Stiftsemlan

Egentligen borde hela julhelgen vara fylld av ångest efter den otroliga mängd mat man konstant proppar i sig. Min kropp är tyvärr inget undantag och därför undviker jag att ställa mig på vågen och på så sätt blir den väntade ångestattacken ett minne blott. Men jag ska väl inte klaga. Jag älskar ju att fira julafton med alla julklappar och Kalle Anka och julmusik och julgodis. Tyvärr blev min knäck av flytande karaktär och är därför nästintill oätbar (fast den smakar gott).

Nu är det i alla fall över. Ut med all julmusik och plocka fram kent som fått vila under julhelegn, fast om jag ska vara ärlig har jag smyglyssnat uppe på mitt rum. Fram åker också alla presentkort som det ska sättas sprätt på så snart som möjligt. Vi har redan preliminärbokat en stuga i Lindvallen under sportlovet som min familj tillsammans med våra kära grannar troligtvis ska dela. Jag ser verkligen fram emot den resan, men när vi tittade i almenackan såg vi att vi helgen innan avfärd ska gå på kent, vilket i sin tur kommer att resultera i någon form av kenthysteri. Men det har jag ingenting emot...

Apropå kent, så SKANDAL!!
För att göra en lång historia kort fick jag, inte helt oväntat kanske, Stockholmsspelet i julklapp. Sampo lovar att döda mig om jag svarar fel och min nervositet stiger som en exponentiell kurva.

Sampo: "Varför var det så svårt att få tag i en vit skjorta/blus i stockholms butiker i juni år 2003?"
Jag: "Ja... Jag vet inte... Kanske för att folk tar studenten då...."
Sampo: "FEL FEL FEL! Kent spelade på stadion inför 33500 vitklädda fans!"

Det var väldigt pinsamt, men nästa gång den frågan kommer är jag beredd och då kommer jag att svara rätt (... innan frågan ens är ställd).

Nu ska jag in till stan och träffa Hanna då jag ska hjälpa henne med hennes repotage om hur mellandagsrean klär av människor... Vi får se hur det går...

Tingeling!