Stiftsemlan

I dag kom pappa att konstatera någonting självklart men som för mig känns väldigt avlägset och ovanligt; det här är faktiskt mitt sista sommarlov! Ifall jag skulle glädjas eller stöna över tanken visste jag inte, men jag kan ju inte undvika det faktum att jag snart måste bestämma mig för vad jag vill göra i framtiden. I alla år har mitt liv varit förutbestämt av självklara val och plikter som grundskola och gymnasium. Visserligen valde jag det naturvetenskapliga programmet på 320-poängs gymnasiet vilket givetvis skänker bra betyg och stora möjligheter. Bra jobbat, Emelie! Du har, trots allt slit, försatt dig i ett oändligt velande med en eländig obeslutsamhet på köpet! Lystring kära vinnare, var vänlig och hämta ut er målarlåda utan färger vid sekretariatet på vägen ut. Tyvärr, Emelie, du var den enda som inte kunde bestämma dig så du får kvarsittning hos studievägledaren tills du vet vad du vill göra!

Riktigt så hopplöst är det väl inte, men i skrivandets hetta dras man lätt in i en överdrivande och dramatiserande ton. Jag har faktiskt några idéer om vad jag skulle kunna tänka mig att göra efter gymnasiet: göra lumpen (och bli någonting bra såklart!), bli aupair i USA (och lära mig engelska flytande), plugga på universitetet (eg. bo i studentkorridor), plugga läkarlinjen (måste kanske plugga upp på komvux och skriva högskoleprovet först), resa jorden runt (where's the money?), bli världsmästarinna i orientering (ha, ha troligt!), finna sanningen om Bermudatriangeln och bli världsberömd (lite orealistiskt kanske), leta efter rikta sjöodjur som Storsjöodjuret eller Loch Ness (nä, nu räcket det!), i värsta fall: prostituerad (stryk det sista!). Hur många av de uppräknade alternativen kan betraktas som genomförbara? Kanske fyra eller fem i alla fall?

Hursomhelst, lumpen är någonting jag alltid har velat göra och vid närmre eftertanke undrar jag om inte det faktiskt skulle passa mig riktigt bra. Jag tycker ju om att bossa och styra över folk, men det stora problemet är att det finns så många olika militära utbildningar och jag har ingen aning om vilken tjänst som skulle passa mig bäst. Så, när jag tidigare i dag gick in på www.lumpen.se och sökte efter de utbildningar som fanns fastnade jag återigen i obeslutsamhetens ödesdigra träsk. Utan att ha begripit ett dugg om vad dessa tjänster innebar gav jag upp och stängde ned sidan för att sedan slå upp nästa. I google-fönstret skrev jag "Lunds universitet". Varför jag just är intresserad av Lund är därför att jag vill komma bort långt hemifrån så jag kan bo i en studentkorridor och dessutom har jag inte varit i Skåne så mycket. För övrigt bör ni som läsare informeras om att universitetet i Lund beräknas vara Sveriges bästa och som sagt: "Endast det bästa för den bäste!". Exakt vad jag skulle vilja plugga är ej bestämt, men jag tror någonting i stil med natur. Jag tänker välja steg 5 i spanska till trean nu i höst och jag bär på en dröm att en dag tala flytande spanska så visst är språket aktuellt som ett förstahandsval till universitetet. Men av naturämnena skulle jag kunna tänka mig fysik, biologi eller kanske blir det något annat område som jag inte berört än. Om jag skulle vilja slå till hårt skulle jag väl välja matematik eller om jag vill komma med en överraskande vändning mitt i mitt naturiga liv skulle jag kanske välja litteraturhistoria eller filmvetenskap. Jag känner redan nu att jag börjar drabbas av obeslutsamhetsfeber så nu avslutar jag den här paragrafen.

Vidare med de realistiska alternativen jag radade upp tidigare kan nämnas att läkaryrket ALLTID har intresserat mig och jag är övertygad om att min kommande arbetsplats blir ett sjukhus. Min ledarinstinkt samt mitt intresse för människans anatomi är oslagbart till skillnad mot mina litterära och stilistiska färdigheter (som jag ständigt utsätter mina få läsare för). Det enda problemet är den fjantiga siffran 20,0 som innebär att jag måste ha MVG i ALLT. Där ska då komvux samt det nödvändiga högskoleprovet komma och rädda mig, men jag är helt övertygad att om man vill någonting väldigt mycket så lyckas man. Hands out!

En annan kommentar som givit upphov till dagens titel är det faktum att jag alltid sedan småskolan till idag har fått höra att jag är så trevlig, glad, positiv, stark och ROLIG. Och vad kan man säga? Ständigt och jämt får jag höra av kompisar och familj att jag är spontan och därmed charmig och kul. Inte för att jag i framtiden vill stå med röd näsa under ett cirkustält med en vattenkanna balanserad ovanför huvudet, men det faktum kvarstår att min ironiska spontanitet och charmiga karaktär kvarstår för att glädja dem som väljer att umgås med mig. Om jag i framtiden kommer att kunna fortsätta säga saker som får min omgivning att dra på munnen är jag helt övertygad om att det kommer att gå bra för mig. Låt mig nu bara tillägga att det inte är alla som kan få helt okända människor fnissa i omklädningsrummet efter ett spinningpass på gymmet!