Stiftsemlan

Jag fullkomligt ÄLSKAR det alla andra HATAR!

Krönika: Kent - nej, tack!

"Kent är större än någonsin: utsålda Globen-spelningar och utrensningar på allehanda galor följs av en utsåld spelning på Stockholms Stadion 6 juni. Kent är tvivellöst större än någonsin. Därför hatar jag dem även mer än någonsin - enkel logik.

Jag vet att jag kommer få hela Sveriges indie-kår efter mig för det här, men nu måste det sägas: fan, vad jag hatar Kent.

Fan, fan, fan.

Min psykologilärare brukade alltid högtidligt förkunna att hat bygger på oförstånd och i det här fallet stämmer det utmärkt - jag fattar nämligen ingenting. Jag sliter mitt hår av oförstånd. Till och med Per Bjurman är emot mig.

Men, skriar nu alla sandalbärande pannluggar, du har ju uppenbarligen inte fattat något. Kent är ju stora, Kent går hem i alla läger. Det bevisar deras storhet.

Visst, Kent är stora. De gör rent hus på Grammisgalan, Rockbjörnen, Tracks årslista, P3 Guld - de gör fanimig mig rent hus på NRJ Music Radio Awards.
Kommer någon förresten ihåg kalabaliken och tumultet som uppstod då Kent vägrade komma till ZTV och acceptera deras utmärkelse? Nu för tiden fogar de sig istället lydigt enligt etablissemangets önskan.

Eller när de vägrade låta sig filmas på Hultsfred, eftersom en Kent-konsert är något som, enligt deras utsago, måste upplevas på plats. Och om du sitter hemma i tv-soffan går Kent dessutom miste om dina surt förvärvade trehundrafemtio spänn, men det har förmodligen inget med saken att göra.

Håll ögonen öppna efter: "Best of Kent", "Very Best of Kent" och en DVD: "Jocke Berg spelar schack i tunébussen".
I 5.1-format.

Jag påstår att Kent blivit folkliga.
Tvivlare kan kolla folklighets-listan. Bocka av allt eftersom:
Demo-gig. Pub-gig. Hultsfreds-gig. Hockeyhalls-gig. Globen-gig. Stadion-gig. Schlagerfestival-gig. Allsång på Skansen-gig. Nobelfest-gig.

Check. Check. Check. Check. Check. Check.

Resten? Vänta bara.

I linje med denna folklighet ser jag framför mig Jocke Berg framföra nationalsången på nationaldagen inför ett utsålt Stadion, med en jättelik, belyst sverigeflagga i bakgrunden och dansande morkullor och tremeters dalahästar på scenen. På piano: Robert Wells.

För att inte tala om scenshowen. Gosse, det kommer bli någon i hästväg! Glöm konfettiregn och sådant tjafs som förekom i Globen. Spelar man på Stadion har man en scenshow därefter: mot en bakgrund av exploderande bomber som får Alfred Nobel att vrida sig i sin grav skjuter Sami Sirviö raketer med sin gitarr och Jocke Berg äntrar scenen svävandes i linor.

Gene Simmons, gå och lägg dig. Bono, känn dig besegrad.
Och publiken består antingen av indie-turister eller osnutna tonåringar som super bonnöl eller Vino Tinto och sen förpestar sin omgivning (det vill säga mig) med allehanda Kent-citat och det hela lär utmynna i någon slags battle i vem som kan droppa det mest obskyra citatet.
Och jag bor på tio minuters promenadavstånd från Stadion, så jag lär få upplevelsen så långt nerkörd i halsen att det kittlar när jag sitter ner.

För, skriar nu alla mörkhåriga Fjällräven-lärljungar i kör, de skriver ju så fantastiska texter! Så underbara texter; texter man verkligen kan identifiera sig med!

Visst. Låt oss plocka fram en slumpmässig text. Vi tar, exempelvis, "Kungen är död". Så här låter den: "Goretex mot regnet/fleece mot kall snö/i paniken och trängseln blir du kall och blöt/ och så tar jag min chans/du vet hur det är/jag släpper din hand/och lämnar dig där...".

En reklamjingel för ytterjackor kombinerat med känslan av att gå vilse i julstressen på Debenhams.

Verkligen? spirituellt.

Jag hade kunnat låta Kent komma undan. Om de gått endera hållet: om de blivit galna av hybrisen på äkta McCulloch-manér. Eller istället varit helt anspråkslösa. Då hade det varit charmigt. Men när de är såhär jävla träiga, humorlösa, förutsägbara och endimensionella - för att inte nämna förjävligt överpretentiösa - så pallar jag det inte.

Jag hatar folk utan självdistans, därför hatar jag Kent. Jag hatar deras "titta-en-kamera-då-måste-vi-genast-köra-en-nonchig-solbrillor-och-pyramidnitbältes-pose"-attityd.

Tjockisar? Banne mig om inte Mando Diao fick rätt till slut.

Men smaken är som sagt som baken.
Jävligt finnig."

Krönikör: censur 2003-07-03