Från Highgate är utsikten över London oslagbar
För de som inte redan vet kan jag tala om att jag för tillfället befinner mig i London och beräknas vara här fram till dagarna innan jul. Efter att ha varit i kontakt med en svensk familj (tack vare en annons mamma visade mig dagen efter jag kommit hem från USA) har jag nu fått en anställning i Highgate som barnflicka hos den här familjen!
Highgate kallas "Hög gata" på grund av den kupperade terrängen som omger den lilla byn. Husen är jättefina och området i sig är väldigt mysigt. Den mystik som tycks prägla arkitekturen inklusiver de små butikerna längs de brant lutande gatorna passar väldigt bra ihop med det blöta och kalla vädret som karakteriserar just London! De bor i ett hus/lägenhet och det är inte särskilt stort. Huset är gammalt och byggt väldigt "oregelbundet" men det ger också upphov till den mysiga stämmningen här. Jag har ett eget rum och har i princip redan packat upp allt och dessutom fixat internet till min bärbara dator (som jag snodde från Michan!).
Kanske vill ni veta hur mitt första dygn varit? Jag anlände igår till Gatswick flygplats (söde om stan) och där väntade Anna på mig. Vi köpte middag på Mark's and Spencer somvi senare åt upp på tåget. Familjen bor som sagt i Highgate som ligger norr om stan, vilket också innebar en tacksam och lång tågresa. Tack vare de branta backarna fick vi släpa ordentligt på väskorna uppför och, ja, man blev lite varm i kläderna. Klockan var mycket när vi kom fram och barnen sov. Jag började packa upp och somnade sedan ganska snart. I morse fick jag sovmorgon och trots att barnen tydligen härjat sedan ganska tidigt på morgonen stördes jag inte utan gick upp strax före nio. Jag åt frukost och grattade Christopher som blev 4 år idag! Hela förmiddagen följde jag med Mark när han skulle visa mig runt i området och med oss var Rebecca, Christophers lillasyster som blev 2 år i juli. Vi hämtade Christpher på dagis och Mark introducerade mig för dagisfröknarna. Vi tog en sväng till lekparken och sedan gick vi hem för att äta lunch, vilket innebar bara mackor men det var inte så farligt som man tror. När ungarna som middag passade jag på att läsa min bok och det var riktigt spännande! Sedan fick jag ansvaret att gå ut med barnen själv. Jag fick väcka dem, klä på dem och tvinga med dem till parken. Christopher grinade och ville hem men till slut slutade också han. När jag kom hem med dem var båda två på gott humör och jag blev avlöst när jag lämnade över dem. Då brakade också helvetet löst för Mark (som stod och lagade mat)! Christopher började tjata om batterier till sin nya spis, men jag hade redan förvarnat honom om att det inte fanns några hemma och han började gråta. Rebecca kissade också på sig! Men jag satte mig framför datorn och började skicka iväg lite mail... Det kändes så konstigt att bara "slöa" när man skulle kunna hjälpa till utanför rummets väggar.
Nu har vi firat Christopher med en blå tårta och sjungit. Snart väntar en förhoppningsvis varm dusch (igår kväll hade vi inget varmvatten) och sedan hoppas jag bums i säng. Om inte Mark övertalar mig att titta på "24" förstås...
Highgate kallas "Hög gata" på grund av den kupperade terrängen som omger den lilla byn. Husen är jättefina och området i sig är väldigt mysigt. Den mystik som tycks prägla arkitekturen inklusiver de små butikerna längs de brant lutande gatorna passar väldigt bra ihop med det blöta och kalla vädret som karakteriserar just London! De bor i ett hus/lägenhet och det är inte särskilt stort. Huset är gammalt och byggt väldigt "oregelbundet" men det ger också upphov till den mysiga stämmningen här. Jag har ett eget rum och har i princip redan packat upp allt och dessutom fixat internet till min bärbara dator (som jag snodde från Michan!).
Kanske vill ni veta hur mitt första dygn varit? Jag anlände igår till Gatswick flygplats (söde om stan) och där väntade Anna på mig. Vi köpte middag på Mark's and Spencer somvi senare åt upp på tåget. Familjen bor som sagt i Highgate som ligger norr om stan, vilket också innebar en tacksam och lång tågresa. Tack vare de branta backarna fick vi släpa ordentligt på väskorna uppför och, ja, man blev lite varm i kläderna. Klockan var mycket när vi kom fram och barnen sov. Jag började packa upp och somnade sedan ganska snart. I morse fick jag sovmorgon och trots att barnen tydligen härjat sedan ganska tidigt på morgonen stördes jag inte utan gick upp strax före nio. Jag åt frukost och grattade Christopher som blev 4 år idag! Hela förmiddagen följde jag med Mark när han skulle visa mig runt i området och med oss var Rebecca, Christophers lillasyster som blev 2 år i juli. Vi hämtade Christpher på dagis och Mark introducerade mig för dagisfröknarna. Vi tog en sväng till lekparken och sedan gick vi hem för att äta lunch, vilket innebar bara mackor men det var inte så farligt som man tror. När ungarna som middag passade jag på att läsa min bok och det var riktigt spännande! Sedan fick jag ansvaret att gå ut med barnen själv. Jag fick väcka dem, klä på dem och tvinga med dem till parken. Christopher grinade och ville hem men till slut slutade också han. När jag kom hem med dem var båda två på gott humör och jag blev avlöst när jag lämnade över dem. Då brakade också helvetet löst för Mark (som stod och lagade mat)! Christopher började tjata om batterier till sin nya spis, men jag hade redan förvarnat honom om att det inte fanns några hemma och han började gråta. Rebecca kissade också på sig! Men jag satte mig framför datorn och började skicka iväg lite mail... Det kändes så konstigt att bara "slöa" när man skulle kunna hjälpa till utanför rummets väggar.
Nu har vi firat Christopher med en blå tårta och sjungit. Snart väntar en förhoppningsvis varm dusch (igår kväll hade vi inget varmvatten) och sedan hoppas jag bums i säng. Om inte Mark övertalar mig att titta på "24" förstås...
Kommentarer
Trackback
