Stiftsemlan

Mitt hår är så äckligt att ingen vill ta i mig, men det hindrar mig inte från att spela Kents nya på högsta volym. Det är mindre än en vecka sedan jag såg dem och jag har slutat att hyperventilera så fort någon har pratar om dem. Fast jag var ju självklart tvungen att kolla in intervjun från nyhetsmorgon i lördags, jag var nämligen långt ifrån civilisationen då.

Min familj brukar av tradition åka till ett ställe som heter Malingsbo (ca 22 mil från Stockholm) för att plocka svamp. Man kan ju tycka att det är en ganska lång resväg bara för att plocka små svampisar, men den underbara naturen som finns där är oslagbar. Och som den lilla skogsmulle jag är går ingenting upp mot en friska promenad bland granar och mossar i jakt på små gul-bruna trattkantareller.

Imorgon ska jag hålla ett TAL i svenska. (Usch, jag får ångest när jag tänker på att jag borde plugga på det istället för att sitta framför datorn och uggla) Själva talet är ju inte så pjåkigt men jag blir så nervös när jag ska tala inför folk. Man ska ju hela tiden tänka på att låta tydlig och prata långsaaaamt så att alla förstår. Jaja, nu måste jag träna på talet, skriva ett urfjantigt PM till det, duscha och packa upp.

So long, suckers!