Veckans värsta dag fick avslutas med lite för mycket fullkornsmjöl i pannkakan...
Tisdagar är verkligen inte mina favoritdagar här i London. All energi som lagrades under helgen gick åt igår när det var måndag och när man vaknar upp på tisdagmorgonen inser man också hur många dagar det är kvar tills det är helg. Nej, tisdagen är inte min dag, men nu är i alla fall dagens pass avklarat och jag tränade i morse så nu kan jag bara luta mig tillbaka och njuta av lugnet. Det roliga är förstås att innifrån vardagsrummet hör jag Christopher och Becci ropa efter mer pannkaka, trots att jag råkade läsa fel på receptet och hade i alldeles för mycket fullkornsmjöl...
Trots att jag vaknade upp och drog en sucköver det faktum att det var tisdag så blev jag ju synnerligen förvånad över tystanden som genomsyrade hela lägenheten. Becca som i vanliga fall brukar ropa 10 gånger på raken: "Jag har sovit gooott!" alternativt "Neejee, jag vill iiinteee!" klockan halv 8 på morgonen gjorde inte det och vad skulle jag göra. Jag började spekulera kring olika orsaker, den ena värre än den andra, men det visade sig bara vara en vanlig försovning. Det blev lite stessigt och så, men vi kom bara en kvart senare till dagis än vanligt (de gick ju ändå upp en timme senare än vanligt). Men på frågan vad jag skulle göra när hela familjen låg och sov har jag fortfarande inget bra svar på. Tänk vilken pinsam situation att lite lätt knacka på dörren - en kanske två gånger - inget svar. Jag får öppna dörren... Nej, fyvad pinsamt! Jag hoppas att jag aldrig försover mig!
Nä, nu vill jag skype:a! Mamma, Hanna... NÅGON?
