Stiftsemlan

För knappt tio minuter sedan ögnade jag igenom min systers rättade samhällskunskapsprov. Det handlade om internationell politik, industriländer och utvecklingsländer, väst och öst, fattigdom... Vid närmre eftertanke insåg jag, ännu en gång, att världen är långt ifrån rättvis! Att fattigdomen i Asien och Afrika stärker västvärlden på många sätt är ingenting nytt, men varför det faktum att vi lever på deras misär inte bekymrar oss mer, är en värdig fråga att ställa.

Om vi ser tillbaka i tiden och jämför med den värld vi ser idag, kan vi utan vidare svårighet fastslå att demokratins utbredning har ökat. Men fortfarande ser vi diktaturer och befolkningar runt om i världen där det ständiga förtrycket står bakom gaveln. För att citera Churchill: "Demokratin är det sämsta styrelseskicket, om man bortser från alla andra". Vad har då diktaturen givit samhället? Den sociala utvecklingen har många gånger begräsats på grund av inre stridigheter inom landet eller andra inrikespolitiska motgångar som i sin tur lett till en splittrad stat. Folket har även många gånger visat sig kraftfulla i sitt motstånd; kanske minns vi Tianamin Square, 1989? Då studenterna reste sig mot regimen i hopp om ökad frihet. Regimen besvarade protesterna genom att öppna eld mot de unga studenterna och inom några timmar var massakern på det egna folket ett faktum.

Västvärlden försöker många gånger briljera med den industriella revolutionen som i början av 1800-talet. Dock nådde inte industrialiseringen så långt utanför Europas gränser, med de länder som drogs med i den framgångsrika utvecklingen - bland annat Sverige - låter sig inte trampas ned för det. "Vi har ju faktiskt redan industrialiserats!" Man kan se den industriella revolutionen som en biltvätt; när solen gryr är kön av smutsiga bilar oändlig, men vartefter dagen fortgåt minskar kön och när biltvätten till slut stänger är fortfarande många bilar smutsiga. Så fungerar det även i världen, men många länder kommer ha stora svårigheter med att få sin bil tvättad. Kanske blir de inte tvättade alls. Då kan endast de rena bilarna visar framfötterna och får vara med och tävla på den internationella arenan. Ur ett historiskt perspektiv betraktar vi Kina med Mao Zeitung i spetsen. "Det stora språnget" med inkluderande planekonomi blev till katastrof då folket svalt ihjäl och dog. Man kan ju tycka att Mao borde ha förstått att femtiotusen miljoner instruktionsböcker om hur man odlar kapris inte skulle vara lika lättsålda som femtiotusen miljoner kg ris. Att den industriella revolutionen har varit av stor betydelse för västerländsk ekonomisk utveckling är ett faktum och detta gör att många utvecklingsländer hamnar efter i den internationella politiken.

"Kinesiska barnarbetare? Det är ju bara ett känslotillstånd som när man ska baka tiotusen lussekatter till familjens adventbjudning!" Eller hur? I västvärlden har vi demokrati, ekonomisk styrka, mänskliga rättigheter och möjligheter. Framför att möjligheter till utbildning. I den tredje världen är situationen den omvända, men inte helt obegriplig. I Kina bor det väldigt många människor; the vast majority are poor and deprived. De flesta arbetar på fabriker i en ofattbar arbetsmiljö för småslantar som i alla fall jag skulle skratta åt om jag blev erbjuden ett så o-stimulerande och smutsigt jobb. Statistik indikerar på att de största köparna av dessa produkter som producerats av en EXTREMT billig arbetskraft är de stora, rika företagen i Europa och USA. Skuldkänslor? Inte? Titta i nacken på din tröja och se efter. På min står det: "MADE IN BANGLADESH".

Kina är på framfart, men hur ska ett så sargat och orättvist land kunna mäta sig med västvärlden? Många anklagar Kina för sina icke-miljövänliga metoder för att bygga ett industrisamhälle, men samtidigt måste man ställa sig frågan om de inte har rätt till den då? Den nya miljörevolutionen världen över har verkligen fått stort diskussionsutbyte, men människors attityd till en livsstilsförändring är långt ifrån ljus. Al Gore påpekade många gånger i sin dokumentär "An Inconvenient Truth" att det inte är för sent, det finns fortfarande chans till förbättring och överlevnad.

"Jag avskyr din åsikt, men jag skulle kunna gå i döden för din rätt att framför den!" Voltaire presenterade sina tankar redan under 1700-talet, men inte förrän efter Andra Världskrigets slut år 1948 utformades en internationell konvention angående de mänskliga rättigheterna. I den finns klara definitioner om vad det innebär att vara människa och vilka friheter du föds till. Sådana friheter som yttrande frihet, tryckfrihet, pressfrihet, religionsfrihet... osv. är inte något självklart för alla människor på jorden. Befolkningar förtrycks och terroriseras, etniska minoriteter förföljs, frihetskämpar åker i fängelse, rebeller dödas och miljontals barn lämnas föräldralösa i AIDS spår. Överallt lider människor, men vem bär ansvaret? Gud? Eller vi själva?

Den som stiftade uttrycket "Livet är inte rättvist!" visste verkligen vad han snackade om. Eller vänta nu, det var ju min pappa... så sent som igår faktiskt. Hursomhelst, orättvisan i världen flödar, oron inför framtiden tilltar och människor lider, men kanske är det en del av livet. Men jag är i alla fall glad att jag fick leka med mina Barbie-dockor som liten och inte tillverka dem i en mullrande grå byggnad i hopp

om att senare kunna stilla hungern...