Jag klarade det!!! =D
| Kurser | Högskolepoäng | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
Engelska I | 30.0 | ||
Akademisk vokabulär | 1.5 | G | 2009-02-20 |
Lingvistisk översiktskurs I | 6.0 | C | 2009-04-03 |
Grammatik och översättning | 3.0 | B | 2009-05-26 |
Vokabulär | 1.5 | G | 2009-06-01 |
Litterär huvudkurs | 12.0 | C | 2009-06-02 |
Språklig analys | 6.0 | C | 2009-06-11 |
Summa: | 30.0 högskolepoäng | ||
En underbar sysselsättning denna underbara lördagkväll!
Ibland måste man göra vissa prioriteringar. Som denna. Att tentaplugga en lördagkväll istället för att gå ut och festa den enda lediga kvällen i veckan. Trots två inbjudningar tycks jag inte kunna slita mig från plugget.
Eller?
Se hur effektivt det går när jag tentapluggar...
"A pronoun is a word that often makes the language less awkward!"
2 days left before the grammar test and I still don't get the meaning of a pronoun...
Första diagnosen!
Hur svårt kan det vara?
I princip hela morgonen har jag suttit framför datorskärmen i pyjamaströjan och desperat sökt efter stipendier och samtidigt försöka få i mig den mindre tilltalande, kalla havregryngröten. Det går inte så bra. Jag lånade en handbok på biblioteket som sammanställer de flesta fonder och stiftelser i Sverige. Jag har skummat igenom hela kapitlet som behandlar "utlandsstudier" utan att egentligen hitta något som passar mig. De flesta har så knäppa inriktningar. Man känner sig knappast träffad av det här:
"Fonden används till belönande av mänsklighetens upplysning, förkovran och förbrödning synnerligen viktiga och välsignelsebringande uppfinningar eller arbeten. Såsom ledning för bedömandet af hvad donator härmed afser må nämnas: sådana uppfinningar, som kunna likställas med rotationspressen, telegrafen, telefon, fotografin, propellern, symaskinen, bessemerståltillverkningen och difteriserum, afvensom med snillrika väg- och vattenbyggnader, såsom Suezkanalen, tunlarne genom alperna, Finth or Forth bron, och dylikt."
Eller varför inte Nils Lagerlöfsfond:
"Max 35 000 kr till svensk forskare företrädesvis graduerad - för studier i utlandet rörande husdjurens fruktsamhetsproblem."
Jag lyckades dock hitta totalt 3 stiftelser/fonder/stipendier som kunde vara av intresse. Men den drömmen slogs snabbt i kras när den ena bara tillåter resestipendier till listade namn på deras hemsida där Spanien INTE finns med och den andra kräver någon form av utbyte eller volontärsprojekt och hävdar att "personlig utbildning" inte duger. Den sista heter faktiskt "Svensk-Spanska Stiftelsen" så i bara namnet fann jag mcyket hopp. Dessvärre kräver den här fonden MER än bara språkstudier, men jag tänkte försöka och skicka in en ansökan i alla fall för just den kursen JAG tänker söka heter ju faktist "Språk och KULTUR". Tror tyvärr inte att de går på den lilla luringen. I värsta fall får jag väl ta studielån. *suck*
En skolstart med nerver
Jag var ganska nervös innan, eller rättare sagt, ändå sedan igår kväll har jag varit supernörvös för hur det ska gå. Ända fram till klockan 14:20 då jag behövde gå till bussen velade jag fram och tillbaka huruvida jag skulle börja eller inte. Jag ringde både mamma och pappa men ingen av dem kan ju bestämma åt mig. Och det visste jag ju så väl men jag visste ju inte vad jag skulle göra av mig själv. Innan uppropet strövade jag runt i stan någon timme innan jag begav mig mot de fruktade grönområdena i norr. Jag köpte en liten tantväska som jag klädde in tillsammans med min nyinköpta vinröda jacka och mönstriga sjal. Jo, jag såg definitivt ut att vara redo för lite universitetsstudier. Under hela uppropet (som varade i totalt 40 minuter) behövde jag bara säga "Ja" när de sa mitt namn, men jag var så nervös ändå. Tänk om jag istället sa "Nej"...
Inga bekanta namn förutom Katharina Ankre (kanske felstavat) som också bloggar. Hon gick i min parallellklass i Båtsmansskolan, årkurs 1-5. Hon var också bästa vän med en gammal vän till mig, Jenny.
Nu får det vara färdigbloggat för idag, ska titta på en Vietnam-film med pappsen!
Bilder från den stora dagen! Del 2/2
Och så bär det av!
Bara VRG-elever kan säga något sådant! Vi har ju faktiskt potential!
These were the main pictures rom The Day which problably was the best of my life... The rest is unwritten history that begins... NOW!
Bilder från den stora dagen! Del 1/2
Champagnefrukosten inleds i Observatorielunden.
Frukosten fortsätter sedan i Enkehusparken och vi skriver i mössor.
En liten gruppbild.
Hanna tvingar Ulf att skriva i hennes mössa!
Studentlunchen inleds!
Mitt fina diplom och min älskade fysiklärare!
Ett nypyntat flak (ej taget av mig).
Jag och Hanna efter utspringet.
Bilden från skylten är från ettan på Båtmansskolan.
Ready to go for FLAK?!
Champagnen flödade hela studenten!
Nu är jag arbetslös och nyligen utsprungen student. Det var oväntat ångestframkallande och jag lät tårarna rinna hela dagen. Det var ärligt talat fruktansvärt! Att i huvudtaget inse att man aldrig någonsin kommer att ha vanliga lektioner i den bästa gymnasieskolan i hela världen, att man aldrig mer kommer att återse sina skolkamrater som just "skolkamrater" är svårt och hur ska man någonsin kunna glömma världens bästa lärarkår?
Hur sammanfattar man en stor dag som sträcker sig över nästan ett helt dygn? Det går inte! Jag förstod att det skulle bli svårt redan när jag traskade hem till Vega från nattbussen klockan fyra på morgonen, lite småberusad och trött var jag också med mössan på sned. Det låter mer romatiskt än vad det var, det lovar jag!
Dagen startar då alarmet går klockan fem! Jag vågar inte försova mig utan kliver genast in i duschen. Jag lägger ned en massa tid på sminket, har redan dagen innan packat ihop champagneglasen och drickan ligger i kylen. Klockan 6:49 lämnar buss 810 Vega och strax innan halv åtta möter jag upp Hanna och Camilla. Vi gör sällskap till Observatorielunden där champagnen ska flöda. Redan efter knappt 3 dl börjar det snurra! Frukosten fortsätter i Enkehusparken (under något mer diskreta förhållanden eftersom vi befinner oss invid skolan territorium) och vitklädda studenter byter mössor mellan sig och champagnen flödar. Min mössa är nu täckt med olika små meddelanden från olika skolkamrater och lärare. Vi fotograferas men jag har glömt bort namnet på fotografen.
Den sedvanliga studentlunchen var synnerligen nödvändig! (Alla vet ju att man inte ska dricka alkohol på fastande mage!) De flesta befann sig fortfarande i någon form av extas och alla var så glada. Det var återigen (liksom på balen) väldigt fina tal från både lärare och elever. Maten var god, fast jag tappade gaffeln på golvet. Sedan skulle lärarna dela ut olika diplom (WHAT?!) för olika ämnen. Däribland idrott, matte och fysik, kemi, biologi, 2xsamhällskunskap, moderna språk, svenska och det kanske finaste årets kamrat.
Toastmastern (och matte/fysik-lärare) Ulf talar om för alla studenter att diplom ska delas ut.
Första tanken: "WHAT?!"
Andra tanken: "Menar dom allvar? Hur ska man kunna urskilja 'de som utmärkt sig under de gångna åren' från VRG-elever med 20,0 i snitt?"
Tredje tanken: "Okej, det blir väl en för natur, en för sam och en för idrott"
Fjärde tanken: "Fel igen, det är tydligen ett för varje naturvetenskapligt ämne!"
Brevid mig sitter min älskade fysiklärare Mats (som under hela lunchen suttit och lurat på ett litet paket inslaget i gult och blått) som på befallning reser sig och går fram till mikrofonen. Exakt hur han inleder minns jag inte men något i stil med följande:
"Jag ska dela ut ett diplom inom matematik och fysik... Jag har tillsammans med Mattias (min mattelärare i Matte E från i höstas) kommit överens om vem som ska få det här...."
Femte tanken: "ÅH NEJ!"
"....och priset tilldelas en elev för 'hennes fantastiska studieresultat och förmåga att resonera kring fysikaliska och matematiska problem'...."
Sjätte tanken: "JAG DÖÖÖÖR!"
"....så jag vill be min bordsdam Emelie Lindgren att komma upp!"
Sjunde tanken: "......"
Okej, jag kan stava till Ö-D-M-J-U-K-H-E-T men just nu vet jag inte vad det innebär! Varför jag gör en så stor grej över det här diplomet är därför att jag aldrig hade kunnat drömma om att få ett sådant fint pris tilldelat från självaste Viktor Rydberg gymnasium, där elitens elit är samlad under ett och samma tak.
Resten av avslutningen på skolan är ett enda dimmigt inferno (nu inte enbart alkoholens fel) och jag kan inte hålla mig utan rusar ut till pappa och berättar den glada nyheten. Nu når även separationsångetsen sitt kulmen och när vår mentorgrupp träffas för sista gången brister både mentorerna och fletalet elever ut i gråt. Folk skrattar och gråter! Jag får beröm för diplomet och visar något besvärat upp det fina paketet mig lärare höll undan för mig under lunchen (jag lär inte få problem att somna om jag läser en bok om universums "unika förmåga att skapa liv" på engelskt facklitteraturspråk). Innan utspringet samlas vi i kafeterian. Folk gapar och skriker. Sjunger högt, viftar med mössorna, kramas, håller varann i handen och räknar ned...
"sextio, femtionio, femtioåtta --- sju, sex, fem, fyra, tre, två, ett..."
Studentsången ekar över Enkehusparken men jag ser inte min skylt. Hanna har hittat sin och är helt övertygad om att min är i närheten. Och så rätt hon har! Där väntar släkt och vänner som pryder mig med nallar och dricka värvat med blå-gula band och slutligen ser jag ut som en enda välklädd julgran. Mamma och framor tjatar om att få se min fysiklärare (som gav mig det fina diplomet) men jag tvingar också pappa. Lite stelt och osmidigt resultat, men de fick se honom i alla fall. Sen visade det sig vara ett himla pyssel att dela ut blommor till vår älsklingspersonal på skolan, vilka är följande: Åsa (mentor och mattelärare), Pernilla (mentor och svensklärare), Annette (religionslärare), Lena (the unofficial boss of VRG), Deva (lokalvårdaren), Jon (civics), Pär (kemiläraren), Anna (biologi) och Mats (fysik). Vi hittade inte alla och vi räknar stenhårt med att Mats delar ut resterande blommor till rätt lärare...
Sedan bar det av och vårt så kallade flak (egentligen en traktor med en ej svenskspråkig förare) stod på Norrtullgatan. Vi hade sedan tidigare delegerat "pyntningsarbetet" till våra föräldrar så det var bara att byta om. Temat på tröjorna var "Varningsmärken" och jag hade "LÄS VARNINGSTEXTEN: Ej lämplig för barn under tre år". Vi utmärkte oss inte särskilt under resans gång utan stod och gapade som alla andra studenter. Tack och lov för att jag inte hade på mig studentmössan på flaket eftersom all champagne och annan alkohol sprutades till höger ock vänster. Från de sprakande högtalarna ljöd Per Gessles ljuva stämma: "Det är över nu, Men jag kommer ihåg alla dagar med dig, Dom är över nu, Hör ett bom bom bom som kallar på dig"
Efteråt hämtade pappa mig i stan med porschen. Jag var dyngsur och i stort behov av en dusch. Vi var glada när vi skiljdes åt men under hemfärden bröt jag ihop totalt. Hemma fick jag snabbt hälsa på de första gästerna och sedan kliva in i duschen på en gång. Tårarna forsatte oupphörligt att dala nedför kinden och när jag återigen serverades champagne (fast nu av far min) kände jag en svagt salt smak när jag lät den första klunken smeka min tunga. Jag sansade mig dock och överlag var mottagningen inte alls särskilt hysteriskt och detr var så kul att så många ville komma. Tack alla som kom! Och alla ni som inte kom, tack för alla blommor och presenter!
Som tidigare utlovat väntade slutskivan i stan på Frans Agust. Med mig hade jag lite vänner, men i fokus för min perception stod mina kära skolkamrater. Inga ord kan beskriva min oerhörda kärlek och sorg för att föralltid ha förlorat deras glada miner i VRG's korridorer. Vardagen blir helt enkelt inte detsamma igen...
Efter en cirka 23 timmar lång student traskade jag hem genom natten...
En sorglig målgång
För ca tre år sedan, när jag gick i nian, var jag helt inställd på att inte gå på Viktor Rydberg Gymnasium. Det var för mig en helt otänkbar tanke, jag ändrade ju bara min ansökan den sista dagen därför att pappa tjatade. Nu när jag sitter här och knappar på datorn knappa tre år senare får jag en klump i halsen bara genom att tänka på vad som väntar på torsdag. Jag är rädd, men ändå förväntansfull och många glädjetårar kommer att falla nedför min kind.
När jag tänker tillbaka inser jag hur mycket jag har utvecklats som person. "Lika barn leka bäst" brukar man ju också säga och jag kommer aldrig ångra mitt val av gymnasieskola. Att jag fick chansen och möjligheten att utvecklas till den jag är idag är en gåva av okänd art. Jag hade ju faktiskt inte 320 poäng när jag slutade årskurs nio och om jag hade hamnat i den senare årskullen hade inte mina 305 poäng räckt särskilt långt då intagningsgränsen plötsligt ökade till 320. Jag kan inte med bara ord beskriva min eftertänksamma glädje och uppskattning som enbart kan tillägnas skolan med dess unikt inspirerande lärare, fridfulla miljöer samt likasinnade elever.
Jag kommer sakna alla vänner jag träffat och lärt känna på djupet under de tre åren. De jag åker tillsammans med på flaket, de från sam som visat medlidande trots att ångetsen berott på naturinriktade ämnen. Jag kommer att sakna alla trevliga, likasinnade elever som bidrar till den hemtrevnad som genomsyrar skolan från källarvåningen till Lenas palats fem trappor upp.
Jag kommer att sakna alla lärare som på ett professionellt, inspirerande och pedagogiskt sätt undervisar, presenterar feedback och pratar om sin helg och som bidrar till en härligare samhörighet och förståelse mellan lärare och elever. Högst upp på den listan står ju givetvis naturlärarna! Däribland finner vi min fysiklärare Mats som är min absoluta favorit (jag inbillar mig också att jag är hans favorit!) och min mattelärare Åsa som alltid är så glad och söt. Mats tror dock att jag är bättre på fysik än vad jag egentligen är och nu har jag lovat honom att bli fysiker och bjuda på en piggelin (jisses, vad man bli medgörelig med alkohol i blodet!). Jag kommer också att sakna Fredrik Carlssons cynism och humor som definitivt ligger till grund för de lyckade psykologiföreläsningarna. Jag kommer framför allt att sakna hans diskussioner kring X-box och tv-spel generellt! Inte kommer jag heller glömma talet på balen! En annan go lärare än Pernilla som inspirerat mig till att bli kulturellt intresserad och läsa böcker på heltid. Svensklektionen kan egentligen vara hur tråkig som helst men hennes brinnande intresse för litterturhistorien får även den tråkigaste period som vet-inte-vad att bli intressant!
Även om inte Mats grät blod över mitt fysikprov (som istället visade sig vara ett riktigt kanonprov!) kommer jag att gråta hysteriskt och jag känner redan nu att jag har världen separationsångest och JAG VILL VERKLIGEN INTE LÄMNA SKOLAN! Jag tycker att det är sorgligt, så sorgligt...
Bara en vecka kvar tills STUDENTEN!
Hundrapoängsprojekten är redovisade! Ännu ett MVG är inkasserat och imorgon ska vi måla lakan till vårt fin-fina flak. Livet leker! Innan den 5:e ska jag hinna besöka Västerbron och ta reda på var Markus Krunegård bor. Jag och Hanna ska agera "stalkers" och vänta på honom utanför SR på onsdag dagen innan och sen ska vi följa efter honom på bussen. Kanske ska vi ta med oss en kikare? Vi ska också hinna mysa tillsammans och utmana ödet, var och en på olika sätt...
Sen väntar nervositeten inför USA! Jag har haft så mycket att göra att Camp America har under hela våren känts som ett helt overkligt äventyr. Nu är det bara en halv månad kvar! Hjälp vad jag är nervös...
Sista provet på gymnasiet!
Idag när jag kom hem drabbades jag av en ovanlig tanke "Vad ska jag hitta på nu när jag inte behöver plugga?". Min ryggsäck (undviker väska eftersom min dator väger så förbannat mycket) var ovanligt lätt idag och jag var ovanligt glad idag när jag var tvungen att gå på promenad med vovvarna hemma. Inte trodde jag att jag skulle hinna gå på långpromenad i skogen med dem! Undrar vad jag ska hitta på resterande kvällar nu när jag är så gott som ledig varje kväll?
Det absolut sista provet på gymnasiet ska firas ordentligt med en spelning på Kafé 44 med självaste Markus Krunegård. Både ögongodis och bra musik kommer att utlovas klockan 20 på Tjärhovsgatan 46. En recension utlovas senare inatt.
(Mamma och Michan tror att jag kommer att hoppa på honom på scenen, men vem vet...)
It's just me being ALIVE!
Plugg-non-stop hela veckan och så blir även nästa vecka. De senaste dagarna har varit helt sjuka! Tisdag: skriver på protein-projektet, tränar på svenskan, börjar planera repetitionen inför nationella i fysik, bråkar med mitt visum, bakar muffins till ett halvt kompani och sedan avslutningsvis sammarnas skiva (våfflade håret eftersom jag skulle gå som 80-talet då temat var 1900-talet).
Onsdag: Sov ca tre timmar. Idrott på morgonen, äter en banan till frukost. Svenskredovisning i 25 minuter. Försöker hinna att skriva klart proteinläkemedelsprojektet men tvingas läsa igenom ett annat projekt (4 frivilliga ville han ha och jag blev tvingad!). Kommer sent till lektionen, men får klartecken och lämnar senare in arbetet. Sprint-DM i Tumba. Start kl 19.11 men missar två tåg pga en brand vid Fridhemsplan som skapar kaos i tunnelbanan. Kommer till TC tio minuter innan start. Får lyckligtvis skjuts hem. Börjar skriva på ett utkast i psykologi som ska vara inlämnat nästa dag.
Idag: Misslyckas med att lämna in ett utkast, men jobbar på som fan med psykologin ändå. Rättade vårt jättelånga projektarbet. Imorgon inlämning 100-poängsprojektet (jag och Hanna har gömt undan papper till skrivaren). De senaste
Nästa vecka väntar ytterligare två inlämningar, ett besök hos ambassaden samt självutvärdering i samhällskunskap.
Jag lever väl? Öh... tyvärr har jag inga roliga nyheter att delge er beloved readers! Det händer bara tråkiga saker i mitt liv just nu. Hannas arbetskamrat hade dock sett Markus Krunegård på stan igår, det var kul för HENNE i alla fall (men jag har ju faktiskt PRATAT med honom både i verkligheten och via mail).
Resultatet från högskoleprovet!
ORD-delen gick som väntat och på pappret framställs jag som en katastrof. Också LÄS gick ganska dåligt, men det hade jag också på känn. NOG gick bäst, men jag undrar vilka tre uppgifter jag hade fel på. Antalet rätta svar slutade på: 74 och därmed blir den normerade poängen 1,1. Inte lika bra som Samuel (1,6 på första försöket i tvåan, jag är ärligt talat riktigt imponerad). Slutade i alla fall på en poäng som var högre än medelt, men vet självklart att det kommer att gå bättre nästa gång!
Jag lever i total och oundviklig misär, vem räddar mig?
Om gårdagen var den roligaste dagen på länge är idag den mest ångestladdade och dystra dagen på väldigt, väldigt länge. Jag upplever i och för sig ångest och dåliga dagar väldigt ofta nu för tiden, men den här dagens hemska upplevelser slår de flesta.
Det är nämligen så att jag kanske inte kommer iväg till USA i sommar bara för att jag inte hinner att få tag i ett visum tills "the departure day". Då kommer jag helt enkelt inte iväg och jag får inte mina pengar tillbaka. Kan det bli så mycket värre än så här? Ja, det kan det! Mitt och Christinas projekt går åt skogen eftersom det bara är jag som arbetar på det (Christina är jättesöt men hon är världens lataste vad gäller grupparbeten) och jag har helt tappat lusten till det. Den här breddningskursen är den absoulut tråkigaste och jobbigaste jag någonsin läst och jag ångrar verkligen valet (jag tippar på att t.o.m. konsthistoria hade varit roligare). Dessutom har jag lovat mig själ att börja skriva på min psykologi-uppsats men i den här takten lär det inte bli av (trots att jag har en långhelg framför mig). Jag sitter bara och gråter vid datorn över min totala och oundvikliga misär!
Igår var en väldigt rolig dag eftersom vi hade mösspåtagning, Karro fyllde nitton år och jag var på skiva. Bilderna nedan (som jag lovat) säger det mesta.
Skivan vi gick på hade temat "Kungen". Som bekant ska jag och Hanna ALLTID dra saker och ting till sin yttersta spets, vilket vi gjorde igår kväll också. Jag gick som kunglig hovryttare och Hanna som ficktjuv (efteråt låg de fina silverbestiken längst ner på botten i hennes tvättpåse från Geogia och skramlade). Fina bilder nedan:
Ljuset i tunneln
Kärt återseende var det verkligen idag! Samma person som förra gången. Helena heter hon. Helena är mycket trevlig och inger hopp så fort man kliver över tröskeln till hennes arbetsrum. Hon säger att jag kan bli läkare och att mina chanser är relativt stora även om jag inte går ut med 20,0. Skönt att veta att hoppet inte är helt släckt efter mitt VG i religion. Enligt Helena kunde man faktiskt pröva för religionskunskap A också!
Imorgon är det 10mila och nu ska jag och pappa åka till apoteket och hämta min kortisol-spruta som ska dämpa min pollenallergi. Men den hinner nog inte börja verkan tills imorgon.
So long!
Nu har jag mött mitt öde
Idag besegrade jag mitt öde och tog första steget in i högskoleprovets underbara värld. Själva provet i sig var inte särskilt enkelt (jag våndades inför ORD-delen) och jag genomlevde ett prov som upptog mer än nio timmar av min fria lördag i april. Bara det är en bedrift! Efteråt kände jag mig väldigt nöjd med mig själv - jag hade ju faktiskt skrivit provet! Det ger vuxenpoäng och det behöver jag eftersom jag varken jobbar extra, har körkort eller pensionssparar. Inför nästa gång är jag förhoppningsvis bättre förberedd!
Jag stängde precis av videon till tvn då jag bara ätit bullar och tittat på "Micke och Molle". Det var skönt! Stängde precis ned webläsaren från svt:s program Musikbyrån som igår visade ett program med Laakso. Ett väldigt bra program! Rekommenderas! Ifall ni försökt öppna fönstret med P3 Live Session men misslyckatats så fungerar det nu iaf. Jag är i bild vid 45 minuter men beter mig givetvis som en idiot. Men jag var ju faktiskt väldigt nervös eftersom både Markus Krundegård och Elin Sigvardsson (som är två väldigt stora idoler) var inom ett avsatånd på max två meter. http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/amnessida.asp?programID=2663&grupp=3765
GLÖM NU INTE ATT RÖSTA PÅ TRACKS! JAG LA MIN RÖST PÅ BÅDE MARKUS KRUNEGÅRD OCH KENT!
Chrissie x2
Vi har precis lämnat Arreniuslaboratoriet (efter att ha labbat hela eftermiddagen) vid Stockholms Universitet och är på väg till tunnelbanan.
Christina: "Fast jag är ändå lite besviken..."
Jag: "Vadå då? Jag tycker att det var skoj!"
Christina: "Ja, men jag ville ju ta med mig en sån där bakterie hem. Stor, lurvig, jelly jelly...."
Under laborationen: Christina har precis spillt ut några glaskulor (för att kunna fördela DNA-plasmid-geggan över agarplattan) på arbetsbordet och bestämmer sig för att ta med dem hem. Då frågar hon vår handledare:
Christina: "Har du köpt dem på Panduro?"
På väg hem.
Christina: "Vad ska jag göra med de här glaskulorna? De är ganska gulliga. Jag kanske ska äta upp dom?"
World's best Chrissie!
En perfekt början på en perfekt dag!
Ibland tror jag att Gudarna verkligen lyssnar. Jag var som vanligt lagom sen med tandborstningen och hade bråttom till bussen (som bara ska ta mig en hållplats ut till stora vägen där nästa buss in till stan väntar). När jag kommer in i köket och är på väg att ta tag i ryggsäcken säger Michan 'att jag fick ett sms'. Jag hoppas att det var Lena på skolan som sa att psykologin var inställd... Och det var det!
Ingen psykologi (vi skulle haft seminarier i KBT) och jag åker helt enkelt inte den långa vägen med kryckor för att gå på fysiken även om vi har prov nästa vecka. Jag har väl mina principer... Hoppas inte Mats blir ledsen bara!
Idag ska jag alltså vara hemma och softa, men jag ska nog börja med att läsa Harry Potter (ja, jag har i princip fastnat i den spännande läsningen och jag har ingen aning om hur den slutar) och sen plugga fysik och kanske skriva lite på projektet. Men nu ska min koncentration bege sig till Malfoys herrgård...
Idag ska bli en bra dag!
Jag vaknade imorse till min förfärliga ringsignal till väckarklocka. En timme senare steg jag upp ur sängen. Då var kl 9. Jag tränade. Har tränat klart nu. Ska äta frukost och dricka massor av te. Sedan ska jag ut och springa ett distanspass. Mitt emellan alltihop ska jag plugga svenska! Vi ska ha svenska redovisning påmåndag och vår grupp är ganska o-sammarbetsvillig.
Apropå grupper, så har jag just nu fem grupparbeten. I svenska B, psykologi B, biologi B, breddningskursen och slutligen 100poängsprojektet. De två sistnämnda kommer varar dock en längre period men resterande fyra ska redovisas nästa vecka.
I helgen ska jag plugga svenska, fysik, biologi och civics.
Jag ska även leta jobb och skriva en ansökan. Jag tänker inte säga till vad, eftersom chansen att man blir antagen är en på miljonen. Om jag blir den där ente på miljonen kommer jag definitivt att skryta om det på den här förbannade bloggen.
Ikväll vill jag gå på restaurang och kanske hinna gå lite i affärer i eftermiddag. Låter lite intensivt kanske, men vi får se.
Ha en trevlig dag!
