Stiftsemlan

Idag var första dagen på universitetet. Egentligen vill jag ju utbilda mig till civilingenjör och plugga på det "välbärgade" Chalmers i Göteborg. Men det är ju bara en HÖGSKOLA! Om jag nu pluggar 30 poäng engelska på Stockholms universitet kan jag i alla fall sitta i min gungstol om 60 år och skryta för mina barnbarn att i alla fall JAG studerade på universitetet. Lite status i barnbarnens ögon är det väl inget fel på...

Jag var ganska nervös innan, eller rättare sagt, ändå sedan igår kväll har jag varit supernörvös för hur det ska gå. Ända fram till klockan 14:20 då jag behövde gå till bussen velade jag fram och tillbaka huruvida jag skulle börja eller inte. Jag ringde både mamma och pappa men ingen av dem kan ju bestämma åt mig. Och det visste jag ju så väl men jag visste ju inte vad jag skulle göra av mig själv. Innan uppropet strövade jag runt i stan någon timme innan jag begav mig mot de fruktade grönområdena i norr. Jag köpte en liten tantväska som jag klädde in tillsammans med min nyinköpta vinröda jacka och mönstriga sjal. Jo, jag såg definitivt ut att vara redo för lite universitetsstudier. Under hela uppropet (som varade i totalt 40 minuter) behövde jag bara säga "Ja" när de sa mitt namn, men jag var så nervös ändå. Tänk om jag istället sa "Nej"...

Inga bekanta namn förutom Katharina Ankre (kanske felstavat) som också bloggar. Hon gick i min parallellklass i Båtsmansskolan, årkurs 1-5. Hon var också bästa vän med en gammal vän till mig, Jenny.

Nu får det vara färdigbloggat för idag, ska titta på en Vietnam-film med pappsen!