Stiftsemlan

Jag fick en förfrågan om hur finalgasquen hade varit. Och den var supermegagalaxisk och jättejättejättefräsig!

Dagen började tidigt (och självklart är 3 timmars sömn alldeles för lite för att hålla sig vaken hela natten...) med en datorintoduktionsföreläsning. Jättetrist eftersom de inte tog upp något nytt eller i alla fall något "man lär sig". Bara en massa intro-snack alltså! Sedan träffades min teknik-grupp för att diskutera vår konstruktion. Någon superuppfinning blev det väl inte, men man får inte kräva så mycket av trötta huvuden som enbart håller sig alerta med hjälp av kaffe.

Istället för att behöva släpa med oss matlådor till skolan bjöd Rekå, dagen till ära, på ärtsoppa och punch som amn fick köpa till. Gratis mat är ju det godaste! Efter det bar det av mot Fyrispark och trots racerfordonet cykeln råkade vi hamna efter vår klass men i sista sekund hann vi med rätt buss - en VÄLDIGT gammal buss som fortfarande "hade" vänstertrafik!

Väl framme gick vi en runda och lekte lite lekar och sedan väntade vi i gräset vid floden på att Rekå skulle ta avsked. Årets lärdom blev: poängen med poängen var att det inte fanns någon poäng med poängen. Det blev ett sorgligt farväl av Rekå, Fadderkå och månarna (Hanna!), dvs hjälp-reccarna som varit med i klasserna och gestaltat jättekonstiga karaktärer för att vi "riktiga" reccar ska våga släppa loss och våga vara annorlunda. Hanna var hjälprecce och hetter Paula Luup (Plupp!) och med sitt blå hår strosade hon runt på Pollax med näxerväska, renfäll och lingon. Självklart hann vi med reccedansen en sista gång innan Rekå tog av sig sina solglasögon...

Den stora finalen fortsatte i festlokalen vid Fyrispark och vi klädde oss i knälånga klänningar och killarna bar kostym. Det var så kul att se alla så uppklädda och snygga! Vi åt tre rätters middag, lyssnade på spex och sjöng sånger från TekNat:s egen sångbok. Efter den långa middagen var det dans som varade fram tillklockan fyra på morgonen. Med trötta fötter och röda ögon (av två veckors störd sömn) letade vi upp cyklarna i skogen och halv sex la jag huvudet mot kudden. 1 ½ timme senare ringde väckarklockan och plikten i Stockholm kallade...

Det var den bästa mottagningen jag någonsin kunde tänka mig och TACK ALLA som gjort den så bra! <3