Stiftsemlan

Ännu är jag inte lämnad ensam i en lägenhet i norra London. Men när jag publicerat nästa inlägg kommer "the circumstances" ha förändrats och all barnskrik och barnskratt är borta. Istället kommer ensamheten att eka mellan väggarna på Cholmeley Park 45A. Ångesten är som värst nu när barnen ligger och sover, i väntan på att taxin ska anlända så att Mark och ungarna kan åka till flygplatsen.

Dagen har hittils varit väldigt lyckad. Det var tänkt att barnen skulle till dagis i morse, men bara Christopher gick eftersom Becca hade lite feber. När jag kom hem efter att ha lämnat Christopher fick jag ta hand om henne alldeles själv (efter mycket tjat på Mark förstås!) och vädret var underbart och soligt när vi gick till Waterlow Park. Barnen fick också sina julklappar av mig imorse och de blev jätteglada! Jag kan inte med ord beskriva min kommande saknad och ångesten jag känner just nu för att de ska lämna mig och att jag inte kommer vara kvar när de återvänder. Istället följer ett bildspel från den absolut SISTA dagen tillsammans med den här underbara familjen i London:

   

    

Om tio minuter måste jag väcka dem...