Stiftsemlan

Äntligen jullov! Det tycker jag verkligen att jag har gjort mig förtjänt av!

Året julavslutning gick till så som den gjort de två tidigare åren. Vi samlades först i skolan, då jag och Hanna egentligen skulle jobbat på projektet, men vi gick istället ner till matsalen och smakade på skolans tappra försök till jolbord (egentligen var det väl bara pepparkakorna som var något att ha). Där satt vi i över en timme och fick sällskap av Lydia och Mathias. När vi sedan befann oss i datorsalen (nästan  helt ensamma med några goda vänner) skulle vi då jobba på vårt projekt. Det gick åt helvete! Jag försökte göra klart inledningen, men den blev rätt dålig, och vi spenderade stora delar av tiden att antingen kasta sälar med någon sorts slunga, äta ost med Ratman Ralph eller slåss om vilken musik som skulle spelas... Vi betedde oss som barn helt enkelt!

I kyrkan var det den sedvanliga avslutningen som består av kören som sjunger vackra låtar, den stora massan som ylar "Gläns över sjö och strand" (det lät förj*vligt), prästan snackar på och rektorn håller sitt tal. Sedan var det utdelning av "Årets tomte"-priser. Inte helt oväntat vann min fysiklärare Mats som räddade oss från Wyn förra året i klassen som avgörs i antalet röster man fått. Sedan vardet två priser till för bästa motivering, Anette och Ernest. Jag tror personligen att den som skrev Anettes motivering skrev den som ett rent hån, för jag och Hanna är i alla fall helt överens om att det bara är en sur, gammal hagga. Ernests motivering var lite roligare då författaren anspelade på han nationalitet; han är alltså skott och då man läts ig inspireras av Mel Gibsons frihetstaltal till alla skottar i filmen "Braveheart". Men nu kom motiveringen att handla om en man som uppmanar oss att befria oss från plugget, istället för England. Vilket var kul om man hade i bakhuvudet den skotska dialekten!

Roligast var nog när klockorna började ringa och det blev dödstyst i kyrkan:

Hanna: "Skrik ut något rebelliskt nu!"
Jag: "Gör du det får du hundra spänn!"
Hanna: "Skrik: ner med Anette!"

Sen skrattar vi så tyst vi kan och jag får jätteont i magen. Men det var kul, Hanna, det var det!

Hanna har fick idag sina julklappar. Igår när jag köpte dem var jag riktigt nöj, men sen framåt kvällen då jag skulle rimma erövrades jag av någon dåliga ande och mina rim blev helt plötsligt till hån. Stackars dig, Hanna, men det var inte meningen! Tanken var ju god, från början... Jag fick Hannas paket idag också, rimmet löd så här:

"Besatt av Kent eller ej,
här får du av mig en grej,
som kan dämpa ditt brinnande begär,
och på du lite engelska dig lär,
se detta som en Eskilstuna-fri-kur,
snart spricker du av nyfikenhet, eller hur?"

Sen fick jag ett sms:

Hanna: "Måste ju erkänna att det lilla paketet var magnifikt inslaget! Världens snyggaste ju! Smack på dig snuttisen!"
Jag: "Du har väl inte öppnat än?"
Hanna: "Vad tror du jag är för en tomte, klart somkorvspad att jag inte har öppnat det! Kollade bara närmre på inslagningen :-)"

Nu måste jag ta tillfället i akt att berömma mig själv. Eller egentligen inte 'berömma' snarare påpeka att paketet, som hon rent av öser beröm över, låg lite väl nära mig och min ny-upptäckta guldpenna. Vad jag försäker säga är att jag efter det att jag slagit in presenten lyssnade på en väldigt bra låt och hamnadei någon form av trans då jag bara greppade pennan och klottrade saker över hela paketet. Saker som "lalalala" eller "Oj, här blev det en guld-plump" samt ett ex antal pilar hit och dit och en fråga som "Gissa vilken låt jag lyssnar på? Det är jättelätt!". Snacka om att man har tråkigt!

Jag vill bara tillägga att jag reser bort till Storhogna Högfjällshotel datumen 29 dec till 6 januari. Om ni kommer att sakna mig så ring så snart som möjligt så vi kan hitta på någonting när jag är hemma.