Stiftsemlan

Vemodet håller i sig från gårdagens körövning. Jag åkte till Edgware Road, som vanligt, för att sjunga i kyrkokören. Jag har gjort det nu i några veckor ocg trots att jag försökt så gott jag kan känner jag inte att jag platsar in. Den här kören är lite FÖR bra för mig så igår när vi sjöng "Benedictus" vågade jag knappt sjunga med i rädsla för att sjunga i fel tonart. Men när jag gick hem från tunnelabanan kl 22 engelsk tid - genom Highgate Avenue, Peacock Walk och Cholmeley Park - sjöng jag fint. Tyckte jag då i alla fall!

Värst var när körledaren och kantorn Kai kom fram till mig och först frågade hur jag skadat armen och sen sa han att jag lät "osäker" på noterna. Betyder det då att jag sjöng så förjävla dåligt att han tycker att jag inte borde vara med? Tyvärr kan jag inte göra annat än att hålla med: igår gick det inte bra att sjunga! Han föreslog att jag skulle komma en halvtimme tidigare nästa gång så att vi kunde "rätta till" mina missar. Han vill alltså att jag ska sjunga SJÄLV inför HONOM! Det skulle jag aldrig våga!

Jag överväger därför att göra slut med kören och hoppa av Luciatåget (vi som inte ens börjat träna på det). Jag har insett att körsång i kyrkan inte är min grej och att min medelmåttiga röst inte passar in i så "fina" sammanhang.

Ångest, ångest... Det här är inte min dag!