Sjukanmälan och skolk
När jag vaknade i morse beslutade jag mig för att faktist gå till skolan trots att jag redan dagen innan bestämt mig för att skolka hela dagen. Alltså, istället för att mögla vid skolbänken skulle jag gå ut i solskenet och sedan leva loppan hela dagen! Men ack så fort drömmar går i kras! Efter att mamma hela gårdagen insisterade på att jag var TVUNGEN att gå till skolan tog jag mitt samvete till fånga och när jag precis skulle resa mig upp från sängen slog en obönhörlig smärta ner mig igen. Jag försökte resa mig igen, men jag kom ingenstans! Jag såg sanningen i vitögat och visste att detta inte skulle gå vägen.
En låsning i ryggen skulle jag vilja beskriva som nackspärr, men smärtan och paralyseringen berör hela överkroppen. Vad som egentligen har hänt i min rygg är att under nattens gång har troligtvis någon muskel i ryggen krampat och dragit i någon (eller några) ryggkota så att den ligger snett. Den bästa medicineringen är en sjukgymnast! Efter att ha ringt mamma kan nu det faktum framställas att jag inte kommer att gå till skolan idag och istället för skolk har mitt elände lett till en sjukanmälan.
Jag funderar vidare på det där med sjukanmälningar och kommer fram till att jag ALDRIG sjukanmält mig under hela det här läsåret. Vilket måste betyda att jag har noll frånvaro och vid närmre eftertanke kan denna sjukanmälan tyckas vara lite misstänksam med tanke på att (idag inräknat) det bara är tre dagar kvar av läsåret. Efter detta resonemang kan jag inte undgå att fundera över när man egentligen är sjuk eller om det bara är simpelt skolk?
När är man egentligen sjuk? Och när har man då tillåtelse att sjukanmäla sig? Det råder inget tvivel om att det finns de människor som tycks vara sjuka hela tiden och ibland blir man väl irriterad när skolkamrater sjukanmäler sig istället för att skriva prov eller ha en redovisning. Denna tendens till sjukanmälan är väl knappast hämmad vid äldre dagar då man ofta pratar om folk som är så kallade "måndags-sjuka". Detta är ett välkänt fenomen som oftast tar form efter att man festat för hårt fredagen och lördagen, men trots att man sedan hela söndagen legat utslagen på sängkanten klarar man ändå inte av att gå till jobbet när sedan arbetsveckan börjar. Vilka blir de som får ta konsekvenserna? Går man i skolan får man själv ta ansvar för missade lektioner och prov, men på arbetsplatsen bryter en katastofal kalabalik ut. Saker som skulle göras JUST den dagen av JUST den personen måste överlämnas till dennes redan sönderstressade arbetskamrater. Chefen kanske till och med måste ringa tillbaka ledig personal för att ställa allting till rätta. Visst, folk blir faktist rejält sjuka ibland och en del drabbas mer eller mindre än andra. Men jag har så många gånger mött personer i min omgivning som sjukanmält sig för minsta lilla förkylning när den egentliga orsaken är den försenade uppsatsen eller ångesten inför ett kommande prov. Samma sak händer i arbetslivet, men den som blir mest lidande är antigen arbetskamraterna som påtvingas arbetsuppgifter utöver sina egna eller personen själv som faktist kommer hem med en tunnare plånbok. Klassas verkligen dessa hypokondiker som sjuka när de egentligen bara inte orkar gå till plugget eller jobbet?
