Måndag
Varje ny vecka börjar med en måndag. Då drar den tunga och ångestfyllda skolan igång och ryggsäcken packas full med tegelstenar till böcker. Inte var den här måndagen ett undantag, nej inte alls. Imorgon väntar MATTE E prov och trots att matten mer och mer börjar lämna de rationella siffrorna och går över till de mer abstrakta bokstäverna känns det väntande provet ganska okej. Jag känner mig i alla fall relativt förberedd så det är bara att tuta och köra!
Idag avslutades en av de bästa dramaserier jag någonsin sett. "Upp till kamp!" var en riktig hit och jag längtar redan nu efter morgondagens diskussioner i matsalen. Jag som älskade "Jösses flickor" kunde väl knappast vänta mig något annat än socialismens och kommunismens kamp i samhället, men ändå måste jag medge att den här serien verkligen överträffade sig själv. Själva storyn, fyra helt skilda karaktärer som blir vänner och tillsammans slåss det mot orättvisan om det så gäller en klubb som ska läggas ned eller ett allmänt aktivitetshus som ska stängas av kommunen. Själva debatten och kampen för dem samman på olika sätt och det är just det som skapar spänningen och underhållningen. Skådespelarna var dessutom helt fenomenala, varken snygga eller fula, bara helt normala. Och för övrigt kan nämnas att jag inte kände igen dem från någon annan film, och sånt gillar jag! Musiken får dessutom ett stort PLUS! Jag älskade den här serien och jag ser fram emot att få köpa den när den kommer ut på DVD.
Fast epilogen var ju för himla sorglig. Man kunde ju nästan börja tro att allting skulle lösa sig; Tommy fick göra upp med sitt förflutna, Lena började spela och skulle få åka på turné, Rebecka hade äntligen tagit sig mod till sitt så efterlängtade volontärsarbete... Men Erik då? "Jag blir tänder inte på kärlek. Jag blir kåt på smuts och förakt." Kunde det bli sorgligare än vetskapen om att han är totalt olycklig trots det jättefina bröllopet? Helt oväntat dyker då Tommys gamla knarkpolare (som han klått upp ett par timmar tidigare) upp med en revolver. Ett plötsligt skott genomborrar nattens tystnad och vem faller? Knarkaren springer iväg, men blev någon skjuten? Jag väntade mig att den nygifte Tommy skulle spotta upp blod och falla mot marken... Men det gjorde han inte, det gjorde Erik! Skrik, panik, sorg! Allt var ett skakigt och förvirrande inferno och det som var på väg att sluta lyckligt färgas rött av ymnigt blod. Sedan svart...
Det var så vackert och jag grät som aldrig förr!
Idag avslutades en av de bästa dramaserier jag någonsin sett. "Upp till kamp!" var en riktig hit och jag längtar redan nu efter morgondagens diskussioner i matsalen. Jag som älskade "Jösses flickor" kunde väl knappast vänta mig något annat än socialismens och kommunismens kamp i samhället, men ändå måste jag medge att den här serien verkligen överträffade sig själv. Själva storyn, fyra helt skilda karaktärer som blir vänner och tillsammans slåss det mot orättvisan om det så gäller en klubb som ska läggas ned eller ett allmänt aktivitetshus som ska stängas av kommunen. Själva debatten och kampen för dem samman på olika sätt och det är just det som skapar spänningen och underhållningen. Skådespelarna var dessutom helt fenomenala, varken snygga eller fula, bara helt normala. Och för övrigt kan nämnas att jag inte kände igen dem från någon annan film, och sånt gillar jag! Musiken får dessutom ett stort PLUS! Jag älskade den här serien och jag ser fram emot att få köpa den när den kommer ut på DVD.
Fast epilogen var ju för himla sorglig. Man kunde ju nästan börja tro att allting skulle lösa sig; Tommy fick göra upp med sitt förflutna, Lena började spela och skulle få åka på turné, Rebecka hade äntligen tagit sig mod till sitt så efterlängtade volontärsarbete... Men Erik då? "Jag blir tänder inte på kärlek. Jag blir kåt på smuts och förakt." Kunde det bli sorgligare än vetskapen om att han är totalt olycklig trots det jättefina bröllopet? Helt oväntat dyker då Tommys gamla knarkpolare (som han klått upp ett par timmar tidigare) upp med en revolver. Ett plötsligt skott genomborrar nattens tystnad och vem faller? Knarkaren springer iväg, men blev någon skjuten? Jag väntade mig att den nygifte Tommy skulle spotta upp blod och falla mot marken... Men det gjorde han inte, det gjorde Erik! Skrik, panik, sorg! Allt var ett skakigt och förvirrande inferno och det som var på väg att sluta lyckligt färgas rött av ymnigt blod. Sedan svart...
Det var så vackert och jag grät som aldrig förr!
Kommentarer
Trackback
