Cynikern

Ibland blir jag så förbannat trött på det här livet! Hela tiden får man höra om hur man ska se ut, vad man ska göra och man ska hela tiden förklara för en ofattbar mängd idioter varför man gör som man gör. Mitt liv är en kompott bestående av ett antal vanor, hundratals visioner och en miljon drömmar. Drömmar om vadå? Ja, definitivt inte det här! Jag föredrar Karin Boyes dystopi till framtidsvision när hon talar om "Kemistaden fyra" och "Världsstaten", för att just nu känns det som om allting jag gör ändå inte har någon betydelse i framtiden, men ändå avgörs allting här och nu. Vad jag menar är: Hur ska man någonsin kunna förverkliga sina drömmar i en värld full av regler och principer som begränsar minsta lilla möjlighet till lycka?

Jag är döpt. Jag är konfirmerad. Men jag är inte religiös! Inte för fem blanka ören! Varför skulle jag då vilja uppnå högst betyg i religionskunskap A? Om tio år kommer jag att ha glömt bort det, eller hur? Men så enkelt är det inte! Jag struntar fullständigt i religionskunskapen, men eftersom jag nu inte får högsta betyg i kursen kommer jag i slutändan inte kunna få 20,0 eftersom jag inte kommer kunna pröva för religionen på komvux då Haninge kommun inte erbjuder sådana tjänster åt desperata studenter vilket i sin tur leder till att jag aldrig kommer kunna bli läkare! Alltså, jag kommer aldrig någonsin kunna förverkliga min absolut största dröm här i livet: att få rädda mänskligheten, av den enkla anledningen att jag inte på ett fullständigt sätt kunde redogöra för treenighetsläran eller teodicéproblemet.

Men vad har man egentligen att vänta sig från ett Sverige som är dominerat av byråkrati i den utsträckning att vi snart går omkring som robotliknande zombies som är programmerade för att döda. Döda! Döda! Döda! DÖDA! Helt enkelt ta kol på alla ungdomars drömmar!

De sägs att Alexander den store skulle ha besökt filosofen Diogenes och frågade om det fanns någonting han kunde göra för honom. Diogenes svarade då att Alexander alltid kunde flytta på sig så att han inte skymde ljuset från solen. Men berättelsen är uppenbart falsk, då Alexander inte befann sig i den delen av Grekland under den tid Diogenes levde där.

Så vad har vi att vänta oss av livet? Absolut ingenting!

Kommentarer
Postat av: Cornelia

Ett helt sjukt system, livet alltså... man får väl försöka acceptera att det är på ett visst sätt kanske, eller inte förresten. Förhoppningsvis löser det sig någorlunda ändå, även om man inte får högsta betyg i religion. Kram på dig!

2008-02-11 @ 16:22:20
URL: http://hangren.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0