Stiftsemlan

Shit, nu börjar tålamodet sakta men säkert rinna ur mig. Men som tur är visar almenackan söndag och imorgon är en ny vecka. Av olika anledningar har mitt tålamod och lugn fått utstå enorma påfrestningar de senaste dygnen och nu vill jag bara härifrån.

Denna morgon inleddes med väckning klockan 8, av en mobiltelefon som går elva minuter före, men det vakna tillståndet slog snabbt över till det mer horisontella läget. Senare, strax före 10, lyfte jag mitt värkande huvud från kudden och inandades den kvava luften i rummet. Visserligen var huset i princip tyst som graven, men strax steg ljudet och inom loppet av 10 minuter var det fullt ös. Frukosten ska fram och ät fort, fort så vi kan börja städa vinden.

Men inte ska jag gnälla så mycket. Det visade sig ju faktist vara ganska kul att rensa bland gammalt skräp. Vilket nostalgitripp! Mamma med sin valpögon tigger om att få behålla gamla dockor och Sampo, likväl han medelålders, önskar att få behålla sina gamla tåg. Medan jag springer upp och ned för två trappor med stora lass av skräp i famnen som ska till loppis. Mamma hoppas på succé, men vi blir glada bara vi blir av med eländet.

Nog talat om våra planer på loppis och utrensningar i huset. Det här var ett riktigt pucko-inlägg och nu sätter jag stopp.