"Det måste va' ditt fel!" - Det var aldrig ditt fel!
Åh, tänk om du hade gått en annan väg
eller inte vart så korkad och gått ute själv
du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
det måste va ditt fel
det måste va ditt fel
Jag lyfter mina händer i en applåd till Annika Norlin som vågar kritisera de fördomar som råder i vårt svenska och fega samhälle. Kanske ett politiskt utspel, men hon har tamejfan rätt i vad hon säger! Jag förstår att hon fick grammisen för årets textförfattare...
Så här brukar det gå till när en kvinna blir överfallen:
1. Hon blir överfallen, rånad och våldtagen. Det är mörkt ute och hon är ensam; då passar de jävlarna på!
2. Hon lämnas ensam kvar i något buskage i chock och förtvivlan. Med trasiga kläder försöker hon nå närmaste telefon.
3. Sedan väntar en rad läkarundersökningar, polisförhör och glåpord från utomstående: "Varför hade hon en så kort kjol? Varför gick hon hem ensam? Varför försökte hon inte springa i från dem? Hon får faktiskt skylla sig själv!" (Ja, allt detta sker bakom ryggen så att den stackars kvinnan inte något får veta, än)
4. Tiden går, kanske får de skitstövlarna böter och sen är allt frid och fröjd. Eller?
Vi som sitter hemma på kvällarna och alltid bär stora baggy-jeans tenderar att alltid VETA BÄST. Någon som känner igen sig? Jo, det gör du nog! För du tycker väl att det var JÄÄÄVLIGT KORKAT att gå ut själv? Men saken är den att "vad man kunde ha gjort och vad man borde ha undvikit" inte spelar någon roll nu. Det som skett har skett och med facit i hand är det väldigt enkelt för oss att leka "jag-vet-bäst-och-du-är-dum-i-huvudet". Tyvärr kan jag inte direkt påstå att jag är särskilt mycket bättre än alla andra princip-fasta människor ute i världen.
Någon som vill veta fortsättningen? Här kommer den:
5. Hon känner sig ensam och övergiven. Hon har tappat livsgnistan och dämpar ångesten med rakblad från Gillette. På årsdagen blir hon påmind om allt och med för många tabletter, för mycket vodka och rakblad färgar hon vattnet rött i det badkar hon för ett år sedan desperat försökte tvätta av sig den smuts som fastnat i porerna som för alltid ska påminna henne om den kvällen hon förlorade ALLT.
Jag vet vad han heter
jag står med ett gevär
jag ska spendera mitt liv
och ta tillbaka allt som är ditt
eller inte vart så korkad och gått ute själv
du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
det måste va ditt fel
det måste va ditt fel
Jag lyfter mina händer i en applåd till Annika Norlin som vågar kritisera de fördomar som råder i vårt svenska och fega samhälle. Kanske ett politiskt utspel, men hon har tamejfan rätt i vad hon säger! Jag förstår att hon fick grammisen för årets textförfattare...
Så här brukar det gå till när en kvinna blir överfallen:
1. Hon blir överfallen, rånad och våldtagen. Det är mörkt ute och hon är ensam; då passar de jävlarna på!
2. Hon lämnas ensam kvar i något buskage i chock och förtvivlan. Med trasiga kläder försöker hon nå närmaste telefon.
3. Sedan väntar en rad läkarundersökningar, polisförhör och glåpord från utomstående: "Varför hade hon en så kort kjol? Varför gick hon hem ensam? Varför försökte hon inte springa i från dem? Hon får faktiskt skylla sig själv!" (Ja, allt detta sker bakom ryggen så att den stackars kvinnan inte något får veta, än)
4. Tiden går, kanske får de skitstövlarna böter och sen är allt frid och fröjd. Eller?
Vi som sitter hemma på kvällarna och alltid bär stora baggy-jeans tenderar att alltid VETA BÄST. Någon som känner igen sig? Jo, det gör du nog! För du tycker väl att det var JÄÄÄVLIGT KORKAT att gå ut själv? Men saken är den att "vad man kunde ha gjort och vad man borde ha undvikit" inte spelar någon roll nu. Det som skett har skett och med facit i hand är det väldigt enkelt för oss att leka "jag-vet-bäst-och-du-är-dum-i-huvudet". Tyvärr kan jag inte direkt påstå att jag är särskilt mycket bättre än alla andra princip-fasta människor ute i världen.
Någon som vill veta fortsättningen? Här kommer den:
5. Hon känner sig ensam och övergiven. Hon har tappat livsgnistan och dämpar ångesten med rakblad från Gillette. På årsdagen blir hon påmind om allt och med för många tabletter, för mycket vodka och rakblad färgar hon vattnet rött i det badkar hon för ett år sedan desperat försökte tvätta av sig den smuts som fastnat i porerna som för alltid ska påminna henne om den kvällen hon förlorade ALLT.
Jag vet vad han heter
jag står med ett gevär
jag ska spendera mitt liv
och ta tillbaka allt som är ditt
Kommentarer
Trackback
