känns ju inte heller bättre när jag blir påmind om min unga ålder! Nej, jag vill ha förnyelse! Bort med det gamla och fula och fram med något lagom trendigt och hett. Städa ut julgranen och ta fram påskriset.

Vad rubriken anspelar på är en ny frisyr. Eftersom all musik präglas nuförtiden av underbara synthar skulle ju inte någonting annat passa bättre än en synthlugg. Problemet är bara att min familj inte skulle acceptera min radikala förändrning. Min pappa till exempel avgudar alla kvinnor som påminner om Pamela Anderson - långt, blont hår och allmänt sexig kropp - och trillade av stolen igår när jag berättade om mina nya, synthiga idéer. Innan han, och flertalet andra, riktade sin dåliga kritik mot min nya frisyr hade jag i princip bestämt mig. Men nu velar jag och tvekar på om jag verkligen vill göra det. Varför ska föräldrar alltid lämna en tveksamma när deras huvudsaklig uppgift är att stötta sina barn i vått och torrt? Varför måste min pappa göra valet så svårt?



Vadå, är inte det här snyggt eller?

Jenny

Igår hade programmet "Glasklart" premiär i SVT och programledaren var ingen mindre än Ola Lindholm. Jag såg visserligen bara de sista fem minuterna men jag hann upptäcka något lite halv-kul. De flesta associerar troligtvis Ola med "Gissa bajset" och alla ungar som älskade "Myror i brallan" vet ju att han är en naturmupp. Alltså, inte helt oväntat, hade han bjudit in scouter som skulle medverka i programmet. Till min oerhörda förvåning såg jag min gamla klasskamrat och f.d. scout-polare Jenny i bild. Det var lite skoj! Hon var sig lik och till och med pappsen kände igen henne.

Nu tänkte jag säga några saker om Jenny! Vi var faktiskt jättebra kompisar på högstadiet och scoutade tillsammans, delade hemligheter och jag stötte på henne på högskolemässan för inte en alltför lång tid sedan. Vi pratade om att vi skulle träffas men självklart blev det ingenting av. Jag vet att hon hade en blogg tidigare men hon har visst lagt ner den. Jenny är 90:a! Jag minns henne som ganska slarvig, tappade lätt bort saker, gillar djur men avskyr myror, kan tvätta sina egna kläder och var bra på engelska eftersom hon hade bott i USA ett år när hon var liten. Hon älskade Justin Timberlake och "Power Hit Radio" och senare "The Voice" och jag konfronterade med Kent. Hon älskade att håna textraden: "Plasten gör dig vacker" och nu bor hon i Tyresö, tror jag. Det var dock  ungefär 2 år sedan vi talades vid på ett någorlunda "seriöst" sätt. Hon är fortfarande scout i alla fall...

En lagom trivial sak är att jag oftast gör "ett berg av en myrstack" och skryter som fan för att jag varit med i radio och för att showen finns som webbtv. Men jag måste erkänna att RIKTIG tv är liiiite coolare!

Nu har jag mött mitt öde

Idag besegrade jag mitt öde och tog första steget in i högskoleprovets underbara värld. Själva provet i sig var inte särskilt enkelt (jag våndades inför ORD-delen) och jag genomlevde ett prov som upptog mer än nio timmar av min fria lördag i april. Bara det är en bedrift! Efteråt kände jag mig väldigt nöjd med mig själv - jag hade ju faktiskt skrivit provet! Det ger vuxenpoäng och det behöver jag eftersom jag varken jobbar extra, har körkort eller pensionssparar. Inför nästa gång är jag förhoppningsvis bättre förberedd!

Jag stängde precis av videon till tvn då jag bara ätit bullar och tittat på "Micke och Molle". Det var skönt! Stängde precis ned webläsaren från svt:s program Musikbyrån som igår visade ett program med Laakso. Ett väldigt bra program! Rekommenderas! Ifall ni försökt öppna fönstret med P3 Live Session men misslyckatats så fungerar det nu iaf. Jag är i bild vid 45 minuter men beter mig givetvis som en idiot. Men jag var ju faktiskt väldigt nervös eftersom både Markus Krundegård och Elin Sigvardsson (som är två väldigt stora idoler) var inom ett avsatånd på max två meter. http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/amnessida.asp?programID=2663&grupp=3765

GLÖM NU INTE ATT RÖSTA PÅ TRACKS! JAG LA MIN RÖST PÅ BÅDE MARKUS KRUNEGÅRD OCH KENT!


Innebär det otur att sätta på sig studentmössan innan mösspåtagningen?

Idag hämtade vi våra efterlängtade studentmössor och korridorerna fylldes av förväntansfulla treor som om knappt två månader ska få springa ut på Enkehusparkens leråker till gräsmatta. Bland dessa gick också att skymta några nyfikna ettor och tvåor som kanske lite halvt avundsjuka betraktade oss när vi tog på oss mössorna för första gången. Och hur blev resultatet? Ska man verkligen se ut som en sjöman?

image121

Säg, vad har jag gjort?

De som faktiskt såg mig när jag gick hem från busshållplatsen kl 0:30 i natt skulle antagligen tro att de såg antingen en rymling från en sluten anstalt för psykologiskt farliga patienter eller, för stunden, bara världens lyckligaste tjej. Oavsett vilket så passar de ganska nära med beskrivningen av mig vid det klockslaget. Jag kan inte med ord beskriva känslan efter hela dagens aktiviteter och händelser. Det är alltför stort och min språkliga begåvning är begränsad. Om jag en skulle försöka beskriva hur jag betedde mig när jag gick hem skulle ni tro att jag var galen. Men ärligt talat, i efterhand känns det så förbannat skönt att få släppa loss och leva ut, fullständigt och obehindrat. För det är precis vad jag har gjort i kväll! Smakat på livet!


Efter att jag och Hanna skiljts åt då hon steg på tunnelbanan mot Fruängen började jag långstamt spatsera mot pendeltåget. Efter kvällens show och möte med idoler var jag allt annat än dyster. Min glädje och optimism lös upp hela centralen och när jag precis kommit från rulltrappan hör jag ett "Ursäkta". Jag vänder mig om och där står två unga killar med en varsin öl handen och enligt min bedömning lagom berusade. Den ljushårige av dem som fångat min uppmärksamhet sa: "Fan vad du är söt!" - "Tack" sa jag och gick vidare. I handen en kopp te från Pressbyrån och i öronen "Markusevangeliet". Jag läser Låt den rätte komma in och väntar på tåget som jag precis missade.


Skogås. Buss 830 mot Handenterminalen. Samma jag, samma klädsel, samma utstyrsel. Två unga och druckna män pratar med mig om Bauhaus. Jag kliver av vid Vega och börjar nynna på Jag är en vampyr. Jag ändrar låt och ur mina hörlurar strömmar nu musik som Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det! "Det" uttalas såsom bara en norrköpingsbo kan uttala det på ('dää'). Jag faller i någon form av trans samtidigt som jag börjar gråta samtidigt som jag skrattar. Vega är ödelagt och jag känner något som aldrig känts så riktigt, men nu skedde det och jag kommer att sova gott inatt.


Jag är den nya radiostjärnan

För de som missade kvällens P3 Live Session behöver inte falla i gråt för min skull. Den här kvällen var bland de bästa i mitt liv, men jag har inte heller någonsin varit så nervös. Tänk att man skulle få träffa tvåidoler, som inte ens tillhör samma musikgenré. Tack Hanna för att du ville följa med och om man vill se inslaget med mig behöver man bara följa nedanstående länk och bländra framåt ca 50 minuter.

http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/amnessida.asp?programID=2663&grupp=3765

Vad som definitivt brer på kvällens lycka är Markus Krunegårds nya och kritikerrosade album "Markusevangeliet" som just nu  fått en hedersplats i min bokhylla. Som lovat kom den signerad och fin!

image120

För att blogg.se krånglar...

Det var uppenbarligen inte bara jag som drabbades när blogg.se havererade. Det var förfärligt eftersom halva Sveriges blogg-värld stod stilla och skvallertanter såsom fjortisar slängde ut sina laptops genom fönstren. Jag var själv riktigt nära på att få en i huvudet!

Nu har jag massor att ta igen! Till att börja med kan berätta om mitt knä. Det var så sent som i Söndags när blogg.se låg nere för räkning som min far och syster begav sig till årets första orienteringstävling. De springer i skogen, hittar kontrollerna och stämplar i mål. Själv ligger jag hemma med en dunkande huvudvärk och är knappt medveten om hur mina fina muskler tynar bort. Jag lider av någonting som kallas Chondromalacia Patellae, Femuropatellärt smärtsyndrom eller "Runner's Knee". Det har skett uppluckring av ledbroket hos patellan (knäskålen) och det orsakar smärta och "knakningar" i mitt högra knä. Fenomenet uppstod i samband med för mycket och för intensiv fysisk träning. Men vad gör man inte för att ligga på topp inför den kommande säsongen? Nu ligger jag bara hela dagarna för mitt knä har fortfarande inte läkt, trots att det ska vara självläkande finns det fall där syndromet har överskridit flera år. Förhoppningsvis gäller det inte mig i alla fall!

Slutligen vill jag bara uppmärksamma er på att sätta på P3 99.3 imorgon mellan 21.30 - 23.00. Då ska nämligen jag vara med och få träffa min absoulta idol Markus Krunegård (vars album dessutom dimper ned i brevlådan imorgon). Jag ska få vara med i radion och ställa en fråga till Elin Sigvardsson. Så här såg mailet ut tidigare idag:

Hej Emelie!
Jag och Markus som är programledare tycker att du hade en bra fråga och undrar om du skulle kunna ställa den till Elin i sändning?


Eftersom jag är så glad idag har jag en present till er: Anna Järvinens härliga låt "Kom hem" från skivan Jag fick feeling! http://www.youtube.com/watch?v=ve_cjfwHESM

GLÖM INTEATT LYSSNA IMORGON!

RSS 2.0