Stiftsemlan

Som den extremt fisförnäma kritikern jag är måste jag även denna gång stänga av TV i takt med att resultaten från kvällens deltävling i Melodifestivalen rabblades upp. Vecka efter vecka, år efter år förbannar jag det mest kommersiella och överskattade programmet av alla och vecka efter vecka, år efter år visar det sig att jag lika troget slår på tvn kl 20:00 på lördagskväll. Under programmets gång dissar man (och i väldigt sälsynta fall hissar) alla bidrag, men sedan i slutet, då resultatet presenteras blir man alltid besviken.

Deltävlingen i Linköping var inget undantag. Mina favoriter (indie-Eskobar var de enda som faktiskt framförde en bra låt av tvättäkta kvalité) kom sist och fick inte ens gå till andra omröstningen. Och så var den kvällen förstörd! Det enda som inte fick mig att med en tung suck stänga av elektronkanonen till tv var Björn Gustavsson. Jag vet, han är ganska uttjatad, men jag måste ändå slå ett slag för han urgulliga stil och assköna humor. Tyvärr gick det inte att rösta på hans kärleksvisa till Carina Berg, vilket var väldigt synd för det var nog ändå den bästa prestationen i kväll. 

Du är som strössel och glass
Du är det bästa i harsh

Haha!

Efteråt, när Frida & CO spelat sin urtöntiga tjat-låt, kunde jag inte hjälpa att jag fått den förbannade refrängen på huvudet:

Upp och hoppa, det är ingen som vill ha dig!