Äntligen hemma!
"Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp" ljuder i mina öron i samma stund som min syster, på ett ytterst brutalt sätt, väcker mig ur min skönhetssömn i Annikas bil. (snacka om skön syn när jag ligger med helt öppen mun och nacken är lutad bakåt!) Jag kom precis hem från vår egen-komponerade tävling ute i Tungelstas underbara skogar. Pollenallergin är oundviklig och dess konsekvenser får mig att gråta och nysa konstant. Klantig som jag var glömde jag också all medicin hemma! I veckan måste jag åka till apoteket och hämta min kortisonspruta...
Nu måste jag plugga! Det är en fördel att jag i alla fall vet att jag måste plugga, men av någon okänd anledning händer ingenting när jag väl sätter mig ner vid köksbordet med mitt berg av böcker. Jag är så förbannat skoltrött och det enda jag kan göra är att se på hur mina betyg raserar och jag försöker verkligen att förbereda min föräldrar på det. Men de verkar ändå inte lyssna! Gud vad jag är trött på plugget!
I veckan som kommer ska jag tävla två gånger, varav den ena tävlingen är ett distriktsmästerskap. Jag är oerhört sugen på revansch för knäskadan jag drog på mig tidigare den här säsongen. Jag ska också besöka amerikanska ambassaden och jag har fått tydliga instruktioner att jag inte får skämta eller driva med dem för då riktar de sina k-pistar mot mig och resten förstår ni. Jag behöver inte ens påpeka hur förskräckligt paranoida de är. Två projektinlämningar väntar, en redovisning, ett läxförhör och en skiva mitt i allt. 1900-talet är tema och jag ska gå som åttital med axelvaddar och pumps. Måste ringa mamma....
Nu ska jag skriva mer på projektet! Sov gott!
