Stiftsemlan

Nu har mina sju veckor på Premo äntligen lidigt mot sitt slut och jag är väldigt säker på att jag aldrig kommer sätta min fot där igen. Jag ärväl helt enkelt ingen natt männsika. Så aldrig mer ska jag behöva hänga över handfatet och gnugga in händerna med tvål för att sedan se vattnet färgas grått av trycksvärta. Aldrig mer illaluktande hyreshus eller brevlådor i oklippta häckar eller ben fulla med mjölksyra. Aldrig mer ska jag behöva tacka nej till fester för att undvika alkoholen. Nu ska jag äntligen få njuta av lite fritid!

Eller... ja, hur mycket fritid blir det nu egentligen? Jag kommer att jobba konstant på Lovisagården men någon enstaka dag ledig. Men cash is king! Så är det ju bara!