Stiftsemlan

Till er som säger att det bara regnar i London: "Släng er i väggen för här är stålande solsken!" Självklart skulle jag ge mig ut och springa för att bygga muskler, bränna fett och komma i form. Olyckligtvis skedde en liten incident som riskerar att försvåra mitt "jag-vill-bli-smal-och-fin-igen-för-jag-står-inte-ut-längre"-träningsprogram.

Jag var som sagt ute och sprang i Hampstead Heath. Jag var dock inte själv utan överallt fanns andra London-bor som bara ville njuta av vädret. Barnfamiljer. Motionärer. Cyklister. Och hundar. På hemvägen, låten "Healing Force" klingade fint i mina hörlurar och jag passerar hundbadet. Helt plötsligt springer en stor (och stark) hund in i mig från sidan och jag faller pladask mot marken. All rörelseenergi ändrar riktning mot marken och jag tar emot mig med handleden. Innan jag förstått vad som hänt känner jag en bedövande smärta i vänster arm och jag känner lerans blöta konsistens mot min vänstra sida. En hund kommer fram och vill slicka mig i ansiktet.

Jag minns inte mycket av vad som hände, men flertalet personer kom fram frågade hur det var med mig. "You look like you're having a lot of pain", "It wasn't your fault", "Are you far from home?". Jag låter några enstaka tårar rinna nedför kinderna, men försöker smala mig och hålla rösten stadig. Jag förklarar att jag inte såg hunden komma och att jag bara bodde 10 minuter därifrån, om man sprang. Och jag sprang.

Jag kom in och var alldeles lerig. Jag försökte strecha men ville inte smutsa ned en massa i onödan. Jag väntar på min tur i duschen men när jag väl får komma in i badrummet får jag inte av mig mina kläder. Det är också svårt att tvätta håret. Jag tar en värktablett innan middagen och nu känner jag hur svullnaden hårdnar kring armbågen. Jag hoppas att pappa ringer snart...