Stiftsemlan

I landet Lagom är det fult att vara patriotisk och politiskt inkorrekt. Kommunister och högerextremister såsom fascister och nazister är fula släkten som man inte ska ha någon som helst kontakt med. Ungdomarna i de svenska skolorna vet inte ens vad det innebär att vara fascist och vilka ideal man förespråkar. Allra bäst är att låtsats som om de inte finns. Skolorna, tillsammans med föräldrarna, uppfostrar och lär barnen begrepp som jämlikhet och "lika för alla". Allra bäst är att vara vanlig och att inte sticka ut. Det är ju fult!

Ändock existerar ovan nämnda grupper i samhället och "vanliga" som vi är förbjuder vi den propagandan som de försöker sprida till våra stackars unga. Vad blir resultatet? Jo, att en främlingsfientlighet uppstår mellan grupperna tack vare den brist på förståelse och kunskap som vilar över relationen mellan samhället och dessa förbjudna grupper-som ej-får-nämnas-vid-namn.

Media har en stor roll i denna maktkamp. Många skulle kanske hålla med mig när jag säger att svensk media redan bestämt våra åsikter i och med att de presenterar debattartiklar, dokumentärer och allmänna nyheter. Andra skulle kanske inte hålla med och bestämt hävda motsatsen. "Svensk media är bland den bästa i världen" och "Dagens Nyheter är ett perfekt exempel på hur man presenterar fakta på ett objektivt sätt" är bara exempel på respons jag skulle få om jag presenterade mina kritiska synpunkter. Faktum är att objektivitet är ett relativt begrepp som helt och hållet beror på vad samhället och allmänheten uppfattar som objektivt. Om hundra år har definitionen ändrats och vad som anses som objektivt idag är subjektivt då...

På sistone har jag rest en del och har därmed spenderat större delen av min tid med utländskt media och har därmed också fått se kontrasterna. Times är en väldigt känd tidning och sträcker sig över hela världen. När Mark la fram söndagstidningen framför mig bredde sig en konstig min över mitt ansikte. "Vill han att jag ska bli allmänbildad och läsa tidningen? Jag har ju en Bamse-tidning i perfekt skick framför mig!" Jag gav tidningen en chans och min första reaktion var debattartiklarna där det presenterades fritt skilda åsikter av olika etablerade grupper (fula grupper i samhället) och som läsare fick man inte bara möjlighet att ta del av dem ("Vadå, är det så här de resonerar?"), utan man fick också större perspektiv när åsikterna ställdes mot varandra. Något sådant ser man aldrig i svenska media. Där är vår bestämda åsikt - som förväntas vara objektiv - redan nedskriven mellan raderna.

Har ni kanske tänkt på presidentvalet i USA? De säger de inte rakt ut, de svenska medierna, men de flesta svenskar hoppas nog att Obama vinner... Har jag rätt? Sverige är väl mer eller mindre anti-USA när det gäller oroligheterna i Irak och varför skulle då svenska hjärtan önska en gammal Vietnam-veteran styra "Storebror"? Fast är det verkligen svenska hjärtan och inte svenska medier som bestämt det? Take a deep look into yourselves and you will find the answear...