Stiftsemlan

Årets sliskigaste dag är här och överallt springer tätt ihopslingrande par som knappt kan slita ögonen från varandra och när man hör dem viska på tunnelbanan och uppfattar ord som "älskar dig" "det bästa som någonsin hänt mig" och "vill du föda mitt barn?" är det så man kräks på det eländigt falska fenomen folk kallar kärlek.

I skolan är det inte mycket bättre. Där är det lätt att urskilja vilka som uppskattas av skolans elever. En person kan ha fått 10 rosor som sitter upphängda på skåpets handtag och ytterligare 10 rosor som ligger nedanför skåpet, då elevrådet inte lyckats hänga upp alla rosor utan att hälften ramlar ner. Skåpet brevid är tomt. Personen som äger det skåpet vågar nog inte ens gå till skolan i rädsla för att inför närvarande elever brista ut i gråt på grund av sin uppenbara ensamhet.

Så när ska regeringen införa "De misslyckade singlarnas dag" i almenackan? Det känns ju mer behövligt än någonsin!

Nä, jag för min del ska dränka mina ensamma sorger i sockriga gelehjärtan och Hannas marängsviss! Viktigast av allt är självklart att slippa bli påmind om alla lycklga hjärtan så jag undviker människokontakt till jag ser Hanna i skolan. Det vill säga: spela iPoden på högsta volym och inte släppa blicken från "Syskonen Baudelaires olycksaliga liv".