Stiftsemlan

Ikväll fick jag för första gången möta döden. Hos en annan människa förstås. Om man jobbar, som jag, på ett boende för äldre människor vet man ju att de kommer att dö förr eller senare. Och visst har det varit så att man gått från jobbet en dag och när man återvänder några dagar senare har någon gått bort. Men jag har aldrig varit där själv och hållit någon i handen när de klivit in i dödsrikets land, och som tur var behövde jag inte vara där ikväll heller.

Men det blev förstås en massa stohej med ambulans och andra boende som blev chockade över uppståndelsen. Men huvudsaken var ju att det slutade lyckligt och ingen behövde dö. Imorgon ska jag tillbaka igen, börjar klockan sju så godnatt!