Dödsruna: Johnny, Hellas eldsjäl!
Och så var det onsdag igen. Veckans första intervallpass. De sandade vägarna hjälper knappt för att behålla fotfästet men spänsten i fötterna kompenserar. Trots snö och mörker närmar sig tävlingssäsongen steg för steg och då ska jag vara beredd. Iklädd tävlingsdräkt och vassa spikskor i kartfållan... Men först uppladdning och eviga konditionspass. Jag hinner inte längre än innanför dörren förrän jag slås av en påträngande och lite skrämmande tystand. Med en röst nära bristningsgränsen ber mamma mig att komma in. Tusen obehagliga tankar flyger genom huvudet innan hon yttrar de smärtsamma orden: "Johnny har gått bort".
Johnny Lundin var en äventyrslysten pensionär, möjligheternas visionär och framför allt en hängiven orienterare med hjärtat på rätta stället. Ett hjärta som igår kväll slutade i slå samtidigt som han klev utanför bildörren efter styrelsemötet i Hellasgården. Ett hjärta som aldrig kommer att genomforsas av hans vänliga och entusiastiska glädjerus (som när man sprungit riktigt bra). Det känns helt ofattbart och jag kan inte med ord beskriva den oerhörda saknad jag känner. Blotta tanken på det "förfärliga" får det att knytas i magen på mig och strupen känns tilltäppt och jag kan inte andas. Hur kan något som var så levande plötsligt stanna av och sluta fungera?
Så, hur var han, när han levde alltså? För mig kommer han alltid att vara den där kutryggiga, optimistiska och inspirerande tränaren iförd Hellas träningsoverall och som försöker instruera ryssarna med sin knackiga svengelska. Han som alltid ville så väl att det ibland blev lite för mycket. Alltid var det förhoppningar om topplaceringar i de stora orienteringstävlingarna 10mila (vilket han lyckades med år 2007!) och 25manna, men likaväl de små egenorganiserade skoj-tävlingarna som "Julrundan" (då man får en liten jultomte att hänga i granen) och inte minst "Slagsta-rundan" (en krona per förbättrade SEKUND ur hans egen ficka). Angående den sistnämnda tackade jag vänligt nej förra veckan när årets enda Slagsta-runda skulle avgöras med anledningar som "det är så lång resväg" och "jag kommer igen nästa år". Helt plötsligt blir jag illa till mods när jag tänker på den där filmen och glassen som kom att ersätta vad som skulle ha blivit min sista tripp till Slagsta...
Varför känner jag mig så eländig när jag tänker på det här? Kanske för att jag inte hann prata med honom igår, inte ens hälsa, och hur jag och Samuel baktalade om honom när vi sprang (var han redan död då?). Vi yttrade ord som: "Man ska ta Johnny med en smula salt, han vill väl men är ganska duktig på att ställa krav och då ska man bara stänga av öronen och le!". Jag pratade med Samuel om det, men han verkade inte hålla med mig om att jag borde ha dåligt samvete för en sådan sak. Men han hade ju hunnit träffa honom, prata med honom. Han hann ju i alla fall med att säga "Hej!". Men senast jag pratade med Johnny var tidigt i höstas efter USA, och det är så himla länge sedan.
Jag känner mig stum. Hur ska jag kunna få ner mina yttersta tankar och känslor på min egen idiotiska blogg om jag inte ens kan öppna hjärtat och gråta? För det är det enda som hjälper när världen rasar samman kring en så viktig och betydelsefull person som Johnny, och visst rinner det sakta och tyst nedför kinden, men hur länge ska det ta innan vi orkar gå vidare? Just nu känns det som en omöjlig bedrift och långpasset på lördag känns som en overklig framtid...
Rubrik?
Min syster fyller 17 år idag! Ville bara säga det. Nu måste jag springa till tåget...
En kväll full med otur!
Listan över kvällens missöden kan göras lång, så varför inte börja med mitt kvällspass på Lovisagården?
En ny fredagskväll och enny avdelning. Undersköterskorna må göra ett mycket viktigt arbete, men tyvärr är det ganska svårt att smälta in i gemenskapen som en"nobody". Stolta som de är betraktas du som en okunnig yngling trots att du - till skillnad från dem - besitter högskolekompetens. Men när man väl lyckats killa dem under hakan lite grann med fina oskyldiga leenden och komplimanger och ett och annat "Hmm, jag håller med, helt klart! Efter Obamas vinst i presidentvalet borde också Reinfeldt bli svart!". Kvällen förflöt något sådär bekvämt och sista halvtimmen satt jag ensam uppe och tittade på "Let's Dance". Till min förvåning anlände "natten" 10 minuter tidigare och jag talar om för henne att allt är lugnt. Hon försvinner och jag återgår till tv-tittandet. När jag slutade klockan 21:15 kom jag inte ut genom dörren och inte förrän jag väntat i 30 min på nattpersonalen som aldrig dök upp igen ringde jag till våningen under och frågade hur f**n jag ska komma ut! Lite smått irriterad som jag var satte jag mig på cykeln över en halvtimme senare än vad som egentligen var planerat och börjar trampa mig hemåt.
Missöde nummer 2: När jag kommer hem upptäcker jag att hälften av alla mina saker har ramlat ut någonstans längs den 30-minuters långa vägen... Då tappar jag fattningen helt och börjar gapa och skrika utav bara helsike! Som tur är har jag en snäll pappa och han satte sig på min tvillingcykel med alldeles för låg sadel och vi började den långa resan bakåt. Turen var dock med oss och vi hittade alltihop innan viens kommit halvvägs till Brandbergen...
När jag kom hem till sist(!) han jag knappt ta av mig skor och jacka innan pappa utbrister från övervången att Blondinbella åkte ur "Let's Dance"! Det var droppen! Jag har ju verkligen kommit att gilla henne och tycker att hon är imponerande som har åstadkommit så mycket spännande trots sin unga ålder. Jag läser hennes blogg dagligen och hennes levnadsstil verkligen inspirerar mig. Jag tycker verkligen att det var JÄTTETRÅKIGT att hon åkte ut! Det var verkligen inte rättvist! Vem ska jag nu heja på liksom?
I allaf all jag kommer att sakna henne!
En ny fredagskväll och enny avdelning. Undersköterskorna må göra ett mycket viktigt arbete, men tyvärr är det ganska svårt att smälta in i gemenskapen som en"nobody". Stolta som de är betraktas du som en okunnig yngling trots att du - till skillnad från dem - besitter högskolekompetens. Men när man väl lyckats killa dem under hakan lite grann med fina oskyldiga leenden och komplimanger och ett och annat "Hmm, jag håller med, helt klart! Efter Obamas vinst i presidentvalet borde också Reinfeldt bli svart!". Kvällen förflöt något sådär bekvämt och sista halvtimmen satt jag ensam uppe och tittade på "Let's Dance". Till min förvåning anlände "natten" 10 minuter tidigare och jag talar om för henne att allt är lugnt. Hon försvinner och jag återgår till tv-tittandet. När jag slutade klockan 21:15 kom jag inte ut genom dörren och inte förrän jag väntat i 30 min på nattpersonalen som aldrig dök upp igen ringde jag till våningen under och frågade hur f**n jag ska komma ut! Lite smått irriterad som jag var satte jag mig på cykeln över en halvtimme senare än vad som egentligen var planerat och börjar trampa mig hemåt.
Missöde nummer 2: När jag kommer hem upptäcker jag att hälften av alla mina saker har ramlat ut någonstans längs den 30-minuters långa vägen... Då tappar jag fattningen helt och börjar gapa och skrika utav bara helsike! Som tur är har jag en snäll pappa och han satte sig på min tvillingcykel med alldeles för låg sadel och vi började den långa resan bakåt. Turen var dock med oss och vi hittade alltihop innan viens kommit halvvägs till Brandbergen...
När jag kom hem till sist(!) han jag knappt ta av mig skor och jacka innan pappa utbrister från övervången att Blondinbella åkte ur "Let's Dance"! Det var droppen! Jag har ju verkligen kommit att gilla henne och tycker att hon är imponerande som har åstadkommit så mycket spännande trots sin unga ålder. Jag läser hennes blogg dagligen och hennes levnadsstil verkligen inspirerar mig. Jag tycker verkligen att det var JÄTTETRÅKIGT att hon åkte ut! Det var verkligen inte rättvist! Vem ska jag nu heja på liksom?
I allaf all jag kommer att sakna henne!
Jag börjar bli fattig!
Usch! Det bär mig emot att köpa en massa dyr kurslitteratur! Tre förhoppningsvis inte värdelösa men definitivt urtrista böcker är nu på väg hem till min brevlåda! Fast som tur var köpte jag de tre svindyra kurslitteraturböcker i höstas (innan jag hoppade av kursen!) så plånboken blir inte riktigt lika tunn som då.
Men det har varit väldigt mycket utgifter den senaste tiden. Jag tycker att jag har levt snålt och helt utan onödiga "utsvävningar", men det finns vissa saker man måste införskaffa, exempelvis busskort och kurslitteratur - men inte att förglömma - överraskningen till världens bästa Hannis! Jag som inte ens har betalat telefonräkningen eller kåravgiften ännu! Enda lösningen på mitt pengaproblem är att jobba mer och mer! Om en timme ska jag bege mig mot Lovisagården...
Men det har varit väldigt mycket utgifter den senaste tiden. Jag tycker att jag har levt snålt och helt utan onödiga "utsvävningar", men det finns vissa saker man måste införskaffa, exempelvis busskort och kurslitteratur - men inte att förglömma - överraskningen till världens bästa Hannis! Jag som inte ens har betalat telefonräkningen eller kåravgiften ännu! Enda lösningen på mitt pengaproblem är att jobba mer och mer! Om en timme ska jag bege mig mot Lovisagården...
Myskväll!
Ikväll ska jag mysa med god och nyttiga mat och en bra film. Pappa har rekommenderat "Philadelphia"! Hoppas jag också kommer tycka den är bra! Tack för idag bloggen och hoppas att snön är borta tills imorgon då jag ska cykla till jobbet - igen!
Kokos-lax med mumsiga sockerärtor!
Kokos-lax med mumsiga sockerärtor!
My day so far!
Idag hade vi en "introductory lecture" och information bara strömmade in så att hjärnan han knappt med att placera allt. Därför var jag inte helt oväntat vrålhungrig när jag kom hem för knappa 40 minuter sedan. Men det har varit en lugn dag! Gick upp halv nio trots att jag kunde ha sovit en halvtimme till, men är man utvilad så är man! Det enda som kvarstår är veckans sista intervallpass och sedan lax till middag (recept: här). Ser ut som att jag blir själv ikväll, igen. *suck*
Förresten så har jag huset för mig själv typ hela helgen (lördag morgon till söndag kväll) så jag mottar gärna förslag på sysselsättning! Annars får jag väl ligga och gosa med min helt orörda kurslittertur!
Förresten så har jag huset för mig själv typ hela helgen (lördag morgon till söndag kväll) så jag mottar gärna förslag på sysselsättning! Annars får jag väl ligga och gosa med min helt orörda kurslittertur!
Hur man njuter i januarimörkret!
Det roliga med mitt så kallade "skönhetstips" är den bakomliggande (och till viss del ofrånkomliga) ironi... Tänk att jag gick till skolan i pyjamas fler än en morgon under gymnasiet!
Januari lider mot sitt slut och alla lovord från nyårsafton börjar sakta men säkert tyna bort bakommängder av bortförklaringar. Jag tycker bestämt att de flesta människor lovaralldeles för mycket vid 12-slaget (visst är det lätt med den bubblande champagnen?) och ställer sedan alldeles orimliga krav på sig själva. Det kan röra sig om alltifrån träning och viktnedgång till att bara helt enkelt bli en bättre människa! Jag säger inte att man inte ska ha MÅL i livet och försöka förbättra sin livsstil, men i grund och botten handlar det väl om att vara lycklig och - framför allt - nöjd med sig själv och sina prestationer?
Jag besitter själv världens kanske bästa självförtroende och är just nu väldigt lycklig! Just nu älskar jag verkligen mitt liv! Trots fyra pågående "projekt" som upptar större delen av min tid så kommer dock stunder som man bara vill ägna sig åt sig själv. Så varför inte passa på att stärka självförtroendet under tiden?
Mitt absolut främsta skönhetsråd är att skämma bort sig emellanåt med smålyxiga kroppsbehandlingar. Jag är till exempel en fruktansvärd nagelbitare och därför gör jag nagelskulptering varje månad. Dessutom har jag en jättebra handkräm med doft av mango och kokosnöt som gör att jag känner mig ännu finare. Jag färgade också bryn och ögonfransar inför julen och det kändes riktigt lyxigt! För att inte tala om ansiktspeelingen jag gör hemma så gott som varannan dag! Det är omöjligt att gnälla över "problemhy" när man masserat hela ansiktet efter en riktigt härlig varmdusch! Eller sina klyvna hårtoppar efter en in packning och sedan en hårföning med någon extra efterbehandling. Finalen blir såklart när man klätt sig rena myskläder och satt sig ned vid köksbordet med en kopp grönt te och en handfull valnötter...
Därför är mitt bästa (och enda?) skönhetstips att pyssla om sig själv, för det är verkligen omöjligt att hata något man pysslat om!
Januari lider mot sitt slut och alla lovord från nyårsafton börjar sakta men säkert tyna bort bakommängder av bortförklaringar. Jag tycker bestämt att de flesta människor lovaralldeles för mycket vid 12-slaget (visst är det lätt med den bubblande champagnen?) och ställer sedan alldeles orimliga krav på sig själva. Det kan röra sig om alltifrån träning och viktnedgång till att bara helt enkelt bli en bättre människa! Jag säger inte att man inte ska ha MÅL i livet och försöka förbättra sin livsstil, men i grund och botten handlar det väl om att vara lycklig och - framför allt - nöjd med sig själv och sina prestationer?
Jag besitter själv världens kanske bästa självförtroende och är just nu väldigt lycklig! Just nu älskar jag verkligen mitt liv! Trots fyra pågående "projekt" som upptar större delen av min tid så kommer dock stunder som man bara vill ägna sig åt sig själv. Så varför inte passa på att stärka självförtroendet under tiden?
Mitt absolut främsta skönhetsråd är att skämma bort sig emellanåt med smålyxiga kroppsbehandlingar. Jag är till exempel en fruktansvärd nagelbitare och därför gör jag nagelskulptering varje månad. Dessutom har jag en jättebra handkräm med doft av mango och kokosnöt som gör att jag känner mig ännu finare. Jag färgade också bryn och ögonfransar inför julen och det kändes riktigt lyxigt! För att inte tala om ansiktspeelingen jag gör hemma så gott som varannan dag! Det är omöjligt att gnälla över "problemhy" när man masserat hela ansiktet efter en riktigt härlig varmdusch! Eller sina klyvna hårtoppar efter en in packning och sedan en hårföning med någon extra efterbehandling. Finalen blir såklart när man klätt sig rena myskläder och satt sig ned vid köksbordet med en kopp grönt te och en handfull valnötter...
Därför är mitt bästa (och enda?) skönhetstips att pyssla om sig själv, för det är verkligen omöjligt att hata något man pysslat om!
Första diagnosen!
Jag övelevde första diagnosen på "Academic Word List" och scorade 48/60! Fast "okej" var typ 45 så jag klarade mig i alla fall!
Nu kan jag fickparkera!
Jag måste ha världens bästa körskolelärare! Jag tror definitivt att jag behöver boka in fler körlektioner än de 2 jag har varje vecka för det är verkligen jättekul! Idag lärde jag mig - precis som rubriken antyder - att fickparkera! Helt otroligt att jag behärskar något till synes så svårt som en fickparkering!
Nu sitter jag på golvet och är fruktansvärt uttråkad. Det enda som stod på dagens agenda var körlektion ochträning, men det sistnämnda väntar jag med tills efter lunchen. Jag är fortfarande lite mör i benen sedan gårdagens träning med Samuel och grabbarna i Hellasgården...
Nu sitter jag på golvet och är fruktansvärt uttråkad. Det enda som stod på dagens agenda var körlektion ochträning, men det sistnämnda väntar jag med tills efter lunchen. Jag är fortfarande lite mör i benen sedan gårdagens träning med Samuel och grabbarna i Hellasgården...
En bra halv-dag så här långt!
Det bar mig emot att imorse stiga upp ur sängen innan klockan tio men mirakulöst nog kom jag upp ca kvart över sju. Först på dagens agenda var min 40 minuters långa körlektion och jag tycker personligen att jag var väldigt duktig. Nu har jag fått i läxa att förbereda mig på backning och parkering - teoretiskt alltså!
När jag cyklade hem började det snöa så jag såg ut som en tvättbjörn i ansiktet efter att mascaran har runnit, men det är smällar man får ta om man envisas med att cykla i januari. Värt att anmärka är dock att jag nu har ett busskort och det känns himla skönt att kunna åka obehindrat varsomhelst, närsomhelst fram till i juni. När jag väl kom hem satt jag i telefon med både Lovisagården och CSN. Hos Lovisagården fick jag 3 nya pass (fler om jag ville, men jag behöver få schemat från SU först!) på olika våningar och CSN konstaterade bara att min ansökan om studiebidrag kommit in samt svarade på en mängd frågor jag hade.
Nu ska jag "bara" städa mitt rum och laga middag och tyvärr känns den förstnämnda uppgiften alldeles för tung och jobbig. Jag har verkligen helt givit upp hoppet om ett "eget rum" när jag vet att jag inom en inte alltför snar framtid kommer att ha en EGEN lägenhet. I alla fall ett eget studentrum i en korridor... Vad är då poängen att försöka motverka en till synes ofrånkomlig oreda i det gamla flickrummet?
Ikväll väntar upprop på Stockholms Universitet! Hoppas att det går bra (med andra ord, att jag är vaken när de ropar mitt namn!).
När jag cyklade hem började det snöa så jag såg ut som en tvättbjörn i ansiktet efter att mascaran har runnit, men det är smällar man får ta om man envisas med att cykla i januari. Värt att anmärka är dock att jag nu har ett busskort och det känns himla skönt att kunna åka obehindrat varsomhelst, närsomhelst fram till i juni. När jag väl kom hem satt jag i telefon med både Lovisagården och CSN. Hos Lovisagården fick jag 3 nya pass (fler om jag ville, men jag behöver få schemat från SU först!) på olika våningar och CSN konstaterade bara att min ansökan om studiebidrag kommit in samt svarade på en mängd frågor jag hade.
Nu ska jag "bara" städa mitt rum och laga middag och tyvärr känns den förstnämnda uppgiften alldeles för tung och jobbig. Jag har verkligen helt givit upp hoppet om ett "eget rum" när jag vet att jag inom en inte alltför snar framtid kommer att ha en EGEN lägenhet. I alla fall ett eget studentrum i en korridor... Vad är då poängen att försöka motverka en till synes ofrånkomlig oreda i det gamla flickrummet?
Ikväll väntar upprop på Stockholms Universitet! Hoppas att det går bra (med andra ord, att jag är vaken när de ropar mitt namn!).
I mina hörlurar...
Låt lite härlig, (stundvis) lugn indiepop fylla era spellistor. Det här är vad jag lyssnar allra helst på nu!
Frida Hyvönen - "Dirty Dancing"
Anna Ternheim - "What Have I Done"
Coldplay - "Viva La Vida"
Sahara Hotnights - "The Loneliest City of All"
Håkan Hellstöm - "Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig"
Frida Hyvönen - "Highway 2 U"
Kleerup feat. Lykke Li - "Until We Bleed"
Säkert! - "Det var tre månader sedan idag"
Lykke Li - "Tonight"
Laakso - "Long Beach"
A Camp - "The Same Old Song"
Melissa Horn och Lars Winnerbäck - "Som jag hade dig förut"
A Camp - "Stronger Than Jesus"
Markus Krunegård - "Samma nätter väntar alla"
Hello Saferide - "The Quiz"
Vapnet - "Brunflovägen"
(Lite boktips? Jag läste nyligen ut Hemingways underbara mästerverk "A Farewell to Arms" som jag rekommenderar varmt. Nu är jag halvägsigenom Steinbecks "Of Mice and Men". LÄS!)
Frida Hyvönen - "Dirty Dancing"
Anna Ternheim - "What Have I Done"
Coldplay - "Viva La Vida"
Sahara Hotnights - "The Loneliest City of All"
Håkan Hellstöm - "Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig"
Frida Hyvönen - "Highway 2 U"
Kleerup feat. Lykke Li - "Until We Bleed"
Säkert! - "Det var tre månader sedan idag"
Lykke Li - "Tonight"
Laakso - "Long Beach"
A Camp - "The Same Old Song"
Melissa Horn och Lars Winnerbäck - "Som jag hade dig förut"
A Camp - "Stronger Than Jesus"
Markus Krunegård - "Samma nätter väntar alla"
Hello Saferide - "The Quiz"
Vapnet - "Brunflovägen"
(Lite boktips? Jag läste nyligen ut Hemingways underbara mästerverk "A Farewell to Arms" som jag rekommenderar varmt. Nu är jag halvägsigenom Steinbecks "Of Mice and Men". LÄS!)
Blanda inte in gammal socialistisk politik i skolsystemet, SNÄLLA!
Var det någon annan än jag som såg inslaget igår om matteklassen på Norra Real i pausen till "Lara Croft: Tomb Raider"? Först måste jag lägga till att filmen faktiskt var väldigt bra och det var underbart att få se snygga Daniel Craig och superhäftiga Angelina Jolie spela mot varandra och jag lyckades njuta av filmen trots att TV4 avbröt den hela tiden för reklam. Hursomhelst, "Aktuellt" visade ett jätteintressant klipp om ett experiment på Norra Real då man använt intagningsprov till en speciell matteklass. Målet är att "sortera" bort de som inte är lämpade för matte-studier i högt tempo och behålla en väl motiverad klass som snabbt kan prestera i matte. Självklart skulle man bjuda in självaste Lars Ohly och utbildningsminister Jan Björklund till debatt...
Mitt förakt mot vänterpartiet tycks bara växa och växa. Visserligen tycker jag att det är kul att ha en slipsvägrande Lars Ohly med i debatt för att han är väldigt karismatisk och så vidare, men gårdagen var en urlöjlig debatt från vänsters sida och jag kom på mig själv att sitta och svära högt i soffan över hans idiotiska argument!
Typisk socialistisk politik består förstås att det ska vara lika för alla och alla ska ha lika rätt till exakt ALLTING. "Vi vill avskaffa intagningspoängen för att eleverna ska få läsa vad de vill!" var bara en av de snillrika idéerna Ohly presenterade och han hävdade också att "en satsning på elitklasserna tar all uppmärksamhet och sedan struntar man i 'resten'". Först och främst tror inte jag att en elev som först läst 1 år på IV skulle platsa särskilt bra i en matematik-inriktad naturklass som läser matte i trippeldubblad hastighet jämfört med en vanlig natur-klass. Då tror jag mer på att eleven i fråga inser sina begränsningar och i sinom tid inser att det valda programmet passar mycket bättre än någon mattegalen-klass! Dessutom undrar jag om alla femtonåringar egentligen vet vad de vill plugga för gymnasieinriktning? Kanske är det i alla fall en liten hjälp på vägen att "rätta sig" efter intagningsgränserna? Vad gäller hans andra argument fanns det verkligen ingenting i inslaget som stöder hans teori. Poängen med experimentet i inslaget var ju att stimulera de begåvade eleverna som behöver lite extra utmaning istället för att de ska genomlida mattelektionerna genom att bara rulla tummarna. Vi är ju alla olika men moderaterna hävdar knappast att man ska försumma de andra eleverna bara för att de begåvade eleverna behöver helt enkelt lite mer stimulans för att kunna utvecklas. Vi är ju alla olika. Det kan inte ens Vänsterpartiet förneka.
Personligen hade jag gärna gått i en matteklass där jag hade fått lite mer stimulans och utmaning. Istället gick jag i en vanlig klass i en vanlig skola i förorten och fördrev den mesta tiden i matteklassrummet att lyssna på Jespers eviga tjat om sådant jag redan förstått eller, som omväxling, hans gap och skrik när "vår" klass inte var särskilt uppmärksamma. Jag behövde till exempel aldrig plugga extra till diagnoserna eller proven och på utvecklingsamtalen diskuterade vi ofta hur svårt det var att stimulera mig då jag förstod saker så mycket snabbare än andra. Givetvis gällde inte detta alla ämnen, men jag var ganska så överlägsen i NO och matte. Därför var det en så underbar lättnad att äntligen få börja gymnasiet på självaste "Viktor Rydberg Gymnasium". Vad intagningsgränsen indikerar är det en "elit-skola" med många begåvade (fast det fanns ruttna ägg också, believe me) och ajg fick äntligen den stimulans och utmaning jag i så många år längtat efter. Kanske är det just därför jag har så många positiva minnen från gymnasietiden?
Först och främst måste vi ta i beaktning att detta är än så länge bara ett experiment som visat lyckade resultat och som inte alls behöver bli något bestående. Jag står dock fast vid mina argument och hävdar att detta är en nödvändig åtgärd för att alla elever ska få utvecklas i den takt de behagar och det gäller ALLA elever. Det socialistiska synsättet är dock att alla elever ska få läsa exakt VAD de vill och VAR de vill, men ni kan ju fatta konsekvenserna. Och sedan har de mage att hävda att man bara kommer att satsta på "eliten" och strunta i de vanliga, dödliga. Så ofattbart löjligt, med tanke på att i princip alla elever i årskurs 9 kan läsa vilket program de vill, oavsett bakgrund och klass. Det är ofta det som är felet med socialistisk politik i huvudtaget. För att i det stora hela satsar de på lika rättigheter överallt och verkar ibland glömma bort att vi lever i 2000-talets Sverige och att behovet att en "rättvisans frammarch"-politik inte är lika stort som för kanske 100 år sedan. Om det är den här riktningen Vänsterpartiet går till val med 2010 undrar jag om de kommer ha mandat kvar för att stanna i Riksdagen!
(Tänk efter: varför ska man få ha så kallade i "elit-klasser" i idrott och musik men inte i teoretiska ämnen?)
Mitt förakt mot vänterpartiet tycks bara växa och växa. Visserligen tycker jag att det är kul att ha en slipsvägrande Lars Ohly med i debatt för att han är väldigt karismatisk och så vidare, men gårdagen var en urlöjlig debatt från vänsters sida och jag kom på mig själv att sitta och svära högt i soffan över hans idiotiska argument!
Typisk socialistisk politik består förstås att det ska vara lika för alla och alla ska ha lika rätt till exakt ALLTING. "Vi vill avskaffa intagningspoängen för att eleverna ska få läsa vad de vill!" var bara en av de snillrika idéerna Ohly presenterade och han hävdade också att "en satsning på elitklasserna tar all uppmärksamhet och sedan struntar man i 'resten'". Först och främst tror inte jag att en elev som först läst 1 år på IV skulle platsa särskilt bra i en matematik-inriktad naturklass som läser matte i trippeldubblad hastighet jämfört med en vanlig natur-klass. Då tror jag mer på att eleven i fråga inser sina begränsningar och i sinom tid inser att det valda programmet passar mycket bättre än någon mattegalen-klass! Dessutom undrar jag om alla femtonåringar egentligen vet vad de vill plugga för gymnasieinriktning? Kanske är det i alla fall en liten hjälp på vägen att "rätta sig" efter intagningsgränserna? Vad gäller hans andra argument fanns det verkligen ingenting i inslaget som stöder hans teori. Poängen med experimentet i inslaget var ju att stimulera de begåvade eleverna som behöver lite extra utmaning istället för att de ska genomlida mattelektionerna genom att bara rulla tummarna. Vi är ju alla olika men moderaterna hävdar knappast att man ska försumma de andra eleverna bara för att de begåvade eleverna behöver helt enkelt lite mer stimulans för att kunna utvecklas. Vi är ju alla olika. Det kan inte ens Vänsterpartiet förneka.
Personligen hade jag gärna gått i en matteklass där jag hade fått lite mer stimulans och utmaning. Istället gick jag i en vanlig klass i en vanlig skola i förorten och fördrev den mesta tiden i matteklassrummet att lyssna på Jespers eviga tjat om sådant jag redan förstått eller, som omväxling, hans gap och skrik när "vår" klass inte var särskilt uppmärksamma. Jag behövde till exempel aldrig plugga extra till diagnoserna eller proven och på utvecklingsamtalen diskuterade vi ofta hur svårt det var att stimulera mig då jag förstod saker så mycket snabbare än andra. Givetvis gällde inte detta alla ämnen, men jag var ganska så överlägsen i NO och matte. Därför var det en så underbar lättnad att äntligen få börja gymnasiet på självaste "Viktor Rydberg Gymnasium". Vad intagningsgränsen indikerar är det en "elit-skola" med många begåvade (fast det fanns ruttna ägg också, believe me) och ajg fick äntligen den stimulans och utmaning jag i så många år längtat efter. Kanske är det just därför jag har så många positiva minnen från gymnasietiden?
Först och främst måste vi ta i beaktning att detta är än så länge bara ett experiment som visat lyckade resultat och som inte alls behöver bli något bestående. Jag står dock fast vid mina argument och hävdar att detta är en nödvändig åtgärd för att alla elever ska få utvecklas i den takt de behagar och det gäller ALLA elever. Det socialistiska synsättet är dock att alla elever ska få läsa exakt VAD de vill och VAR de vill, men ni kan ju fatta konsekvenserna. Och sedan har de mage att hävda att man bara kommer att satsta på "eliten" och strunta i de vanliga, dödliga. Så ofattbart löjligt, med tanke på att i princip alla elever i årskurs 9 kan läsa vilket program de vill, oavsett bakgrund och klass. Det är ofta det som är felet med socialistisk politik i huvudtaget. För att i det stora hela satsar de på lika rättigheter överallt och verkar ibland glömma bort att vi lever i 2000-talets Sverige och att behovet att en "rättvisans frammarch"-politik inte är lika stort som för kanske 100 år sedan. Om det är den här riktningen Vänsterpartiet går till val med 2010 undrar jag om de kommer ha mandat kvar för att stanna i Riksdagen!
(Tänk efter: varför ska man få ha så kallade i "elit-klasser" i idrott och musik men inte i teoretiska ämnen?)
Är jag en tjuv?
Nu för tiden är det snarare ett under om jag INTE glömmer att stänga av larmet innan jag klampar in i huset! Jag tror att jag har glömt det minst en gång om dagen den senaste veckan och när larmet börjar tjuta så det hörs genom hela kvarteret så är det försent. Fast idag var första gången grannen bankade på dörren för att kolla om det var någon tjuv. Skönt att man har vaksamma grannar, men lite pinsamt var det när jag (som inte varit hemma på ett halvår) stod där i mina löputstyrsel (såg man möjligtvis lite tjuvaktig ut?). Han ville inte riktigt lämna på en gång...
Hur svårt kan det vara?
Godmorgon bloggen! Solen skiner och temperaturen ligger strax under nollan. Perfekt springväder, men kom nyss på att iPoden måste laddas! Hehe, får helt enkelt vänta lite till...
I princip hela morgonen har jag suttit framför datorskärmen i pyjamaströjan och desperat sökt efter stipendier och samtidigt försöka få i mig den mindre tilltalande, kalla havregryngröten. Det går inte så bra. Jag lånade en handbok på biblioteket som sammanställer de flesta fonder och stiftelser i Sverige. Jag har skummat igenom hela kapitlet som behandlar "utlandsstudier" utan att egentligen hitta något som passar mig. De flesta har så knäppa inriktningar. Man känner sig knappast träffad av det här:
"Fonden används till belönande av mänsklighetens upplysning, förkovran och förbrödning synnerligen viktiga och välsignelsebringande uppfinningar eller arbeten. Såsom ledning för bedömandet af hvad donator härmed afser må nämnas: sådana uppfinningar, som kunna likställas med rotationspressen, telegrafen, telefon, fotografin, propellern, symaskinen, bessemerståltillverkningen och difteriserum, afvensom med snillrika väg- och vattenbyggnader, såsom Suezkanalen, tunlarne genom alperna, Finth or Forth bron, och dylikt."
Eller varför inte Nils Lagerlöfsfond:
"Max 35 000 kr till svensk forskare företrädesvis graduerad - för studier i utlandet rörande husdjurens fruktsamhetsproblem."
Jag lyckades dock hitta totalt 3 stiftelser/fonder/stipendier som kunde vara av intresse. Men den drömmen slogs snabbt i kras när den ena bara tillåter resestipendier till listade namn på deras hemsida där Spanien INTE finns med och den andra kräver någon form av utbyte eller volontärsprojekt och hävdar att "personlig utbildning" inte duger. Den sista heter faktiskt "Svensk-Spanska Stiftelsen" så i bara namnet fann jag mcyket hopp. Dessvärre kräver den här fonden MER än bara språkstudier, men jag tänkte försöka och skicka in en ansökan i alla fall för just den kursen JAG tänker söka heter ju faktist "Språk och KULTUR". Tror tyvärr inte att de går på den lilla luringen. I värsta fall får jag väl ta studielån. *suck*
I princip hela morgonen har jag suttit framför datorskärmen i pyjamaströjan och desperat sökt efter stipendier och samtidigt försöka få i mig den mindre tilltalande, kalla havregryngröten. Det går inte så bra. Jag lånade en handbok på biblioteket som sammanställer de flesta fonder och stiftelser i Sverige. Jag har skummat igenom hela kapitlet som behandlar "utlandsstudier" utan att egentligen hitta något som passar mig. De flesta har så knäppa inriktningar. Man känner sig knappast träffad av det här:
"Fonden används till belönande av mänsklighetens upplysning, förkovran och förbrödning synnerligen viktiga och välsignelsebringande uppfinningar eller arbeten. Såsom ledning för bedömandet af hvad donator härmed afser må nämnas: sådana uppfinningar, som kunna likställas med rotationspressen, telegrafen, telefon, fotografin, propellern, symaskinen, bessemerståltillverkningen och difteriserum, afvensom med snillrika väg- och vattenbyggnader, såsom Suezkanalen, tunlarne genom alperna, Finth or Forth bron, och dylikt."
Eller varför inte Nils Lagerlöfsfond:
"Max 35 000 kr till svensk forskare företrädesvis graduerad - för studier i utlandet rörande husdjurens fruktsamhetsproblem."
Jag lyckades dock hitta totalt 3 stiftelser/fonder/stipendier som kunde vara av intresse. Men den drömmen slogs snabbt i kras när den ena bara tillåter resestipendier till listade namn på deras hemsida där Spanien INTE finns med och den andra kräver någon form av utbyte eller volontärsprojekt och hävdar att "personlig utbildning" inte duger. Den sista heter faktiskt "Svensk-Spanska Stiftelsen" så i bara namnet fann jag mcyket hopp. Dessvärre kräver den här fonden MER än bara språkstudier, men jag tänkte försöka och skicka in en ansökan i alla fall för just den kursen JAG tänker söka heter ju faktist "Språk och KULTUR". Tror tyvärr inte att de går på den lilla luringen. I värsta fall får jag väl ta studielån. *suck*
Nu ska jag släppa en BOMB!
Jag har blivit alldeles för dålig på att uppdatera den här bloggen. Skärpning nu! Därför ska jag också passa på att släppa en riktig BOMB för er läsare!
En riktig "bomb" skulle jag väl inte direkt kallla det men i alla fall en kanonidé som jag ska kämpa hårt för. Jag har nämligen bestämt mig för att plugga spanska i höst! Låter inte det som en toppenidé? Först var jag sugen att vara borta i sådär ett år (totalt 32 veckor) men när jag började tänka på hur jag skulle finansiera kalaset insåg jag att 13 veckor (eller 3 månader) räcker gott och väl för att jag ska få smaka på Spanien. Favoritstaden är just nu Málaga med sol, värme och bad. Visserligen är jag ganska "känslig" för värme men tre höstmånader ska jag väl klara av. En uppenbar fördel med sydkusten är närheten till Medelhavet som därmed betyder fler soliga timmar om dagen, även om det råkar vara september när jag åker hem!
Det stora frågan är bara hur jag ska finansiera hela trippen? Bara kursavgiften kostar 16 515 SEK och det billigaste boendet kostar 3 520 SEK för fyra veckor, alltså mer än 10 000 under hela perioden! Det är väldigt mycket pengar och jag kommer knappast hinna spara ihop allting tills dess så därför har jag börjat söka stipendier. Fast det är inte världens lättaste uppgift! Det är en enorm djungel av stiftelser som mer en gärna delar ut pengar men för att få söka just DET stipendiet måste man uppfylla en massa krav. Jag hade till exempel hittat ett stipendium som Österhaninge församling delar ut men på deras hemsida stod det att "utdelningen beror av fondens tillväxt" och tyvärr blev det ingen utdelning år 2008. Kan detta ha någonting att göra med finanskrisen?
Igår var jag för övrigt på säsongens första orienteringsträning och det var jättekul. I alla fall de första 30 sekundrarna innan min lampa slocknade! När man inte använt pannlampan på ett tag glömmer man bort hur länge den behöver ladda; var det två dagar, en dag eller kanske bara ett par timmar? Det senare alternativet var det i alla fall inte!
En riktig "bomb" skulle jag väl inte direkt kallla det men i alla fall en kanonidé som jag ska kämpa hårt för. Jag har nämligen bestämt mig för att plugga spanska i höst! Låter inte det som en toppenidé? Först var jag sugen att vara borta i sådär ett år (totalt 32 veckor) men när jag började tänka på hur jag skulle finansiera kalaset insåg jag att 13 veckor (eller 3 månader) räcker gott och väl för att jag ska få smaka på Spanien. Favoritstaden är just nu Málaga med sol, värme och bad. Visserligen är jag ganska "känslig" för värme men tre höstmånader ska jag väl klara av. En uppenbar fördel med sydkusten är närheten till Medelhavet som därmed betyder fler soliga timmar om dagen, även om det råkar vara september när jag åker hem!
Det stora frågan är bara hur jag ska finansiera hela trippen? Bara kursavgiften kostar 16 515 SEK och det billigaste boendet kostar 3 520 SEK för fyra veckor, alltså mer än 10 000 under hela perioden! Det är väldigt mycket pengar och jag kommer knappast hinna spara ihop allting tills dess så därför har jag börjat söka stipendier. Fast det är inte världens lättaste uppgift! Det är en enorm djungel av stiftelser som mer en gärna delar ut pengar men för att få söka just DET stipendiet måste man uppfylla en massa krav. Jag hade till exempel hittat ett stipendium som Österhaninge församling delar ut men på deras hemsida stod det att "utdelningen beror av fondens tillväxt" och tyvärr blev det ingen utdelning år 2008. Kan detta ha någonting att göra med finanskrisen?
Igår var jag för övrigt på säsongens första orienteringsträning och det var jättekul. I alla fall de första 30 sekundrarna innan min lampa slocknade! När man inte använt pannlampan på ett tag glömmer man bort hur länge den behöver ladda; var det två dagar, en dag eller kanske bara ett par timmar? Det senare alternativet var det i alla fall inte!
I väntans tider...
Jag väntar på att engelskakursen på SU ska börja.
Jag väntar på spinningpasset ikväll.
Jag väntar på mer jobb.
Jag väntar på.... lite ACTION!
Jag väntar på spinningpasset ikväll.
Jag väntar på mer jobb.
Jag väntar på.... lite ACTION!
Jag hatar snö!
Ett stort hat växer inom mig. Dess enorma taggliknande grenar genomborrar mitt sista reservlager tålamod och snart, om inget överraskande positivt inträffar, kommer mitt ursinne att släppas lös. Och då, blir det bannemej inte behagligt!
Jag har visst kommit att avsky snö. Inte av samma anledning som många andra som förknippar snö med eländig kyla och annat äckel. Kylan har jag ingenting emot, om man fryser får man helt enkelt klä sig varmare. Har man börjat tröttna på mörkret som upptar del större delen av Nordens dygnsrytm får man helt enkelt tända lite fler lampor. Nej, jag avskyr snön av en enda anledning: det hala underlaget som gör det omöjligt för en att springa och motionera i det fina vinterlandskapet!
Idag begav jag mig hemifrån strax efter kl 13 och var väldigt glad och positiv inför den ca 1,5 timmes långa rundan. Tyvärr var jag tvungen att avbryta efter bara 2 km då mitt tålamod inte lägre höll och jag hade halkat runt så det både räckte och blev över! Gud så frustrerande! Nu ska jag istället ta med mig småkillarna och möta mamma efter jobbet! Hejsvejs, och glöm inte premiären av "Let´s Dance" ikväll!
Grammiskatastrofen
Så varför inte lätta sitt hjärta tidigt en torsdagsmorgon? Egentligen är det inte särskilt tidigt, men efter en rättså misslyckad grammisgala igår kväll fanns det inte många skäl kvar att sitta upp. Man kan ju bara försöka sova bort förlusterna....
Skandal 1: "Soundtrack of Our Lives"? Varför blev de årets grupp? Och såg jag möjligtvis Andreas Johnsson skymta bakom den där förfärliga cowboy-hatten?
Skandal 2: Carolina Gynning som gjorde bort sig.... Hahaha!
Skandal 3: EMD!!! Kom igen! Vilka töntar det e!!!!! "Årets låt"? DÖÖÖÖÖÖ!!!!
Fast galan var ju inte helt värdelös även om mina favoriter fick gå hem tomhänta. Anna Ternheim har haft ett fantastiskt msikår och att hon lyckades vinna "Årets album" trots att hon släppte sin skiva "Leaving on a Mayday" så sent som i höstas. Också Kleerup förtjänade sina priser, även om det innebar att han tog "Årets manliga artist" från Krunegård. Tyvärr kunde han mot slutet, när han mottog den sistnämnad statyetten, varken hålla tal eller stå särskilt rakt... Kul var också att se Robyns glädjeskutt när vinnaren av "Årets live-akt" avslöjats. Fast hon har nog Madonna att tacka för en hel del...
Värst var nog att se "idoler" i toppen när den sista kategorin "Årets låt" skulle avgöras. Vampyr-låten kom visserligen på tredje plats men det var ju rent ut sagt LÖJLIGT att se både Amanda Jensen och EM D i toppen. Hur kan svenska folket ens tillåta att "Jennie, Let Me Love You" ska bli år 2008:s soundtrack? En låt som dom helt på eget bevåg hävdar att de inte ens skrivit själva? Pinsamt tycker jag!
Skandal 1: "Soundtrack of Our Lives"? Varför blev de årets grupp? Och såg jag möjligtvis Andreas Johnsson skymta bakom den där förfärliga cowboy-hatten?
Skandal 2: Carolina Gynning som gjorde bort sig.... Hahaha!
Skandal 3: EMD!!! Kom igen! Vilka töntar det e!!!!! "Årets låt"? DÖÖÖÖÖÖ!!!!
Fast galan var ju inte helt värdelös även om mina favoriter fick gå hem tomhänta. Anna Ternheim har haft ett fantastiskt msikår och att hon lyckades vinna "Årets album" trots att hon släppte sin skiva "Leaving on a Mayday" så sent som i höstas. Också Kleerup förtjänade sina priser, även om det innebar att han tog "Årets manliga artist" från Krunegård. Tyvärr kunde han mot slutet, när han mottog den sistnämnad statyetten, varken hålla tal eller stå särskilt rakt... Kul var också att se Robyns glädjeskutt när vinnaren av "Årets live-akt" avslöjats. Fast hon har nog Madonna att tacka för en hel del...
Värst var nog att se "idoler" i toppen när den sista kategorin "Årets låt" skulle avgöras. Vampyr-låten kom visserligen på tredje plats men det var ju rent ut sagt LÖJLIGT att se både Amanda Jensen och EM D i toppen. Hur kan svenska folket ens tillåta att "Jennie, Let Me Love You" ska bli år 2008:s soundtrack? En låt som dom helt på eget bevåg hävdar att de inte ens skrivit själva? Pinsamt tycker jag!
Orienteringspremiär!
Jag är ganska nyligen hemkommen, nyduschad och "nymatad" när jag äntligen kan sträcka ut benen oc njuta av det så kallade lugnet. I alla fall några minuter! By the way, så tror jag att ärtsoppa är den godaste soppan som finns!
Idag var det orienteringspremiär och det toppenfina vädret gjorde årets första "RIKTIGA" skogsupplevelse en riktig dröm. Jag råkade dock springa bort mig totalt till första kontrollen (lite smått ringrostig?) men efteråt tckte jag att det gick bra och benen kändes pigga. 1:02 på 4,5 km i backig terräng med en kalasbom i början är ju inte så jättedåligt om man tänker efter....
(Tyvärr fick jag både skavsår och en oroväckande blå stortå-nagel! Är jag verkligen den ende med riktigt dålig "tå-kvalité"?)
Idag var det orienteringspremiär och det toppenfina vädret gjorde årets första "RIKTIGA" skogsupplevelse en riktig dröm. Jag råkade dock springa bort mig totalt till första kontrollen (lite smått ringrostig?) men efteråt tckte jag att det gick bra och benen kändes pigga. 1:02 på 4,5 km i backig terräng med en kalasbom i början är ju inte så jättedåligt om man tänker efter....
(Tyvärr fick jag både skavsår och en oroväckande blå stortå-nagel! Är jag verkligen den ende med riktigt dålig "tå-kvalité"?)
*~¤Wish Upon a Star¤~*
Förra året, ungefär vid samma tidpunkt som nu, totaldissade jag nyårslöften. Ganska snart insåg jag att det var ganska meningslöst och att man trots några "löften" satte upp helt orealistiska mål hela året ut. Men en god vän till mig sa att man istället kunde önska sig något som det nya året kanske bär med sig... Vem vet? Har ni några speciella önskningar inför det nya året?
Nyårsafton blev för min del väldigt fartfylld men också händelserik och rolig. För att dämpa ångesten inför årets sista frossa (med andra ord: den traditionella "nyårssupén" bestående av oxfilé och gräddig potatisgratäng...) körde jag årets sista halvtimmes-runda extra fort så att benen kändes alldeles stumma när jag klev ur duschen. Klockan 15 började mitt pass på Lovisagården och jag fick vid upprepade tillfällen påminna tanterna om att det var nyårsafton. Ganska onödigt kanske, med tanke på att många av dem inte ens verkar medvetna om att det är 2000-talet... När klockan slog 20 skyndade jag mig hem så att jag kunde göra mig snygg och få i mig lite av den där oxfilén samt grannens supergoda förrätt. Men någon efterrätt hann jag aldrig med!
Vid tolvslaget befann jag mig på ett jättestort berg på söder och tittade ut över vår huvudstad som lystes upp av hundratals sprakande fyrverkerier. Det var väldigt vackert och tillsammans med alla goda vänner från VRG välkomnade jag det nya året (efter att jag stressat som f*n för att hinna in till stan och när jag väl var framme vid Stockholms Södra blev jag tvungen att VÄNTA på Chris för att hon inte skulle gå vilse... Det finns verkligen ingen med sämre lokalsinne som Chrissen-prissen!). Sedan bar det hem till en lägenhet för att skåla in det nya året 2009, men många av oss hade bara strumpbyxor när vi stod på berget så när vi kom hem passade det bättre med te! Men gud så kul det kan vara att spela sällskapsspel ("När & fjärran") men Champagne och allmän trötthet. När jag väl la huvudet på kudden hemma hos Hanna klockan 5 hade jag knappast svårt att somna!
Så vad ÖNSKAR jag ska hända år 2009? Först när jag fick fråga sa jag bara något klyschigt som: "Jag hoppas att nästa år blir minst lika spännande som föregående år...", men nu har jag tänkt lite mer. Självklart önskar jag mig en vältrimmad kropp och toppform när O-ringen går av stapeln i sommar och att jag lyckas tjäna ihop tillräckligt med pengar inför tågluffen med Hanna. Men likväl Hanna som önskar sig "lite glöd i tillvaron" önskar jag mig kärlek (allra helst en stor Majbrasa!). 2008 var ett underbart år, men om jag träffar någon och blir riktigt kär kommer förra årets prestationer inte vara NÅGONTING jämfört med detta års. Vi får väl vänta och se... (Liksom Hanna har jag sänkt kraven till "bara något levande"!)
Nyårsafton blev för min del väldigt fartfylld men också händelserik och rolig. För att dämpa ångesten inför årets sista frossa (med andra ord: den traditionella "nyårssupén" bestående av oxfilé och gräddig potatisgratäng...) körde jag årets sista halvtimmes-runda extra fort så att benen kändes alldeles stumma när jag klev ur duschen. Klockan 15 började mitt pass på Lovisagården och jag fick vid upprepade tillfällen påminna tanterna om att det var nyårsafton. Ganska onödigt kanske, med tanke på att många av dem inte ens verkar medvetna om att det är 2000-talet... När klockan slog 20 skyndade jag mig hem så att jag kunde göra mig snygg och få i mig lite av den där oxfilén samt grannens supergoda förrätt. Men någon efterrätt hann jag aldrig med!
Vid tolvslaget befann jag mig på ett jättestort berg på söder och tittade ut över vår huvudstad som lystes upp av hundratals sprakande fyrverkerier. Det var väldigt vackert och tillsammans med alla goda vänner från VRG välkomnade jag det nya året (efter att jag stressat som f*n för att hinna in till stan och när jag väl var framme vid Stockholms Södra blev jag tvungen att VÄNTA på Chris för att hon inte skulle gå vilse... Det finns verkligen ingen med sämre lokalsinne som Chrissen-prissen!). Sedan bar det hem till en lägenhet för att skåla in det nya året 2009, men många av oss hade bara strumpbyxor när vi stod på berget så när vi kom hem passade det bättre med te! Men gud så kul det kan vara att spela sällskapsspel ("När & fjärran") men Champagne och allmän trötthet. När jag väl la huvudet på kudden hemma hos Hanna klockan 5 hade jag knappast svårt att somna!
Så vad ÖNSKAR jag ska hända år 2009? Först när jag fick fråga sa jag bara något klyschigt som: "Jag hoppas att nästa år blir minst lika spännande som föregående år...", men nu har jag tänkt lite mer. Självklart önskar jag mig en vältrimmad kropp och toppform när O-ringen går av stapeln i sommar och att jag lyckas tjäna ihop tillräckligt med pengar inför tågluffen med Hanna. Men likväl Hanna som önskar sig "lite glöd i tillvaron" önskar jag mig kärlek (allra helst en stor Majbrasa!). 2008 var ett underbart år, men om jag träffar någon och blir riktigt kär kommer förra årets prestationer inte vara NÅGONTING jämfört med detta års. Vi får väl vänta och se... (Liksom Hanna har jag sänkt kraven till "bara något levande"!)
