Stiftsemlan

Årets Svenska Manliga Artist:

Danny Saucedo
Ola Svensson
Magnus Uggla
Lars Winnerbäck* (vilken underbar mys-röst har inte den slaskiga karl!)
Måns Zelmerlöw

Årets Svenska Kvinnliga Artist
Sonja Aldén*
Amy Diamond
Miss Li
Säkert!* (jag hoppas på Säkert! och jag tror även att hon har en chans när svenska folket röstar, jag misstänker dock att Sonja Aldén kan sno åt sig priset från henne)
Robyn

Årets Svenska Grupp:
Kent* (jag tror som sagt att de har en god chans, de vann ju P3-Guld för årets grupp...)
Mando Diao
Sahara Hotnights
The Ark
The Hives

Årets Svenska Nykomling:

Salem Al Fakir
Oh Laura
Miss Li
Danny Saucedo
Måns Zelmerlöw* (har väldigt svårt att tro att Salem Al Fakir ska ha charmat 3,5 miljoner männsikor lika bra som Grammis-juryn)

Årets Svenska Låt:

Årets Svenska Album:

The Ark: "Prayer for the weekend"
Kent: "Tillbaka till samtiden"* (de toppade skivförsäljningen 2007 samt vann grammis för årets skiva, de är heta kandidater)
Ola Svensson: "Good Enough"
Magnus Uggla: "Pärlor åt svinen"
Lars Winnerbäck: Daugava

Årets Utländska Artist:
Bruce Springsteen
Justin Timberlake
Mika (jag älskar glad-pop)
Rihanna*
Timbaland.

Årets Utländska Grupp:
Babyshambles
Foo Fighters*
Linkin Park* (har egentligen ingen åsikt men min kompis ÄLSKADE deras konsert och tänker döpa sitt barn efter sångaren)
Tokio Hotel
Westlife.

Årets Utländska Låt:
Mika - Grace Kelly
Rihanna - Umbrella* (den bästa sommarplågan på länge)
Timbaland feat. OneRepublic - Apologize
Timbaland - The way I are
Tokio Hotel - Monsoon

Årets Utländska Album:
Babyshambles - Shotter's nation
Bruce Springsteen - Magic*
Mika - Life in cartoon motion* (jag har den inte men var väldigt nära på att köpa den)
Timbaland - Shock value
Tokio Hotel - Scream

Årets Svenska Live-akt:
Kent (jag var där...)
Lars Winnerbäck
Mando Diao
The Ark
The Hives*

Nu är det bara att vänta och se...

Enligt Carl Bildt är Sverige världens tredje största land av musikexport, efter USA och Storbritannien. Vilket jag tycker är imponerande! Jag är en slav av galor, glitter och glamor och följer därför hänfört Grammisgalan, Rockbjörnen till Faddergalan, Rosa bandet och Agnetas Nyårskarameller, men den galan sänds väl inte längre. Jag älskar Grammisgalan för dess utbud av musikstilar samt betoningen av, för mig ibland helt okända men, tvättäkta musiker som har producerat musik under året som berört. "Musik är glädje!" för att citera Carl Bildt, men musiken som framförs och belönas under galan insänker varje människa inte bara glädje utan även sorg, hat och eftertänksamhet. Grammis är därför, enligt min mening, det mest etablerade musikpriset i Sverige där man belönar kvalité framför kvantitet.

Efteråt gnällde pappa över att det bara var artister "man aldrig hört talats om" som vann priserna (han ville väl allra helst att Kent skulle ta hem ALLA priserna). Men jag försökte förklara för honom att om man bara lyssnar på sin insnöade musiksmak (Patrik Isaksson och Svenska favoriter) så händer det att man undgår en del bra musik.

Min pappa var rätt så gnällig under hela galan! Först så gnällde han över att Amanda Jensen bara skrek i micken, och efter att jag konfronterat honom med det faktum att hon I ALLA FALL sjunger betydligt bättre än honom, muttrade han surt efteråt "Det enda som var något var Lasse Stefanz!"

Trots att min fader är en gnällig person sa han faktiskt under kvällens gång något som jag måste ge honom rätt för: Salem Al Fakir är ett minne blott inom några år! Med största tillgivna respekt, alla Salem-fans i cyberrymden, men det är så otroligt svårt att hålla sig kvar i den inflytelserika musikvärlden idag om man inte producerar platta efter platta efter platta och turné efter turné efter turné... Har man tur hamnar man där Kent är idag, i toppen av svensk musik som det största rockbandet Sverige någonsin skådat! (Man ska dock veta att de släppte tre skivor på tre år och turnérade konstant utan en vettig semester på fem år och sedan ytterligare en skiva samt en dubbel-cd med b-sidor...innan de tog en rast) Vad Kent nu har bevisat är att man år efter år och skiva efter skiva kan producera musik som tilltalar den stora folkmassan och berör. De håller än (vilket i kväll bevisades med två fin-fina grammisar) och de är fortsatt inflytelserika.

Kvällens "Yes!" - Kent får "Årets grupp" och "Årets album"

Kvällens "Typiskt" - De lättklädda dansöserna till Lasse Stefanz

Kvällens citat 1 - "Jag tycker att Årets textförfattare är det finaste priset här ikväll" (Säkert!)

Kvällens "Varför?" - Adam och Gry gör någon hemsk parodi på någon musikvideo, ytterst pinsamt!

Kvällens citat 2 - "Tack alla människor som älskar oss och tack alla människor som hatar oss" (Kent)

Kvällens mys - Lars Winnerbäcks framträdande, vilken underbar stämma!

Kvällens "Åh nej" - Varför zoomade de in Carola hela tiden?

Kvällens "Skönaste snubben" - Adam Tensta, jag gillar inte hip-hop men vilken sötnos han är!

Kvällens "Vilken tur" - Lars Winnerbäck fick sista priset, det var han värd!

Kvällens "Fattiglappar" - The Ark och Sahara Hotnights, många nomineringar men inga priser dock.

Kvällens "Blunder" - Delades verkligen priset ut för bästa dansband/schlager? I så fall, vem vann?

Jag kommer ihåg för två år sen då jag så gärna, så gärna ville åka till Hultsfredsfestivalen och se den enda spelningen kent skulle göra det året. Men, Gud vad jag hatade mamma och pappa när de sa att jag inte fick! Men nu är det andra bullar... Jag siktar in mig på den festival kent åker till (fast det vet jag ju inte än) men annars är jag rätt sugen på antingen Hultsfred eller Roskilde. Vem vill följa med?!

Därför ska man åka:
1. Man har äntligen blivit myndig och får görna vad sjutton man vill!
2. Jag har (troligtvis) skaffat körkort då. Ingenting går väl upp mot en härlig bilsemester?
3. BRA MUSIK! Det absolut starkaste argumentet!
4. Party-Non-Stop!
5. Träffa nya människor?
6. LEVA! (Min mamma berättade nyligen att hon aldrig varit på festival, men jag ska bannemej ha skoj så länge jag är ung... inte för att hon hade tråkigt men ändå)

Kom igen nu! Vem vill hänga på?

...som gravitation, nått vasst. Jag ska aldrig göra dig illa, igen.

Jag var nyss inne på Rockbjörnens hemsida för att, som det trogna fan jag är, rösta på Kent och när jag ändå var inne tänkte jag att jag kunde ta mig en tur på aftonbladet.se. Ganska snart kom jag att finna en tävling som just nu handlar om Kent! Den här tävlingen går ut på att man ska finna fem rätt (istället för fem fel som det brukar vara). Fram tills Rockbjörnen går av stapeln kommer alltså en virrig man på Aftonbladet gör fem inslag som handlar om de populäraste kandidaterna till årets rockbjörnar. Första inslaget kom då att handla om Kent och jag kan garantera er att följande är definitivt fel!

- Kent kommer INTE från Västerås utan från Eskilstuna (i slutet gör de en antydning på det men det framgår kanske inte helt klart för alla)
- Deras första skiva hette inte "När det blåste på mars" och kom definitivt inte ut 1984 (medlemmarna i bandet hade inte ens träffats då)
- Den ENORMA spelningen som ägde rum i Väserås var inte ett hav av ROSA (den vita turnén antydde faktiskt på att besökarna helst skulle bära vitt)
- Kent åker inte fram och tillbaka mellan Malaga och Västerås flygplats.
- De har inte heller någon nerlagd fabrik/sjukhus/anstalt som replokal

Vad som är rätt får ni räkna ut själva, men nu borde det inte finnas så mycket kvar som redan inte har nämnt av det ca 3 minuter långa inslaget. Gå in på Aftonbladets hemsida och klicka er fram till Rockbjörnen för att även om ni mot förmodan inte gillar Kent är inslaget kul att se.

Idag var dagen med stort D. Hela Stockholm fryser i det kalla november, men på Annexet vid Globen kokade det. Konserten var helt underbar! En enkel ekvation bevisar enkelt att man borde ha öronproppar på en sådan konsert, men eftersom jag personligen tycker att det förstör ljudet och musiken (framför allt, eftersom man då bara hör sig själv sjunga i huvudet, och hur bra är det på skalan ett till hundra?) får jag väl räkna med tinnitus de närmast kommande dagarna.

Jag har sagt det många gånger, men det tåls att upprepa: Kent är världens bästa band! Jag har även påpekat många gånger att det är till min fördel att ha ett favoritband som bor i samma land som en själv. Då är ju faktiskt chansen större att jag får se dem in real life (skivsignering till exempel, jag hyperventilerar fortfarande när jag tänker på den).

Låtar som speciellt berörde mig var bl.a. Columbus:

Stockholm vaknar långsamt
På droger och på sorg
Snön hyr ut sin oskuld
till hela Kungsholms torg
Det känns som när jag kom hit
way back in 93
en ynklig rad av fotspår
En okänd kontinent

Det var så vackert. Hela publiken sjöng med, var med, innuti. Jag blev så berörd att jag rent av skakade trots att värmen var närmast outhärdlig därinne...

Jocke berg sa: "Här kommer det bittra slutet!"

Tyck synd om mig, jag är ensammast i Sverige

Det blir helt enkelt inte mer känsloladdat än så! Genialt och jag får säga det själv. Trummorna som ekade mellan väggarna, det kändes som om något genomborrade mitt hjärta... Det gjorde det nog också.

747 är en av Kents absolut bästa. Michan berättade i efterhand att killen som stod brevid mig grät. Och jag försår honom, för att bättre än så här blir det inte.

Tystnad
Tunnel, avfart
När taxametern slagits på
försvinner allt i regnet
utan spår
& som en viskning
ser Vi syner nu igen
Det här är nåt
som inte ens har hänt...

Tystnad
En rökfri viskning
Det är exakt vad Vi vill ha
det luftkonditionerade ljudet
av fart
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om Ni vill
Håna oss Vi rör oss Ni står still...

Lyssnar
stel & fastspänd
& när paniken bryter ut
ler Du svagt
och viskar till Mig Du
är värd att dö för
Men mot gummi, glas & metall
betyder ett mirakel inget alls...

"Vi håller oss vid liv" Ni har ju alldeles rätt!

Tyvärr måste jag väl medge att konserten var lite kort. Men den slutade som väntat med "Mannen i vita hatten (16 år senare)". Förra gången hade de förlängt slutet, men (lyckligtvis?) var det inte samma slut som förra gången.

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår

Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov

Men älskling vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö

I de sista raderna sjunger han: "Jag vill inte leva längre, men jag trivs så bra i min svit".  Ärlighet varar längst? Som ett avsked hälsade de oss: "Vi ses igen, kanske redan i morgon. Bli inte för fulla nu. Och ta en taxi hem om ni dricker för mycket."

    

Tack!