Stiftsemlan

På grund av total datorcrasch hemma (två datorer hos mamma och en stationär hos pappa) har det blivit lite bloggande. Och det lär inte bli mer nästa vecka eftersom jag ska åka skidor i Sälen.

Ja, för de som inte vet så var jag i Norrköping i helgen. Och, nej, jag lockades inte dit av den märkliga dialekten utan därför att Kent spelade där. Jag orkar inte dra någon längre historia om hur det var för de flesta vet nog att jag ändå bara kommer att använda mig av adjektiv som "fantastiskt", "underbart" och "svettigt". Jag måste dock erkänna att den här konserten inte var lika bra som i Stockholm. Jag tror inte att det berodde på bandet utan snarare på alla konstiga Norrköpingsbor. De var ju så fulla och slogs och knuffades och det var helt enkelt inte så bekvämt. Men den här gången stod jag närmre scenen och slogs om en trumpinne, men jag gav upp ganska snart då det var minst 10 stycken andra som ville ha den också (ja, Markus Mustonens handsvett ingick såklart).

Cornelia (vilket sammanträffande att hon bor i Norrköping) kom och hälsade på igår, eftersom hon gick på VRG i ettan. Det var verkligen jättekul att se dig igen, snuttis! Du är välkommen tillbaka!

Igår gjorde jag klart min ansökan till Camp America och i bästa fall kan jag få spendera hela sommaren (max 16 veckor) i USA!! America, here I come!! Tyvärr kommer jag då att missa alla Kents spelningar i sommar och någon festival blir det troligtvis inte heller. Men Hanna säger att jag är en idiot som jag nekar en fantastisk tripp till staterna. Hon har nog rätt... Profetmagneten!

Jag har världens ångest inför biologin på fredag. Anna (läraren) kallar det kommande provet för "cellkoll" men det dämpar inte ångesten det minsta. Jag skickade precis in min riktigt dåliga labrapport. En felkälla: "Deva sprutade kanske desinfektionsmedel på dörrhandtaget kvällen innan..."

Nu ska jag hem och plugga biologi och träna!

So long suckers!