Denna sedvandliga hysteri inför ett nytt år

First of all, some update! För de som inte vet tillbringar jag nyåret i fjällen, Storhogna högfjällshotell mer preciserat. Lyx på hög nivå inklusive utförsåkning, spa och andra aktiviteter för en bättre hälsa. Jag och min familj, tillsammans med ingifta släktingar, kom hit igår. Värt att anmärka är att jag körde vår fullpackade Honda från Leksand till Storhogna. Genom snöstorm och bilolyckor, men visst katten hittade jag gasen! Vi har precis dinerat en sexrätters-middag och det var första gången i mitt liv jag år ripa, en fågel i fall någon obildad inte visste det. Den hade sådan hög vild-status-poäng att en i vårt sällskap fick smaka på hagel. Lyckligtvis förstördes inga tänder! Trots att jag åkt skidor hela dagen krävs det nog fortsatt intensiv träning för att bli av med de extra kilon jag lagt på mig under lovet. Men först ska vi fira det nya året!

Ett nytt år. En hel period med 366 dagar eftersom det är skottår i år. Vad rubriken anspelar på tycker jag ärligt talat att hela evenemanget är överskattat. Nyårslöften? Jag har inga nyårslöften. De är ju ändå bara till för att man ska känna sig misslyckad då man faktist inte har haft en chans att kunna uppfylla de krav man satt upp för sig själv. "Nästa år ska jag gå ner 10 kilo". Ha, lycka till, bara för att det är ett nytt år kommer du inte tycka att det är tråkigare att se på en bra film på TV. Du lär ju inte heller upskatta broccolin eller vitkålen mer bara för att du har bestämt dig för att gå ner 10 kilo. Jag tänkte från början ha ett mål som lyder ungefär så här "Jag ska börja lyssna på annan musik och sluta verka så 'obsessed' av Kent". Men så ställde jag mig frågan varför, och då fann jag inget vettigt svar. Jag älskar den musik de gör och det finns ingen som helst anledning till att inte se dem spela fler gånger än en. Kanske plånboken klagar, men vad jag försöker säga är att jag inför detta år bara kommer att göra sådant som gör mig lycklig, och jag ska bannemej leva det här året!

Vad gäller det gångna året är jag inte helt övertygad att jag levde upp till mina löften. Vilket kan verka i princip helt omöjligt med tanke på de krav på förbättring dessa krävde. Alla löften tycks gå ut på att man hela tiden ska förbättra mig själv, men om man nu från början fann sig nöjd med sig själv borde det väl vara omöjligt att förbättra någonting? Jag har brutit mina 07-löften, det är jag helt övetygad om, men jag är ändå nöjd med vad jag åstadkommit detta år. Jag har fått jätte-fina betyg, jag har fått deltaga i Jukola, jag har sprungit 10mila samt deltagit i första laget på 25manna. Jag har fått möjlighet att fylla 18 år, bli myndig, med tillhörande kalas. Det var jättekul! Jag har fått träffa och krama Martin Sköld, Jocke Berg, Sami Sirviö och Markus Mustonen samt fått deras autografer på nya kent-skivan. Jag har dessutom fått uppleva en extasfylld konsert. Vi har fått en ny familjenmedlem då Agge-bagge anlände på O-ringen och tack vare min brutna tå fick jag gosa med honom hur mycket jag ville... Dessa små guldtillfällen är bara smakprov från det gångna året och det indikerar på att jag har gjort massor med roliga saker och jag ångrar ingenting!

Men visst är det kul att fira ett nytt år!
Många ser det som en ny start och nu blir det svårare än någonsin att få plats i omklädningsrummet på Najaden. Visserligen håller dessa löften inte längre än ett par veckor, men det var ju också väntat hos en pessimist som jag. Som jag nyss sa till pappa (som vill gå och lägga sig): "Det här är kanske första och sista gången vi firar nyår på ett så fint hotell som det här, det kommer att vara massor med fina raketer, vi har köpt Champagne och det är bara nyår en gång om året. Vi har ätit jättegott och haft en jättetrevlig kväll så varför inte fullända den till det yttersta?". Jag älskar att fira ett nytt år, men för guds skull, skippa nyårslöftena!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0