Grattis dans-Tina...
Min önskelista
1. Markus Krunegård - inslagen i ett lagom rockigt paket - som jag kan förvara i en glasmonter på mitt rum.
2. Björn Gustavsson - ja, jag såg honom och visste vem han var lååångt innan han dök upp i Melodifestivalen (då ni andra kärlekskranka och perversa tanter såg honom framföra sin visa till Carina Berg) - också i ett terrarium brevid Markus.
3. Filmutrustning - jag vill ha rubbet vilket innefattar bla JÄTTE-stativ, JÄTTE-kamera och en JÄTTELUDDIG mikrofon som jag kan göra många, långa, fina dokumentärer med.
4. Ett bibliotek - med alla klassiker, encyklopedier, ordböcker och annat läsbart (man måste ha stege för att nå alla böcker).
5. Ett (?) Keyboard - tänk om man kunde göra lika vackra låtar som Annika Norlin med detta underbara instrument.
6. Skidpaket som inkluderar supersnygga slalomskidor (med gummi där fram), stavar, pjäxor som inte ger skavsår och en cool hjälm som skyddar knoppen min.
7. Pappas systemkamera + en analog kamera (då måste jag lära mig att framkalla)
8. Matte- och fysikböcker - (NEJ JAG ÄR INTE GALEN!!!) Tänk om jag kunde komma fram till något lika fantastiskt som Einstein om jag också bara agerar "hobbyfysiker".
9. Riktiga skivor med omslag, alltså inget nerladdat skit! (Ex: Anna Järvinen Jag fick feeling och Håkan Hellström För sent för Edelweiss)
10. Kalle Anka-tidningar (Ankeborgs tidslösa berättelser får man ju aldrig nog av!)
Believe it or not
Då är det alltså bara halkbanan och uppkörningen kvar... en baggis!
Teoriprov idag!
By the way, min motivering räckte till publikplatser till P3 Live Session på tisdag nästa vecka och jag får ta med mig tre pers. Radiohuset, kl 21 (det börjar 21.30 och slutar 23.00). Jag tror att det blir askul (tänk att få se Markus Krungegård på självaste release-datumet!) och om någon är sugen på lite Elin Ruth Sigvardsson och Tobias Fröberg så stay in touch och säg till mig så snart som möjligt!
So long!
Vänner är det finaste man kan ha
Äntligen kommer ett inlägg att tillägnas mina vänner. Vänner, ni vet vilka ni är, som genom vår livslånga relation stöttat mig längs mitt E4:an (som inte helt oväntat gjort några avvikelser) och som visat medlidande när jag behövt och som formar mitt inre, underbara jag så att jag stannar kvar hos er. En del kanske tänker "det var på tiden med ett hyllningsinlägg så att alla som läser den här tarvliga bloggen förstår vilket jobb vi lagt ner på den där egocentriska och otacksamma flickan"...
Sorgligt nog är jag cynikern själv och måste angripa alla kommersiella utsugare som jag trott prioriterat vår vänskap framför allt annat men istället valt att låta den tyna bort och förvandlas till ingenting. Det är visserligen mitt fel men det är patetiskt när dessa människor sedan hör av sig och förväntar sig att man ska "komma ihåg den och den gången då den och den gjorde det med den och den" osv. Det är så man spyr på eländet! Jag ska däremot inte vara helt negativ. Denna sorts vänskap skänkte mig mycket erfarenhet och lärde mig vilka man kunde lita på, vilka som hela tiden avundades en, vilka som utnyttjade en, vilka som är värda att nämnas i den här bloggen...
Oavsett vilken "vän" du är, är jag skyldig dig ett stort TACK! Du hjälpte mig uppenbarligen dit jag är idag och jag är så förbannat nöjd med mina vänner! Så nu, alla kära vänner, ni vet ju vilka ni är, släpp aldrig taget om mig för jag älskar er så förbannat mycket!
Som ett tecken på min förevigade tillgivenhetskänker jag härmed er länken till Håkan Hellströms senaste ingel och video då det nya almbumet "För sent för Edelwiess" släpptes idag med lysande recensioner:
Vem sa att idrotten stod för det oberoende?
Med hänvisning till dagen Citytidning, där SOK tillsammans med andra världsstjärnor presenterade sin åsikt om att INTE bojkotta OS i Kina, med den enkla anledningen att idrott och politik INTE hör ihop och ska därför INTE påverka varandra.
Jag måste medge att min åsikt är av annan art. Att påstå att idrott inte är politiskt är lika sant som att jag har 11 tår (vilket jag inte har). Vad gäller de Olympiska spelen, vars ursprung letar sig tillbaka till Antiken då Grekland och Sparta upphörde alla krig för att låta tävlingarna pågå i fredstid, är jag beredd att påstå att det är den mest politiska tävlingen av alla. Som bekant brukar de Olympiska spelen ge upphov till en kort stund av världsfred då alla krigande länder tvingats dra tillbaka sina trupper för att lämna rum åt spelen. Detta missbrukades dock under det andra världskriget då man tvingade att ställa in OS eftersom Tyskland, Frankrike och Storbritannien vägrade att sluta kriga. Detta har dock bara hänt en gång.
I dagsläget krigar inte länder med varandra som man gjorde för 70 år sedan. Konflikterna är inte lika självklara men det finns fortfarande människor i världen som lider på grund av orättvisor och missbrukning av de mänskliga rättigheterna. Ett praktexempel är Kina!
Kina älskar att missbruka de mänskliga rättigheterna, förtrycka befolkningen och leda osynliga folkmord. Ja, jag vågar påstå att misshandeln mot Tibet och tillhörande befolkning är folkmord, eller kulturellt folkmord som Dalai Lama väljer att uttrycka det.
De svenska idrottarna väljer att inte uttrycka någon åsikt i form av bojkottning av OS, då de anser att de bara följer SOK:s rekommendationer. Jag tycker däremot att om man ska framföra en åsikt och försöka påverka Kinas behandling av Tibetanerna ska man slå till där det känns: alltså i plånboken! Kina har satsat ofantliga summor på OS 2008 och räknar med en dundersuccé som ska stärka Kinas roll på den internationella arenan. Jag måste dock vara lite cynisk och helt enkelt konstatera att ett litet, fjuttigt land i Europa troligtvis inte kommer att påverka OS märkbart, men om Sverige, för en gång skull, vågar stiga fram och ta det första steget tror jag att vi kan skapa en trend som snabbt sprider sig i Europa.
Avslutningsvis vill jag bara poängtera att idrotten egentligen bara är en annan form av politik, (tänk efter, för bara några år sedan drevs varje idrottsförening av engagerade frivilliga men idag gör folk allt vad de kan för att tjäna pengar på idrott!) och att jag därmed anser att alla människor som kan känna medkänsla borde göra vad de kan för att hjälpa tibetanerna. Jag har skrivit det här inlägget på uppdrag av mitt samvete, vare sig ni läste hela vägen hit eller inte, och jag har tagit ställning i frågan. Bojkotta OS, idrotten är inte så viktig att man enkelt kan bortse från det dolda, politiska budskapet!
Varför får man inte rösta på Björn Gustavsson?
Även om Perellis låt var "den bästa" i startfältet är vi helt chanslösa i finalen. Nu när Kosovo blivit självständigt kommer väst helt domineras av obegripliga låtar som framförs av hopplösa idioter i glitterplåt som påminner om "Trollkarlen från Oz". Får jag rekommendera Markus Krunegård?
Chrissie x2
Vi har precis lämnat Arreniuslaboratoriet (efter att ha labbat hela eftermiddagen) vid Stockholms Universitet och är på väg till tunnelbanan.
Christina: "Fast jag är ändå lite besviken..."
Jag: "Vadå då? Jag tycker att det var skoj!"
Christina: "Ja, men jag ville ju ta med mig en sån där bakterie hem. Stor, lurvig, jelly jelly...."
Under laborationen: Christina har precis spillt ut några glaskulor (för att kunna fördela DNA-plasmid-geggan över agarplattan) på arbetsbordet och bestämmer sig för att ta med dem hem. Då frågar hon vår handledare:
Christina: "Har du köpt dem på Panduro?"
På väg hem.
Christina: "Vad ska jag göra med de här glaskulorna? De är ganska gulliga. Jag kanske ska äta upp dom?"
World's best Chrissie!
Maxad tillfredsställelse
Men när "Kungen" inte längre var en tillräckligt stor utmaning slutade jag spela för nu var jag ju helt övertygad om att jag var bäst i världen på Windows-patiens. Häromdagen väntade jag på att bredbandet skulle sluta krångla och istället för att skriva på projektet tänkte jag spela "Kungen". Det gick, rent ut sagt, åt HELVETE! Jag tror att jag startade om spelet hundratals gånger, men lyckade ändå inte få spelet att gå ut. Men alldeles nyss, ja bara kanske fem minuter sedan, lyckades jag! Snacka om en riktigt förlösande känsla och nu är åtminsone ett problem borta som vanligtvis tynger mina axlar.
Och vad kan vi då lära oss av detta, kära barn? Jo, överskatta inte er problemlösningsförmåga efter en lång tid då dammet har hunnit ansamla sig i flera lager, utan kör en mjuk start och snart är ni där ni slutade förra gången: som en obesegrad "Kungen-spelare" med ett superhögt IQ som inte låter sig underkastas en Windows-dator bestående av enbart chip och kretstar!
Stadsdelen Dal i Helsingfors
I hate to walk on it
I hate the bridge and the things it makes me think of
Finally! Jag som väntat hela veckan! Se fram emot en total musik-hjärntvätt alla mina nära och kära!
Laakso-Markus i svt-intervju
Om en person går in i en affär och snor Laaksos skiva och Markus ser det, gör han inte så mycket.
- Jag menar, den laddas ner precis hela tiden, så det är väl roligt för dem att får ett omslag också.
Det hade varit en annan sak om någon snott godis från en handikappad, för så gör man inte. Men, jag menar, jag har ju själv snattat, säger Markus.
Det gör ont för varje hjärtslag
http://www.youtube.com/watch?v=Vv9lhKZEfg4&feature=related
Är han en vampyr?
Ingen aning, men jätteskön låt! Albumet "Markusevangeliet" kommer den 2a april. Läntar...
Existentialisten
Tillvaron vi lever i är så förbannat absurd och onödig. Jag, liksom alla andra hysteriska idioter som rör sig och andas, tycks ha sugits in i en bubbla, en okrossbar bubbla som begränsar, förstör och fyller våra liv med ingenting. Sa jag begränsar? Det var dumt, Sarte sa ju: "Vi är dömda till frihet" och han har rätt.
Alla idioter runt om, hör upp! Det är enbart ni själva som skapar er förbannade tillvaro! Ni ser till att ni pluggar järnet av er, hetsar och oroar er för er vikt, ni försöker imponera på chefen på jobbet, skaffar barn, bryr er om vad grannarna säger, ni kommer med korkade bortförklaringar för missade telefonsamtal, ni låter snorungar stjäla er splitternya moped, ni tjatar på era barns ostädade rum, ni sparar för långa utomlandsresor som aldrig kommer, ni smygäter på kvällarna, ni går och lägger er tidigt för att orka (säger ni), ni besöker sjukhuset oftare än förr och ni dör antingen i hudcancer, magsår eller skörbjugg.
Livet är er efterlängtade frihet! Men livet kräver ansvar. Om ni tar ansvar för ert eget liv skapar ni själva en mening. Hur svårt kan det vara?
Existensen föregår essensen, alltså, endast vårt existens kan ge upphov till mening i våra liv såsom personlighet och egenskap. Detta faktum ororar mig så oerhört. Så sent som igår fick jag en släng av hopp. Hopp om att jag ändå har ett innehållsrikt och spännande liv som jag kan dela mig mig (bland annat här på bloggen). Av någon okänd orsak har jag skaffat mig ett nytt favoritband: Laakso. De spelar idag på Debaser. Åldersgränsen ligger på 20 år. Hanna sa: "Unna dig något kul, du var ju helt lyrisk förra året efter Sunrise Avenue". Ja Hanna, du ska veta att jag ändå försökte. Jag letade folk som kanske skulle kunna tänka sig att följa med, men utan framgång. När jag sedan på morgonen slår upp mina blå ser jag det framför mig: Jag. På Debaser. Medborgarplatsen. Själv. Kryckor. Snygg. Inget gevär. Våldtäktsmän. Nej det här går inte!
Mitt fega, äckliga och rädda jag tog överhand och jag får helt enkelt bara åtrå Markus Krunegård i framtiden.
Allt, allt, allt kommer till den som vågar vara rädd!
Det hjälper inte att Jocke Berg har sagt det. Mitt liv tycks bestå som innehållsfattigt och tråkigt, vänta, jag har ju inget liv...
Mitt liv är vad jag fyller det med. I mitt allra innersta bär jag på en längtan...
En perfekt början på en perfekt dag!
Ibland tror jag att Gudarna verkligen lyssnar. Jag var som vanligt lagom sen med tandborstningen och hade bråttom till bussen (som bara ska ta mig en hållplats ut till stora vägen där nästa buss in till stan väntar). När jag kommer in i köket och är på väg att ta tag i ryggsäcken säger Michan 'att jag fick ett sms'. Jag hoppas att det var Lena på skolan som sa att psykologin var inställd... Och det var det!
Ingen psykologi (vi skulle haft seminarier i KBT) och jag åker helt enkelt inte den långa vägen med kryckor för att gå på fysiken även om vi har prov nästa vecka. Jag har väl mina principer... Hoppas inte Mats blir ledsen bara!
Idag ska jag alltså vara hemma och softa, men jag ska nog börja med att läsa Harry Potter (ja, jag har i princip fastnat i den spännande läsningen och jag har ingen aning om hur den slutar) och sen plugga fysik och kanske skriva lite på projektet. Men nu ska min koncentration bege sig till Malfoys herrgård...
Färdtjänst för funktionshindrade? MY AS!
Ärligt talat, kryckorna suger verkligen. Överallt tittar folk snett på en och suckar när man hoppar upp för bussens tre trappor så fort man kan och famlar efter busskortet i en sådan fart att man tappar ena kryckan på tanten som sitter längst fram. Bakom står folk och grymtar och irritationen i luften går nästan att ta på. Men jag förstår dem, när bussen nått Vega finns det inte särskilt många platser kvar och fönsterplatserna är så gott som obefintliga. Förfärliga tanke, tänk om man får stå upp hela resan till Gullmars! Det är ju nästan ett trauma, bara den bedriften kräver akutvård....
Förlåt, men jag har inte åtta armar!
Tunnelbanefolket är inte särskilt mycket bättre. Nej, igår fick jag vänta tre tåg innan jag kunde kliva på ett eftersom folk bara knuffas till både höger och vänster och de vägrar i princip att släppa på mig och mina kryckor. När tåget rullar iväg står jag ensam kvar, med barnvagnsmorsorna förstås. Inte förstår folk heller att kryck-folket behöver vila upp sig för att sedan, när man ska gå den ytterst långa promenaden längs Norrtullsgatan från Odenplan på knappt 500meter, skaver det så förbannat i händerna att man måste stanna vart femte steg och blåsa på de brännheta, röda märkena. Nej, de sitter så gärna på sina stora, feta arslen och håller hårt i väskan som om de fruktar att jag ska slita dem från stolen (kanske ser jag ganska skräckinjagande ut med mina isdubbar ovanför sugpropparna?).
Och i skolan väntar lyckligtvis hissen... Som ibland stannar utan anledning mitt emellan två plan....PANIK!
Jag ska försöka övertala pappa till att beställa färdtjänst, men jag räknas nog inte som funktionshindrad. Även om jag känner mig väldigt beränsad i trafiken, men det är tur att jag bara åker i trafiken två gånger per dag...(?)
Som kniven i mitt hjärta
http://www.youtube.com/watch?v=P1JUV_K6YRs
Tala till mig.
Jag hörde trummorna på stan,
dom sa att du lämnat mig.
Jag hörde vad demonerna sa,
och det är slut och ingen kan hjälpa dig.
Jag trodde jag sett det mesta,
det här var inte vad jag väntade mig.
Låt mig höra kärlekens tunga,
säg att du älskar mig.
Kärlekens tunga, kärlekens tunga,
aldrig skall jag glömma dig.
Tala till mig.
Jag hör alla steg i trappen.
Men inga går till min dörr.
Nu sitter du som en fjäril i natten,
och pratar som vi gjorde förr.
Allt det där om att va på väg nånstans .
När man är tillbaks där allt började.
Du vill höra kärlekens tunga,
säga orden igen,.
Kärlekens tunga, kärlekens tunga,
aldrig skall du glömma mig.
Åh Jag älskar dig mer än du
nånsin kommer att få veta.
Å lycka till med allt,
men du kommer att få leta.
Jag försöker att gå som en man,
nerför hjärtats ensamma gata.
Där kärlek och hat går hand i hand,
sitter jag och bara saknar dig.
Nu är allt sagt och gjort,
och jag kommer aldrig att få tillbaka dig.
Låt mig höra kärlekens tunga,
säg att du älskar mig.
Kärlekens tunga, kärlekens tunga,
aldrig skall jag glömma dig.
Tala till mig
Tala till mig
Tala till mig
Tala till mig
Jag försöker att gå som en man.
Nerför hjärtats ensamma gata.
Ett urval Sälen-bilder
